Nä, men fy så pinsamt ;)

Hudiksvalls tidning 31 mars 2008.

Känns rätt att sitta bredvid Peter Stormare.

Framsidan på min barndoms lokaltidning idag.

Kvällens gäster.

Sascha, Julia, Ricard & Josefine.

Kvällens varmrätt.

Familjen Social.

Jag älskar när mannen och jag är hemma samtidigt, så att vi hinner umgås med varandra och våra vänner. Det blir inte så ofta, eftersom han reser nästan jämt i jobbet och jag reser en hel del för att ha skoj. Nu ska jag tvätta håret, maken håller på att laga mat och snart kommer gästerna.

Söndagslunch vid havet.

Stans största skaldjursplatå med David, Nina & Boo.

Rekommenderas.

Krog vid segelklubben i Castelldefels.

En soft dag på stranden.

Det bidde inga bilder.

Men stort tack Lena & Marcelo för dietmiddagen med sallad och sushi som vi själva bjöd in oss till ikväll.

Det var snällt sagt.

Kanske det bästa bloggberömmet någonsin: "Ja, om man går in på din, Dinas och Monicas blogg och ingen har uppdaterat, så blir det ju en jättetråkig dag."

Tack för lördagslunchen.

Hemma hos Salomon, Martina, Cayla & Aron.

5 dagar kvar.

En av mina bästa vänner fyller år.

Det ska vi fira med megaparty i Åre. Jag och tio andra hel- och halvgalna tjejer. I fyra dagar - och nätter. Inga barn. Inga äkta män.

Det kan bli farligt.

Jag menar, en sådan gammal tant som jag på skidor och allt ;)

Några glimtar av påsklovet i Norrland.

Hur exotiskt är det inte att kasta snöbollar för en kille som snart bott halva sitt liv i Spanien.

Lekfulla mormor uppe i Örnsköldsvik.

Örnsköldsvik.

Utsikt från mammas köksfönster. Jag tycker det är ljuvligt vackert med snö.

Någon som minns?

Jag och brorsan spelade MASTERMIND hela vår barndom. Nu är det min sons tur att spela med mormor. Värsta nostalgin.

Påsklovet bjöd på ett vackert Sverige i vitt.

Max är så lycklig efter att ha fått lära sig allt om hur man tar hand om en bil av morfar. Kolla oljan, fylla på vad det nu heter i spolarvätskan för att den inte ska frysa och spruta avfettningsmedel på bilen innan den tvättas för hand.

Barbro, Max & morfar Tomas i Hudiksvall.

Hudiksvall.

Lillfjärden. Det klassiska promenadstråket i min hemstad.

Visst är vi lika?

När jag var 7 år såg jag visst ut som en långhårig Max.

Incognito.

Jag funderar på att ligga lågt ett tag. Man har ju numera ett jobb att sköta.

Bra titel. Bra innehåll.

Passade på att lära mig mer om oss svenskar när jag var i Stockholm.

Sånt man missar som utlandssvensk unge.

Vi hälsar på hemma hos kusinerna. De sjunger och dansar till Schlagerlåtarna framför TV:n och kan alla texter utantill.

Vår jämnåriga son sitter i soffan och fattar absolut ingenting. Sedan pekar han på Carola och frågar:

- Mamma, vem är det där?

Ser det här ut som en bestseller?

Min bok "Totalt ointegrerad" finns att köpa här och går förhoppningsvis att beställa i din vanliga bokhandel senare i vår. Formgivare: Fredrik Jönsson. Tack.

Nu åker jag till Sverige. Hoppas någon vänlig själ nominerar min bloggbok här när jag är borta.

Hej så länge.

Några av er är citerade på bokens baksida.

Tack för era bloggkommentarer.

Vov.

Ted älskar hundar. Alla han möter på gatan vill han krama. Stora som små. Både syrran och pappa har en sådan här söt stor best. Om Ted får bestämma skaffar väl vi oss också en Rottweiler om några år. Kan jag skylla på allergi eller bara det faktum att jag är för lat?

Idolporträtt.

Min vackra syster Christina och Teds jämnåriga kusin Noah.

