
Nä, jag blir hög av små vardagliga saker. Blir så ofantlig lycklig av mat. Det låter barnsligt, men det är sant. Känner oftast inte hur hungrig jag är. Är bara stressad, trött och arg. Och så plötsligt när jag tuggat några matbitar blir jag alldeles lugn och varm inombords. Avstressad. Man skulle nog kunna säga lycklig. Kanske är det amningsbrösten som skriker efter näring. Fast det måste smaka gott förstås. Annars funkar det ju inte.

Saknar mina kampsportskickar. Måste hitta ett bra gym härnere. Finns det något härligare än att duscha efter ett tufft träningspass?
Och så resor förstås. Suget i magen när planet lyfter. Förväntan. Beredd på nya möten. Alltid rätt.
Hjälp, så tråkig jag är. Förutsägbar. Inget knark, sex eller farligt förbjudet. Mat och sovande barn - och en liten flygresa då och då. Det räcker för mig. Förresten jag glömde min egen sömn. Det är också underskattat. Kanske är det mer frid än adrenalinkickar jag söker just nu.
Skärpning. Ut och jaga äventyret nu lilla stumpan. Se så.
1 kommentar:
Det finns en tid efter småbarnstiden också - dessbättre. Har tagit upp resandet alltmer och lyckats smitta barnen med just ressug.
Jag har varit rese- upplevelse- och sovsugen i hela livet, eller åtminstone sen 10-11-årsåldern.
Skicka en kommentar