Att spela dum är inte så korkat alla gånger.

Har fått skäll för att vi ibland kommer för sent till 3-åringens skola på morgonen så idag springer jag som sjutton och hinner precis med bussen som redan kört iväg några meter från busshållplatsen. Med andan i halsen märker jag att mitt busskort har tagit slut och när jag skramlar hittar jag bara 1,10 Euro. Jag tittar vänligt på busschauffören och frågar vad gör vi nu. Han tittar inte alls lika snällt tillbaka utan pekar bara på väggen där det står 1,40 Euro. Jag låtsats tro att allt är frid och fröjd och går och sätter mig bredvid sonen som redan satt sig längst bak i bussen.

Efter en minut hör jag busschauffören i högtalaren: Den där tjejen som sitter längst bak i bussen har inte betalt sin biljett och jag ber dig att kliva av bussen. Alla i bussen vänder sig om och tittar.

Jag tänker, om jag kliver av kommer vi för sent till skolan, min unge kommer att missa morgonsamlingen, fröken blir arg och min lilla son kommer att förmodligen straffas av hennes ilska mot mig.

Så jag sitter kvar och låtsats som att jag inte förstår.

Busschaufförens kollega som suttit på stolen längst fram går därefter fram till mig där bak och ber mig att kliva av bussen på nästa busshållplats eftersom jag inte betalt biljetten.

Jag tittar vänligt på honom och svarar: Jättebra. Stort tack och ler stort.

Och sitter kvar.

Skäms lite. Folk stirrar. Men vad gör man inte för sina barn.

Yes, vi kom i tid. Men fröken klagade istället på att min sons ryggsäck är smutsig... Well, man kan inte vinna alla strider. Vissa är bara too hard to please.