Egentligen är jag inte sur på er.

Det är så här. Jag blev sur för min enorma utstrålning inte når fram till andra än min egen spegelbild. Gjorde en casting för en grej på SVT, gick vidare ett steg och fick sedan höra att jag var för seriös...

På bilden syns jag och några till (Åsa, Hanna, Kalle, Eva) som inte heller blev uttagna av SVT. Vi tog en gravöl på Riche efteråt och pratade om vilka stjärnor vi egentligen är - utan att det märks...

Nu har jag surat färdigt och är tillbaka på bloggen och mitt vanliga prat om mig själv till de som orkar lyssna.

Tillfälligt bloggmätt.

Vanligtvis brukar jag längta efter att skriva av mig på bloggen vid dagens slut. Berätta om livet som invandrare, mina drömmar och reflektera kring det som hänt.

Är inte lika sugen längre. Varken att skriva eller läsa andras bloggar. Känns helt plötsligt vulgärt, brist på integritet och som skrik efter uppmärksamhet.

Tyckte tidigare att bloggen var ett bra sätt att behålla kontakten med mina vänner och familj i Sverige, men sedan kommentarerna från anonyma läsare i samband med min sons födelsedag insåg jag att det faktiskt finns dem som inte ens gillar mig som läser om mitt liv.

Så jag behåller mina tankar för mig själv eller i dialog med dem jag möter i den vanliga världen. I alla fall idag.

Idealist, typ... ha ha.

Ricky Gervais Comic Relief 2007 Red Nose Day.

Farväl Stockholm.

Tack Cecilia för att jag fick sova i din dotter Rebeckas rum och äta leverpastejknäckemackor till frukost. Tack Fredrik för ett intressant fikasnack vid Stureplan. Tack Scandic Hotell Sergel Plaza för att jag fick utnyttja mina Hilton-bonuspoäng och sova ett par nätter gratis hos er. Tack Jonas & Lena för vinet och maten på PA. Tack David för att jag blev snygg i håret. Tack Hamid för ditt uppmuntrande snack i Östermalmshallen. Tack SVT för att jag fick komma och förnedra mig lite. Tack Patricia för den goda maten & Jocke för den intensiva diskussionen om människans medfödda egoism kontra godhet och för att jag fick sova i ert gästrum i källaren.

Och grattis Kristin till lilla nyfödda Greta.

På väg till Stockholm.

Fram med resväskan igen. Imorgon bitti ska jag upp till vintern några dagar på ett litet udda uppdrag.

Och så tillbaka till verkligheten.

Idag fick jag en telefonräkning på 1816 EURO!!!!!!!!!

Istället för att fakturera för volym när jag hämtat och skickat mail så har Vodafone räknat tiden jag varit uppkopplad. Och min telefon är uppkopplad av sig själv 24/7, vilket med flatrate taxa blir maximalt 39 Euro i månaden, men eftersom jag inte beställt flatrate så har de dragit närmare 18000 SEK genom autogiro från mitt bankkonto.

Så nu ska jag ringa och försöka reda ut detta på spanska. Det kommer säkert att gå jättebra...

Dekadens.

Soho, New York, 05.45, Saturday 17/Sunday 18.
Lena & jag med hennes gamla New York krögarvänner.

Synkronicitet?

Vi mötte Lassie x 2.

Dagen innan jag flyger till New York så pratar jag med min nära vän Charlotte som jag känt sedan vi var 7 år gamla. Hon bor nu i Costa Rica, men för tre veckor sedan var hon också i New York.

Under samtalet nämner hon att de såg en musikal på Broadway, men ingen känd artist var med i uppsättningen, utan istället satt den där skådisen som var med i Fyra bröllop och en begravning några rader intill i publiken. Vi konstaterar att det var Andie MacDowell.

Dagen därpå när Lena och jag väntar på bussen från Newark Airport så går samma Andie MacDowell förbi oss och ställer sig i taxikön. Kändis-Stockholmsuppfostrad som jag är försöker jag att inte titta, men lyckas inte helt för våra blickar möts.

Vilket märkligt sammanträffande att den närmsta fysiska kontakt jag just nu har med min goda vän som jag träffade nästan varje dag under hela min 12-åriga skoltid är att när hon flyger till New York från Costa Rica så stöter hon ihop med Andie MacDowen på Broadway och tre veckor senare när jag flyger till New York så möter jag samma kändis vid taxikön på Newark Airport.

Andie är den person som träffat oss båda senast, vår gemensamma länk. Så oväntat udda.

Fånig turistbild.

Union Square = bra shopping - om man nu gillar det.

New York 48 timmar.

Efter 4 dagar med magsjuka flög jag iväg 4 kilo lättare till New York. Första kvällen däckade jag redan 19.00.

