Och så tillbaka till verkligheten.

onsdag 21 november 2007

Och så tillbaka till verkligheten.

Idag fick jag en telefonräkning på 1816 EURO!!!!!!!!!

Istället för att fakturera för volym när jag hämtat och skickat mail så har Vodafone räknat tiden jag varit uppkopplad. Och min telefon är uppkopplad av sig själv 24/7, vilket med flatrate taxa blir maximalt 39 Euro i månaden, men eftersom jag inte beställt flatrate så har de dragit närmare 18000 SEK genom autogiro från mitt bankkonto.

Så nu ska jag ringa och försöka reda ut detta på spanska. Det kommer säkert att gå jättebra...

4 kommentarer:

la linda sa...: och herre gud! lycka till!!; 3:05 em
Viktoria Löwenthal sa...: jesus christ (gud vad den där himlafamiljen blev överrepresenterad nu då!).

ja du, dividera med vodafone är ju...CXZCXZVFSDVX>CDRFSEC
har haft några samtal på min lott under åren.

Fan vad snöpligt efter en trevlig semester.

LYCKA TILL!!!!!; 9:38 fm
Anette sa...: Jag kan bara säga lycka till...och STÅ PÅ DIG!!! sen om de inte vill ta det på spanska vet jag av erfarenhet att de kan ta det på engelska ;); 1:08 em
Evergirl sa...: Hjälp!! Vilken mardröm! Är spanska telebolag som franska så har du en del diskussioner framför dig... Håller tummarna för dig!; 9:37 em

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 21 november 2007