Maria Agrell, författare

Nu har min kommande bok fått ett ISBN-numret, vilket gör att jag "tvingas" lämna in ett referensexemplar till Kungliga biblioteket. Nä, men o så jobbigt. Jag tror inte mitt ego klarar det - utan att spricka.

Från 1 till 100 år.

Två dagar kvar.

Max har påsklov. Det har inte min make.

Så jag och storebror flyger upp till Norden och inleder vår Sverigetour på lördag: Stockholm - Örnsköldsvik - Hudiksvall - Stockholm och sedan tillbaka till Barcelona efter drygt en vecka utan lillebror och pappa.

Tro hur det ska gå?

Ammande mamma + vin = sant.

Livsmedelsverkets i Sverige har ändrat sina rekommendationer. Numera anses det riskfritt för en ammande mamma att dricka fyra glas vin i veckan. Det skadar inte barnet, rapporterar SvD.

– Alkohol går enbart över i bröstmjölk i minimala proportioner. Det har jag tjatat om i flera år och det vet alla inblandade parter, säger Agnes Wold, stridbar docent och allergiexpert i Göteborg. Det handlar bara om moraliska attityder mot kvinnor i allmänhet och särskilt de som dricker.

4 sekunder tog 5 dagar.

Administratörerna i detta land för roliga. Börjar tro de retas medvetet faktiskt.

Idag fick jag mitt nya NIE-certifikat (spanskt personnummerintyg) som jag behöver eftersom mitt spanska ID-kort, som tyvärr inte längre går att förnya, försvann i Andorra under nyårshelgen.

Funderar om någon roas av att detta enkla ärende tagit fem förmiddagar i anspråk:

Dag 1) Cyklar allt jag orkar för att komma i tid till polisstationen, när polisen stoppar mig för att jag lyssnar på mitt mobilsvar. Jag får 100 Euro i böter och kommer därefter fram till polisstationen när de redan stängt för dagen.

Dag 2) Kommer i tid till polisstationen i Barceloneta. Efter 1 timme i kön säger en gubbe att jag måste ha med mig en polisanmälan på att mitt spanska ID-kort är stulet innan jag kan beställa nytt intyg. Men detta måste jag göra på en annan polisstation i Raval.

Dag 3) Gör en polisanmälan på polisstationen i Raval - efter 2 timmar i kö.

Dag 4) Åker återigen till polisstationen i Barceloneta för att beställa certifikatet. Efter en timme i kö får jag en blankett som jag först måste ta med till banken och betala; 6 Euro. Sedan springer jag tillbaka, men nej, tyvärr vi har precis stängt säger gubben i kassan och ler. Klockan är 10 sekunder efter 14.00. Samma gubbe som en månad tidigare sa att jag måste ha en polisanmälan för mitt borttappade ID-kort.

Dag 5) Idag, tre veckor senare, är jag tillbaka, står över en timme i kö och lämnar fram allt; betald blankett från banken, mitt pass, kopia på mitt pass, min ansökan och min polisanmälan om att mitt spanska legitimation blivit stulen.

Kvinnan i kassan tar emot mina dokument och så tittar hon på mig och frågar: Vad är det där? Det är inget jag behöver och så lämnar tillbaka min polisanmälan med en sur min och sedan skriver hon ut ett certifikat på 4 sekunder.

Alltid yngre än coolaste kvinnan.

Jag borde förstås skriva om det spanska valet som Zapatero vann i helgen, men nu när solen och värmen kommit till Barcelona har jag ytligare saker att tänka på.

Idag är det hantverkare och maskiner på stranden för att bygga upp strandcaféerna inför sommarsäsongen.

Själv tänker jag på att Hall of Fame-Madonna fyller 50 år i augusti och att hon alltid kommer att vara 14 år äldre än jag. Det borde innebära att så länge hon lever behöver jag aldrig känna mig gammal.

Är detta slutet eller bara början?