Andra kvällen var vi ute till 07.00 på morgonen! Lena tog mig med till den argentinska krog i Soho som hon jobbade på när hon bodde i N.Y. Det var fortfarande samma ägare och vi blev mottagna som kungar. Blev bjudna på allt och DJ:n fortsatte spela tills grannarna ringde och klagade på musiken vid soluppuppgången.

Har knappt sovit men är bara så pigg och lycklig. Jag fullkomligt älskar New York.

Foto: Lena Victoria

Skitprat.

Att åka eller inte åka - det är frågan. Efter 3 timmar på "damrummet" mitt i natten undrar jag om min mage klarar av att resa till New York.

Follow your heart and your dots will connect further down the road.

Steve Jobs, Apple & Pixar, inspirerar Stanfords avgångselever genom att berätta tre lärdomar från sitt liv med de vägskäl som format hans öde.

Jag visste inte att han blev bortadopterad som nyfödd eller hur positivt han i efterhand ser på att han hoppade av college och fick sparken av Apple.

Jag drömmer om Nobelpriset men...

Dagens prestation i min vardagliga vardag: tvättkorgen är tom efter drygt 10 tvättar tvättade på mindre än en vecka. Ska jag vara nöjd att jag ägnat min tid på jorden till att se till att mina barn har rena kläder?

Wow, vilken inspiration.

Alla kan - om man bara vill.

Nästan lika roligt.

Ted bajsar gult. Genom blöjan. Rakt ner i barnvagnen. Över hela tyget. Hur mycket som helst. Mannen är i Göteborg. Precis innan vi ska springa till Max skolbuss kl 07.15.

Björn är ju hur rolig som helst.

Bra.

Så enkelt att göra svart till vitt. Det kommer att passa mig bra den dagen vi flyttar hem till Sverige och behöver barnvakt och hjälp med städningen emellanåt.

Skatteverket kommer på tisdagen föreslå att fribeloppet höjs tiofalt. Den som betalar en privatperson för ett arbete ska slippa att skicka in kontrolluppgift på summor under 10 000 kronor, mot under 1 000 kronor i dag, enligt Sveriges Televisions Rapport. Källa: SvD.

Bara tre dagar kvar.

New York, New York, New York.

Senaste nyhetssändningen online.

Om du vill kan du se Svenska Nyheter på Barcelona Television här.

På gång.

Det finns de som sett Ted ta ett steg eller två, men själv har jag bara sett honom snubbla framåt några steg innan han ramlar ner i golvet.

Tills igår.

Han står rakt upp och ned på hotellet i Frankrike och går 10 steg framåt. Bara sådär. Som om han alltid kunnat men bara inte velat visa. Sedan inget mer.

Hotellet i Frankrike hade många stjärnor men dess restaurang bara en ;)

Hotel L'ile de la Lagune i Saint Cyprien.

Off season.

Nästan själva i djurparken efter bilsafarin. Bara jag och påfågeln på restaurangens terrass. Han bajsade på golvet. Jag drack kaffe.

Vi såg lejon och björnar intill bilen...

Hjälp, så nära.

RÉSERVE AFRICAINE de SIGEAN

Det hjälper inte alltid att vara utrustade med både nappar och DVD-filmer.

Det är jobbigt med små barn som inte vill åka bil. Då skriker de nämligen. Gnäller. Tjatar. Och gråter. Fast inte hela tiden. Tack och lov. 2 timmar norrut och vi är framme i det bergiga vinområdet i södra Frankrike.

Odrägligt föräldraskryt.

Jo, först lärde Max sig läsa på katalanska, sedan engelska, därefter spanska. Nu har han börjat på skandinaviska klubbens kompletterande svenska utbildning varje torsdag kl. 16-17.30 efter skolan. Kursen motsvarar årskurs 1 i Sverige och i filmklippet övar han på sin läsläxa.

Två bra. En dålig.

Bra nr. 1.
Jo, jag kände mig förmodligen inte lika pressad när jag skrivit hur slö jag är. Jag tror det hjälpte mig att orka pallra mig ner till gymmet för att röra på kroppen för första gången sedan yogalägret på Mallorca i september.

Dåligt nr. 1.
Som sagt, jag tränade ju, men kom inte iväg förrän det egentligen var för sent, vilket innebar att jag hämtade Ted supersent på dagis och då känner man sig alltid som världens mest själviska mor.

Bra nr. 2.
Jag känner mig pigg och på g efter träningspasset, så jag har lust att göra något skoj i helgen. Pratar ihop med med maken ... paus...

Nu har vi bestämt att åka till Frankrike imorgon bitti och titta på lejon i en safaridjurpark.

Min specialité.

Alla är vi duktiga på någonting. Jag är väldigt duktig på en sak. Det är att påminna mig själv om vad jag INTE har hunnit göra.

Min hjärna består till största delen av to-do-lists som hoppar runt i huvudet. Sorgligt men nästan helt sant.

