onsdag 20 januari 2010

Man ska vara tacksam inte rädd.

Vet inte om jag nämnt detta, förmodligen inte. Förträngning kallas det också. Men mitt emot min yngsta sons kommunala katalanska tillfälliga barackskola ligger ett kvinnofängelse. Eftersom spanska skolor också är bakom höga stängsel så syns knappt någon skillnad mellan byggnaderna, men ändå. Jag vet ju. Det finns flera perspektiv på detta ämne.

1. Varför går min ena son på en dyr privat amerikansk skola och den andra på en gratis kommunal katalansk skola?
Relevant iakttagelse. Kräver egentligen eget inlägg. Kort svar dock. Min äldsta gick också på en katalansk skola (visserligen privat men då visste vi inte hur det funkade med det kommunala) i 2 år och vi vill att barnen ska kunna katalanska för att kunna bli accepterade i Katalonien.

2. Varför höga låsta gallergrindar på skolorna?
Ja, det är väl för att skydda barnen. De kan inte springa ut till bilarna på gatan och inga obehöriga pedofiler eller föräldrar för den delen kan komma in och störa på skolgården.

3. Varför ett fängelse 10 meter intill en skola?
Ja, kvinnor är väl inte så farliga för barn. Kanske. Förmodligen inga snuskgubbar eller brutala mördare. Bara knarkare, bordellmammor och småtjuvar. Inget att oroa sig för. Säkerheten är i och för sig sådär. Det finns galler framför fönstren, men man kan öppna själva fönstret. Så varje morgon går jag förbi råbarkade pojkvänner som ropar till sina kvinnor, horkollegor och allmänt trasiga människor som vill snacka lite med sina vänner bakom lås och bom. De står och skriker till varandra.

Mitt perspektiv i allt detta?
Ja, jag gillar ju att se livet från den ljusa sidan, så jag gläds åt att jag föddes med hyfsade förutsättningar att göra någorlunda kloka val i livet, vilket gör att jag är den som går på gatan utanför med mitt friska barn istället för att sitta bakom galler.

Inga kommentarer: