Vårt glada pigga underbara födelsedagsbarn.

Till familjen: Så här ser Ted ut nu när han är 2 år. Filmat utanför Teds dagis imorse. På självaste födelsedagen. Efter dagens besök hos spanska BVC vet vi att han toppar de spanska längdkurvorna med sina 91,5 cm och att han väger 14,5 kilo.

Hemmet håller på att målas...

Matsalsbordet och soffan ligger under plasten i mitten av rummet. Tro var vi ska äta födelsedagsmiddagen ikväll? Fast maken ligger däckad. Vi får nog fira Ted imorgon istället.

Den var slangen till den vänstra varmvattenberedaren som gick av och allt vatten rann ut...

Konsekvens.

Tack vare att maken och storebror tog fram alla hemmets handdukar, mattor och lakan och byggde en vall till tvättrummet, så klarade sig golvet i hallen, men istället ligger det nu kilovis med tvätt på terrassen. Det här är en av 20 kvadratmeter blöt tvätt.

En fin Hallowen pumpa har killarna fixat.

Kanske inte superläskig Hallowendräkt direkt, men 7-åringen har valt själv.

Grattis Ted 2 år.

Barcelona.

Är tillbaka i Barcelona igen. Börjar bli trött på att resa. Det är kämpigt att vara en god mor och samtidigt hålla tre olika uppdragsgivare nöjda.

Både jag och barnen har fått hudutslag. Undras om vi är allergisk mot den nya målarfärgen på väggarna...

Imorgon har storebror Hallowenfirande på Amerikanska skolan och lille Ted fyller år. Jag har ont i halsen och huvudet. Men maken är som vanligt mer sjuk.

Max utklädningskostym är framplockad, jag har gått igenom de flesta jobbmailen. Nu undrar jag om jag ska fortsätta förbereda Teds födelsedag eller sova.

Idolporträtt

Emily är familjens ängel som får vår vardag att fungera. TACK.

Du smarta vackra "svenska flicka".

Igår när jag satt i taxin på väg till Barcelona flygplats hamnade jag med en pratglad chaufför som fullkomligt hyllande Sverige och svenskarna. Han var full av beröm för den svenska välfärdsmodellen och såg "oss" som världens förgångsland. Han nämnde att ingen behöver vara fattig och att det finns sjukvård till alla.

Sedan funderade han på orsaken till att 10 av världens största ledande bolag grundades i Sverige; som Ikea, H&M, Ericsson, Volvo, Astra och ABB.

Killen hade värsta kollen - och hade aldrig varit i Sverige.

Jag undrade hur han lärt sig allt detta och hur han fått sin Sverige-bild. Han svarade att han i sin ungdom bott i södra Spanien och lärt känna många vackra "svenska flickor".

Tydligen var det inte det blonda håret och bikinin som satt sig fast i hans minne, utan att de förmedlat bilden av Sverige som ett land med politisk medvetenhet och ett innovativt näringsliv.

Stockholm 24 timmar.

Stockholm som influgen affärsresenär är så annorlunda än när jag bodde här och hämtade och lämnade på dagis varje vardag.

Först styrelsemöte med gamla bekanta direkt när jag landar. Sedan en råraka med en vän på nya Lydmar som öppnat intill Nationalmuseum och sedan en drink i baren med en annan vän på PA strax innan stängning.

Ja, men det är ju så enkelt att leva.

In the air again.

Flyger till Stockholm idag.

Jag saknar er.

Med en duns tillbaka i verkligheten.

På terrassen ligger högar med blöta lakan, handdukar och kläder. Översvämningen i helgen har satt sina spår. Och jag försöker tvätta upp så mycket det bara går, men har ingenstans att hänga det. Måste köpa fler tvättställningar. Torktumlaren slutade fungera för flera år sedan.

I barnens rum är alla leksaker utplockade. Allt annat också för den delen. Just idag börjar hantverkarna att måla om vår lägenhet. Inbokat sedan länge.

Jag har jetlag och ska flyga till Stockholm imorgon bitti. Jobbet kallar.

På fredag fyller lillebror 2 år. Vi funderar på att ha kalas på lördag, men med lägenheten belamrad med blöt smutstvätt, byggpapper på golvet och huset fullt av hantverkare kanske inte är den bästa inramningen.

Tittar ut från mitt fönster och ser regnet falla ner från den grå himlen.

Miami - filmtajm.

Mina gamla tjejkompisar från Hudiksvall: Charlotte, Nina & Kiki.

Numera bor vi alla utspridda i olika delar av världen: Charlotte i Costa Rica, Kiki i Los Angeles, Nina i Sitges och jag i Barcelona.

När vi växte upp for vi ut till en fäbodvall en helg varje höst och pratade om livet och lagade mat på öppen eld. Tror vi gjorde det tio år i rad. Fäbodvallen ligger i Trogsta och har varken el eller vatten - men är alldeles underbar med sin rena luft och vackra natur runt omkring.

Vår dejt här i Miami är något annorlunda än Hälsingland. Härlig - fast på ett annat sätt.

Sammanfattning.

MIAMI.

Livliga diskussioner. Hemlisar. Pojkar, döttrar och män. Lyxboende i tvåvånings Bungalow med havsutsikt. Simtur i gryningen vid South Beach. Bordsplacering i poolen. Polisen avbröt tonårsfesten med höga kids på Sagamore hotel. Silikon. Ytliga amerikanska nyheter. Drinkar på Delano. Glamour. Kryddstark sushi. Solpromenad med paraply på Ocean Drive. Båtresa. Frukost på Paul´s med svensk kändisspotting. Lila shopping. Vräkiga palatsliknande kåkar på Star Island. Oflörtiga barkvällar. Smink. Skratt. Tårar. Stark vänskap.

Grattis Emily.

Barnens barnvakt fyller år idag. Hon är toppen. Och jag gillar att göra rosa/lila paket.

Håller på att torka lite grejer nu.

Medan jag sippade drinkar på Madonnaägda Delanos i Miami tillsammans med mina äldsta vänner skrek min man åt ungarna att hämta hinkar och handdukar för att bygga en vall ut från tvättstugan hemma i våningen där en slang från varmvattenberedaren hade lossnat och 1000 liter vatten rann ner på golvet.

Dialog på Nobu.

När man träffar sina äldsta vänner kommer man inte undan.

Kiki säger: "ja, sedan jag gifte mig har jag börjat göra så här...".
Alla övriga tre skriker: "Nä, det är inte sant. Så har du ALLTID gjort."

P.S. Vi åt bästa maten i Miami på Nobu.

Amerikansk TV.

För 8 år sedan var jag i Miami senast. Precis efter valet när Bush fuskade sig till en valseger med hjälp av sin släkting. Just i Florida. Domstolsbeslutet var ännu inte fattat och ingen vinnare hade korats.

Bättre lycka denna gång får vi i världen hoppas.

Det knottrade i huden på mig när Obama talade till "mig" rakt in i hotellets TV-ruta. Reklam när den är som bäst.

Barcelona igen.

Sov hela resan tillbaka från Miami. Skönt. Bytte flyg i Madrid och irriterade mig på att det stank rök på hela flygplatsen från deras sk. rökholkar där folk stod och bolmade.

Miami lockade fram shopoholicen i mig

Tänker på vår tjejhelg i Miami. Många tankar som far runt i mitt huvud. Om vänskap, resor, skönhet, relationer, shopping, livet.

Och amerikaner.

Vi börjar med en fråga. Om man går runt i en affär och hamnar på maskeradklädesavdelningen och inte riktigt förstår hur liten en människa måste vara för att komma in i den tokiga apdräkten-polisuniformen-fångvaktaruniformen. Vad kan det då vara?

Rätt svar: Ett utklädesplagg för hundar. Förstås. Only in the US, folks.

Själv känner jag mig själv inte alls särskilt väl. Jag som hatar att shoppa fick köpa ytterligare en väska för att bära hem alla leksaker, underkläder, väskor, vinterkappor, presenter, datorspel, benvärmare, kläder och mina nya fyra mörklila, svarta, rutiga och ljuslila skor jag köpt.

Äckligt. Riktigt äckligt.

The ladys on Island Queen Cruises.

Sprang som tokar och hann precis med båten innan den lämnade kajen.

Titta, där är P Diddys hus.

Servitören på Café Milano tvingas fotografera oss.

Nina, Maria, Kiki & Charlotte i Miami.

Vilket lyx, intill sängen fanns en inbyggd laddare till min Iphone.

Vi leker skivomslag i hotellets lobby.

Poolen på hotellet ger oss konstiga ben...

Jag brukar hata att shoppa - men tydligen gillar jag lila.

Helt normalt med paraply mot solen, eller?

Hinner inte riktigt sova på den här resan.

Middag pa The Forge.

Sex pa morgonen. Barcelona tid. Lite sen middag aven for en som bor i Spanien. Ska sova snart.

Nina & Maria

Kiki & Charlotte.

Landat i Miami.

Nina, Charlotte & Kiki

Tänkt dig denna bild - fast med åskblixtar och spöregn...

Packar resväskan. Imorgon checkar vi fyra in på en av sviterna på Sagamore Hotel, i South Beach, Miami.

Efter otaliga slitsamma långa arbetsdagar utan resultat.

Nådde min absolut första kommersiella framgång på ett av mina kunduppdrag idag. Första kontraktet signerat. Firade i bubbel med maken efter jobbet. Känns som jag förtjänar en minisemester.