Idag har jag gjort ganska mycket. Men jag tänker bara på det jag inte hunnit göra. Som att träna till exempel.

Och jag känner mig lat och oduglig.

The American Way.

Varje vecka utser fröken något barn som gjort snälla saker mot de andra eleverna och så får man en egen affish i klassrummet.

P.S. När Max skulle skriva vilken person han beundrar mest så skrev han "Ludde". Det är Max ett år äldre kusin.

Att något så litet kan kännas så stort.

Så är man med i telefonkatalogen i Barcelona. En local bland alla andra.

Och så fick jag bilder från dagis...

- Alltid denna förnedring.
När min son fyllde 1 år fick han en krona på huvudet, så att han kunde känna sig som en kung för en dag.

-Öh, har jag missat nåt?

Och eftersom det var Hallowen samma dag så sminkades barnen till spöken också.

-Är jag söt nu då?

Såklart Barcelona kan bäst själv.

Nästa år den 4 oktober 2008 startar Volvo Ocean Race (fd Whitbread) från Alicante.

I somras startade den 32:a America's Cup från Valencia. America's Cup kommer dessutom att ha live audo streaming av sin presskonferens imorgon torsdag den 8 november kl. 16.00 härifrån Barcelona där de ska presentera format och datum för inför tävlingen 2008/2009.

Såklart Barcelona också vill ha en egen seglingstävling så de/vi slog på stort. Förstås.

I samband med att båtmässan Salón Náutico Internacional de Barcelona pågår så startar världsomseglingstävlingen Barcelona World Race, där 2-manna båtar ska segla jorden runt på 90 dagar. Starten sker kl. 13.00 nu på söndag den 11 november.

Jag hoppas på att kunna locka maken till att öppna upp kontoret på 21:a våningen med utsikt över havet så att jag får läktarplats till seglingsstarten.

Barcelona Turistinformation till er tjänst.

Om man reser till Barcelona för första gången kan jag varmt rekommendera stadens turistbussar. De åker till alla intressanta platser och det kommer hela tiden nya bussar som man kan kliva av och på när man vill.

Heja coola rara business Linda.

Min kompis Linda Bernström i Singapore varken bloggar eller använder Facebook. Nu förstår jag varför. Läser i Resumé:

Kamera, som producerar och förmedlar innehåll till mobiloperatörer, har skrivit avtal med kinesiska aggregatorföretaget 1MP. Det ger dem 50 miljoner nya användare på en gång.

Linda är "director of Sales Asia Pacific" och är den som dragit in hela affären. Hon sliter som en riktig karl... ;) You go girl. Duktiga duktiga du.

Själv så tittar jag igenom gamla fotoalbum idag och bara latar mig. Skärpning Agrell.

Nya typer av frågor.

Jag läser godnattsagan.

Max:
- Vad är det där tecknet som nästan ser ut som en punkt.

Jag:
- Kommatecken.

Max:
- När skriver man ett sånt?

Jag:
Till exempel när man ska räkna upp flera namn som Max, Hugo, Ted och Maria. Men jag tror du bara behöver lära dig punkt och frågetecken i skolan än så länge.

Max:
- Fast vad heter kommatecken på engelska?

Jag:
- Öh...

Någon sa att det snöade i Stockholm idag...

David, Boo & Nina efter lunchen på den argentinska restaurangen vid San Sebastian stranden i Sitges, söder om Barcelona i eftermiddags.

För att strö lite salt i såren: Notera simmaren i havet till vänster i bild.

Om att prata politik på middagar.

Det är fredagkväll. Vi äter en asiatisk räkfräs hos våra goda vänner här i stan.

Vid bordet sitter en argentinare från Kalifornien som bott i Zürich, en amerikansk kapitalist uppvuxen i Italien som bor i Atlanta, men har sina barn i London, en belgare gift med en katalanska, en svenska som bott utomlands i 20 år - och så vi.

Vi pratar politik. Om Bush, Al Gore, Palestina, fredspriset, Irak, energi, Hillary, krig, Darfur, islam och olja. Jag slutar vara artig och vill börja slåss. Med en amerikan. Min man blir trött och somnar med barnen i gästrummet. Den andra amerikanen tycker som jag. Men säger allt så mycket lugnare och med mer tyngd. Jag hejar på honom. Till slut går det inte längre. Belgaren går från bordet. Och vi börjar prata om vädret och barnen som leker i källaren. Pussar på kinden och tar farväl.

Ja, det var den middagen det. Sedan kör jag hem och känner mig glad att våra vänner tycker som vi - även om de kan uttrycka det smartare.

Pinsamma familjen.

Igår fotograferade Bibi oss inför årets familjejulkort.

Motto: knäppt. Publiceras på julafton.

Vänskap kan komma plötsligt.

Ted och Rosa från Peru möttes på stranden vid Barceloneta i eftermiddag.

Ibland är det lätt att vara förälder.