Nästan som El Bulli.

onsdag 25 april 2007

Nästan som El Bulli.

Sweden - The Snabbmat Nation med Schyffert för Svenskt Näringsliv.

5 kommentarer:

Monica sa...: Vad KUL! Vet du om det är nât syfte med videon, eller om det bara är skämt? Jag ska hänga den på en blog som jag har i en kurs på universitetet - det är ju intressant ur en lingvistisk synvinkel att det är så mycket engelska inblandat, och mina kursare tycker nog det är kul att höra lite svenska (om de förstår nåt mer av videon är en annan femma ;-)

El Bulli har förresten återigen blivit utsedd till världens bästa restaurang av över 300 experter från flera kontinenter. Föruom Adrià återfinns bröderna Roca (Celler de can roca, girona) och Arzak från Baskien bland de 11 bästa restaurangerna i världen.; 9:13 em
Monica sa...: Hrrmm.... NU har jag scrollat ner och ser att du gjort ett helt inlägg om utnämningen av El Bulli... Så går det när man inte har tid och hänga med ordentligt!!!; 9:16 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Schyffert skämtar ju alltid. Men det kan ju vara på uppdrag av någon. Antar det. Vet inte.

En annan i samma serie: "Swenska tjej it's the grej"; 8:15 fm
Maria Agrell, Barcelona sa...: Och nu har Schyffert och jag pratat om dig:

Maria, Barcelona said...

Nu har doktorand-Monica spridit ditt alster med spansk översättning till ett 30-tal lingvistik studenter majoriteten katalaner, men även mexikaner, fransoser och portugiser i ett projekt om blandning av språk.

I Barcelona.

Schyffert
said...

Ha ha... fan vad cool Maria. Roligt :-); 3:18 em
Monica sa...: hihi....ja, DET var skojigt!; 2:09 em

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 25 april 2007