söndag 10 januari 2010

Woody Allen afternoon.


Våra bekanta Dave & Lisa från Brooklyn har käkat söndagslunch hos oss och jag svävar helt iväg i samtal om Obama, Clinton och skillnaden mellan LA och NY. De hade bra koll på BAM där Glada Hudik-teatern ska uppträda i juni. De bor tydligen nära. Jag kan naturligtvis inte dölja min fascination över the Big Apple.

På stereon spelar jag tre CD:s, gammalmodig som jag är. Först David Bowie, sedan Pizzicato Five och slutligen Northern State. Jag gillar mest Away Away.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hola Maria och gott nytt år!

Blir nyfiken. Vad kom fram till angående New York vs. Los Angeles? Alltid lika spännande. Har varit både båda platserna och funderar alltid på villken plats som är bäst. NY vinner oftast med närmast hem, fungerande kollektivtrafik och kännslan av att vara i världens medelpunkt. Å andra sidan, södra Californien med sträderna, Stilla Havet, palmerna och den där laid-back-feeling grejen är också inte helt fel. Vad tycker du?

/

Elisabeth

Maria Agrell, Barcelona sa...

Lisa är född i LA men bor sedan 20 år i NY.

Personligen tycker jag att livsstilen är skönare i LA men folket verkar intressantare i NY och så fick jag lite fler vinklar på det hela.

Visst LA är ytligt med utseende och pengar, men i NY är det extremt viktigt att vara intellektuell. Är du inte Nobel-pristagare är du nobody liksom.

Medan du duger i LA bara du är en trevlig typ - även om många hakar på silikonspåret förstås.

Statusstress fast på helt olika sätt.

Anonym sa...

Dina tankegångar liknar mina angående dessa två giganter till städer. Ny synvinkel jag inte tänkt på; att ständigt profilera sig som intellektuell också är kan vara en form av statusstress.
Personligen hade jag nog gärna bott i Californíen om det inte hade varit så långt bort även om jag älskar New York. Gillar naturen, stränderna, människorna och den härligt softa livsstilen.
/


Elisabeth