För ungefär tre år sedan flyttade jag från Stockholm till Barcelona. I början var allt som en enda lång semester. Livet lekte. Efter hand knackade vardagen på min bubbla och kulturkrockar skymde solens ljusa strålar. Frustrationen över att allt inte var som hemma i Sverige både besvärade och fascinerade mig. I takt med att jag lyckades hantera svårigheter och övervinna utmaningar ville jag dela med mig av min erfarenhet.

Min första tanke var att skriva en bok om det bitterljuva livet i exil, men den vita blanka skärmen skrämde mig.

Istället googlade jag ordet "blogg", för att läsa om fenomenet, som alla pratade om. Redan samma dag började jag skriva på www.agrell.com, där jag skildrar svårigheterna att integreras som invandrare i Katalonien, och där jag samtidigt har ett forum att oblygt skryta om det glassiga livet som utlandssvensk i Barcelona.

Nu har min blogg "Barcelona - Stockholm" funnits i snart två år. Den har varit en hållpunkt i min kaotiska vardag och mitt fönster mot omvärlden.

Sammanlagt har jag nu skrivit precis 1000 inlägg och fått mer än 1500 kommentarer. Det senaste året har bloggen haft över 80 000 unika besökare. Nu är jag redo för att ta nästa steg. Jag vill sluta där jag började.

Det är dags att skriva boken.

1000

Kyl champagnen någon. Detta är mitt 1000:e inlägg på denna blogg!

Skomakarens barn.

Visst har jag berättat att jag i fem års tid varit ansvarig för en ideell organisation, som informerar om hur TV- och datorspel påverkar barn och ungdomar? Idag ville Max skriva en kort berättelse om sin största hobby.

När pappa är bortrest myser vi runt i pyjamas hela dagen.

- Mamma skyller på att vi har feber, fast jag tror det är hon som gillar att göra ingenting förutom att krama oss dagen lång.

Att vara hemma och upptäcka sina barn kan också vara alldeles underbart.

Jag tycker bebisar är gulliga och mysiga att pussa på. Fast jag måste säga att ju äldre barnen blir, desto roligare blir det.

Min yngsta rackarunge gjorde en grej idag som kändes som att han är på gång att förstå hur saker hänger ihop. Åtminstone lite grand. Även om det blev lite fel.

Han skulle klättra upp på en stol och precis intill står ett element som är varmt. Ted, 1 år 4 månader, går fram och blåser på elementet.

Han har ju sett hur jag blåser på maten när den är för het, så förmodligen tänkte han att det borde vara samma sak med element och han ville väl inte bränna sig.

40 +

Grattis Lena och tack för en rolig födelsedagsmiddag igår kväll. Puss.

Tillbaka till naturen.

Seminariet Art Center Global Dialogues: Disruptive Thinking filmades och finns att se här. Teman: Climate Change, Geopolitics, Business, Science, Belief och Design.

De lärda på scenen bankade mantrat om att människan förstör sin egen planet och betonade vikten av att också storstadsbarn måste få en känsla för moder jord.

Mina barn vet inte ens om en blåmes är en fisk eller fågel. Hur hittar jag skogsmulle i Barcelona?

Glöm det jag skrev häromdagen.

Nu har Max feber.

Tid för mig att lyfta tanken.

Ted frisk. Seminariet tankeväckande. Bär med mig ett citat som nämndes:

Great minds discuss ideas.
Average minds discuss events.
Small minds discuss people.

Eleanor Roosevelt

Håll tummarna nu.

Ted hade 38,6 i feber i morse. Vet inte varför. Han stannade hemma med mig i alla fall. Ikväll hade han ingen feber och var glad och nöjd. Har jag tur så är han helfrisk och dagisklar imorgon bitti. Hoppas det.

För då ska jag gå på Art Center Global Dialogues: Disruptive Thinking på Palau de la Música, som jag blev inbjuden till av Rudy De Waele. Thanks. Oerhört intressanta talare från hela världen. Det är tid för min hjärna att skapa nya nervbanor. Och Barcelonas borgmästare Jordi Hereu ska tydligen hälsa oss välkomna.

Någon som vill hänga med?

