Hög på mat.

Jo, man är nog en junkie. En kick-junkie. Livet blir trist utan adrenalin. Men att klättar uppför berg och slänga sig ut är inte min grej. Det är för läskigt. Jag känner mig modig bara av att våga bo på 16:e våningen med terrass och lågt räcke. Knark är inte heller min grej.

Nä, jag blir hög av små vardagliga saker. Blir så ofantlig lycklig av mat. Det låter barnsligt, men det är sant. Känner oftast inte hur hungrig jag är. Är bara stressad, trött och arg. Och så plötsligt när jag tuggat några matbitar blir jag alldeles lugn och varm inombords. Avstressad. Man skulle nog kunna säga lycklig. Kanske är det amningsbrösten som skriker efter näring. Fast det måste smaka gott förstås. Annars funkar det ju inte.

Vad mer. Jo, njutbar är den stund på kvällen som båda barnen somnat - innan minstingen vaknar och vill amma igen. Och innan Mannen somnar i soffan! Det är väl den tiden man räknar som "kvalitetstid" för vuxenrelationen.

Saknar mina kampsportskickar. Måste hitta ett bra gym härnere. Finns det något härligare än att duscha efter ett tufft träningspass?

Och så resor förstås. Suget i magen när planet lyfter. Förväntan. Beredd på nya möten. Alltid rätt.

Hjälp, så tråkig jag är. Förutsägbar. Inget knark, sex eller farligt förbjudet. Mat och sovande barn - och en liten flygresa då och då. Det räcker för mig. Förresten jag glömde min egen sömn. Det är också underskattat. Kanske är det mer frid än adrenalinkickar jag söker just nu.

Skärpning. Ut och jaga äventyret nu lilla stumpan. Se så.