Så sitter jag där. Med tårar i ögonen. Och lyssnar till våra klassiska svenska Lucia sånger. På en restaurang vid Passeig de Gràcia, mitt i Barcelona.Ser mina svenska bordsdamers gråtmilda ansikten. Vi är uppemot 25 svenskor som samlats till SWEA:s månatliga lunch. Denna dag är extra speciell förstås.
Det är Lucia. Och det är ju så vackert. Så svenskt. Man blir glad, allra längst in i hjärtat. Lyckotårar. Det är väl så. Det svenska blir så mycket viktigare när man inte är i Sverige. En stund senare kommer en manskvartett in på restaurangen och sjunger för oss. Gudrun Bruna dirigerar. Ljuvligt.
Katalanerna runt omkring oss på restauranger viskar. Undrar vad de säger. För oss känns det som hemma. Idag bryr jag mig inte om att jag är en invandrare som knappt kan kommunicera med lokalbefolkningen. Jag kommer ju alltid att vara och förbli svensk. Jämt. Så är det med det.Efter något år i Spanien så känner jag allt större samhörighet med alla sk. nysvenskar i Sverige. Frågan är om de verkligen vill bli svenskar, för jag vill ju varken bli spansk eller katalan. Jag skulle heller aldrig platsa i Leijonborgs-språktest-Sverige - om det vore i Spanien. Inte heller vill jag fira alla spanska helgon för att jag bor här. Jag vill äta sill på midsommar och se ljus i håret på Lucia.
Nä, jag är inte särskilt integrerad, men min 5-åriga son är det. Precis som "andra generationens invandrare" brukar vara i Sverige. Fast det är klart, det är enklare att ingå i ett Expat-community där alla pratar engelska än att komma till ett land som flykting. De som flyr till ett annat land p g a rädsla, krig, fattigdom eller förföljelse har andra behov och förväntningar än oss som flyttar utomlands av nyfikenhet och äventyrslusta. Vi flyttar för att vi vill - de flyttar/flyr för att de måste.
View Maria Agrell's profile
5 kommentarer:
Ja, traditioner skall man vårda det är vårt gemnsamma arv.
Glad Lucia....ja svenskar som flyttat till annat land - älskar traditionerna.
Men det måste kännas trevligt att kunna ha lite traditioner:)
Hoppas julen blir fin också - med eller utan snö...
Inkan
det funkar bara med "anonymous" nu sedan några dagar att kommentera hos er som har Beta-blogger.
Hej! Foervisso blir man nog svenskare, men jag tror att man faar ett mer nyansierat perspektiv paa Sverige. Men visst paa flera saett blir man "mer svensk" men aendaa inte (vilket oftast maerks naer man kommer hem till Sverige). Det aer ruskigt laett att hamna i expat-andan och man boer foersoeka faa en blanding av baada vaerldarna. Vilket oftare kan vara laettare sagt aen gjort. Bott utomlands i 17 aar och just flyttat till Madrid. Pratar flytande spanska och knagglig katalanska, samt har spanska kompisar haer. Foer mig har prioriteringen blivit att finna lite fler svenskar foer att halla svenska spraaket vid liv eftersom jag aer enda skandinavien paa min nya arbetsplats/omgivning. Vill tacka foer en jaettebra blog!
Första riktiga intressanta reflektion i denna blogg. Under ytan. /Mr. Expat
Jag har ocksâ en helt annan förstâelse för invandrare i Sverige. Ofta blir jag arg över hur de behandlas.
Det anses självklart att det bara är att förklara för dem "hur man gör i Sverige", sâ ska de ta efter det.
En sak är att fungera i samhället och prata sprâket, ett helt annat är att känna sig svensk. Det gâr jättebra att vara annorlunda och ha ett annat synsätt.
Ingen tror att jag är utlänning här efter snart 17 âr, men jag är svensk innerst inne och det kommer jag aldrig att ändra pâ. Behöver inte heller, det gâr sâ bra ändâ.
// Anna Malaga
Skicka en kommentar