Jag minns att Max hade vattkoppor när han var liten och var sjuk en vecka. Sedan opererade han bort halsmandlarna några år senare och då var min man hemma en vecka. Efter det har det varit några dagars förkylning då och då.

Men vad händer med bebis nummer 2?

Han har varit sjuk lika ofta på 1 år 4 månader som 6-åriga Max har varit i hela sitt liv. Förrförra veckan kunde han inte andas och vi var inomhus i tio dagar och nu har han feber igen!

I flera nätter i rad har han vaknat varje timme och skrikit rakt ut.

Jag börjar bli less på att vara småbarnsförälder. Min make åkte iväg till London idag. Kommer tillbaka i mitten på nästa vecka.

Jag funderar jag på att ringa barnvakten och fråga om hon vill flytta in. Själv tänkte jag sätta mig på nästa partyflyg till New York.

Så här tråkigt kan man ju bara inte ha det.

Funderar på att rama in några av era kommentarer.

Anonym sa...
Hej, jag tycker din blogg är så underbar. Finns alltid folk som vill trycka ner andra, men dem är en minioritet och deras bloggar skulle säkert inga vilja läsa. Att du ändå fortsätter visar på din starka goda självkänsla. Du är bäst helt enkelt.

Malin sa...
Du är min idol. När jag blir stor vill jag bli som du (nästan ivf...)

Maria svarar...
Två så snälla kommentarer väger mycket mer än 20 elaka. Tack å tack. Mitt huvud blev plötsligt obehagligt stort.

Ett brev kom med posten idag.

Det här är faktiskt en så galen böter att man undrar om det är lagligt. 100 Euro i böter för att jag "kört" cykel och använt mobilen samtidigt. Får rabatt om jag betalar snabbt. En tillbakablick till brottstillfället.

Avdelningen familjeskryt.

Om maken Henrik Agrells bolag Telemedicine Clinic i tidningen Catalonia Today (nr 274). Klicka på bilden för att läsa.

Hur förklarar man för ett litet barn att det INTE är gott med sand?

Teds dagisfröknar bjöd ut oss alla till havet.

Söndagspicknick på stranden i Caldes d' Estrac med Teds alla kompisar från dagiset Frindel och deras familjer.

Vasaloppet vs 20 grader vid Medelhavet.

Bloggen och relationer.

Jag skriver på min blogg bland annat för att hålla kontakten med vänner i Sverige nu när vi bor utomlands.

Fast jag kom precis på att jag vet inte om bloggen är särskilt bra för mina relationer egentligen.

Vänner i Sverige blir förmodligen störda på att jag skryter om solen och värmen i storstaden vid Medelhavet.

Bekanta i Barcelona irriterar sig på att jag är ointegrerad och har ett nonchalant förhållningssätt till Katalonien.

Ibland får jag elaka kommentarer och någon skrev en gång att jag kräver för mycket.

Min man tycker kanske att det finns vettigare saker att syssla med än att sitta framför datorn halva kvällarna och berätta om vad vi gjort på dagen för allt och alla.

På kommentarerna har jag också märkt att många inte förstår min humor överhuvudtaget.

Och ändå fortsätter jag. Det verkar ju helt logiskt.

Fd. partyprinsar verkar ha blivit värsta myspapporna.

Henrik & Ted, Christophe & Victor, Marcelo & Lily.

Det obligatoriska gruppbilden.

Hela gänget har precis käkat lunch i hamnen i Sitges. Lena är faktiskt inte helt olik mig på bild.

ASB weekend reunion.

Marcus, Lily, Scarlet och Max äter efterrätt på caféet intill.

Nu blir det internt.

Mamma/mormor, skulle det här fotografiet passa bra i ramen?

Tiden stannar upp.

Grand Central Station, New York.

Dessa multikulti barn.

Zhiwei talar mandarin hemma med sina föräldrar från Kina. Max pratar förstås svenska hemma med oss. När de pluggar i sin amerikanska skola har de nästan all undervisning på engelska.

När de leker och spelar pingis utanför vårt hus snackar de varken katalanska, engelska, svenska eller mandarin med varandra. Deras gemensamma språk är spanska.

Vill förstås göra som storebror.