Om kreativitet.

Lyssnade till författarcoachen Ann Ljungberg på Swea:s höstmiddag häromkvällen. En av mina personliga utmaningar är att jag alltid har så svårt att komma igång med kreativa processer.

Jag hinner städa halva hemmet innan jag tar tag i det jag borde. Hennes tips när det gäller skrivandet kanske jag kan överföra till annat:

Sluta skriva mitt i en mening. Det gör att du kommer igång lättare nästa gång du ska fortsätta.

Märkligt, det har jag aldrig tänkt på. Jag sitter uppe halva nätterna för att bli klar med det jag kom igång med alldeles för sent. Istället borde jag sluta mitt i och förhoppningsvis kommer jag igång direkt på morgonen igen - utan en massa inledande tjafs.

Glada Hudik dejt i Miami

Ser verkligen fram emot att träffa mina gamla tjejkompisar från Hudiksvall igen.

Numera bor vi alla utspridda i olika delar av världen: Charlotte i Costa Rica, Kiki i Los Angeles, Nina i Sitges och jag i Barcelona. Och imorgon möts vi fyra i Miami.

Senast vi sågs samtidigt var för två år sedan, sommaren 2006 ute på Hölick i Hälsningland (se bild).

När vi växte upp for vi ut till en fäbodvall en helg varje höst och pratade om livet och lagade mat på öppen eld. Tror vi gjorde det tio år i rad. Fäbodvallen ligger i Trogsta och har varken el eller vatten - men är alldeles underbar med sin rena luft och vackra natur runt omkring.

Miami blir något annorlunda.

Var finns lagom-knappen?

Tror inte jag sagt det, men jag är rätt sliten. Det här med att jobba tar på krafterna. Häromkvällen var jag tvungen att gå hem från en middag för jag mådde inte bra och måste sova. Det är verkligen inte likt mig.

Restaurang Moo på Hotell Omm.

Det är torsdag. Marina & Magnus Brolin, Lena & Marcelo Victoria och Maria & Henrik Agrell äter dyrt en kväll. Man lever bara en gång - eller hur var det nu med finanskrisen egentligen?

P.S. Det är inte bajs i fatet. Det är en "kaffeböna" i choklad.

Lena & jag.

Den sista tiden har jag jobbat så hårt att jag t.o.m. glömt berätta att kära Lena hälsat på från Zürich. Det tyckte jag var riktigt roligt.

Smolk i bägaren ger kanske sann skadeglädje.

På onsdag åker jag iväg mot fyra dagar regnoväder...


Om det nu är så att skadeglädje är den enda sanna glädjen så kanske jag åtminstone kan göra er på gott humör när det visar sig att det ska regna, åska och blixtra oavbrutet i Miami från att jag landar tills jag åker därifrån.

Vårt kontor i Born.

För ett av mina jobbuppdrag i Barcelona sitter jag och jobbar några dagar i veckan tillsammans med dessa två fokuserade kollegor på ett kontor i Born.

Jag lyssnar när de talar tyska, spanska och katalanska men själv talar jag engelska när vi kommunicerar. Min kollegor är superduktiga och jag kämpar järnet för att prestera mitt bästa. Berättar kanske mer när jag blivit varm i kläderna.

Mitt skrivbord är i alla fall till höger i bild - där min svarta cykelhjälmen ligger och som ser ut som ett avhugget bowlingklot.

Mitt svenska uppdrag: Gaming Forum.

I Sverige arbetar jag - i egenskap av Fair Plays projektledare - tillsammans med Stockholms universitet, Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting med att arrangera forskningssymposiet Gaming Forum - Different Perspectives on Gaming på Berns den 21 november 2008.

Mer info finns här: www.gamingforum.se

Nästan som i filmens värld.

Jag brukar gilla Woody Allens filmer. Vicky Cristina Barcelona är inget undantag. Den är underbar. I biomörkret försöker jag tjata till mig ett "frikort" för Javier Bardem eftersom jag förhoppningsvis kommer att möta honom i kvarterets café när vi blir grannar...

Tror inte riktigt jag lyckades förhandla mig några extraordinära friheter och naturligtvis är det inte helt självklart att en avdankad tvåbarnsmor lockar en Hollywood hunk.

Men den lilla tusendels promillen kan man ju alltid leva på...

Inspirerande film. Och fantastisk reklam för Barcelona.

DN.

Försvarstal.

Måste erkänna att McCain försvarar sig väl hos Letterman. Överraskande rolig. Men det är klart jag hejar på Obama!

Apropå TV-spelande.

Ni ser väl vad min ännu inte 2-åriga son har i handen? En ratt till Wii spelet Super Mario Kart som förmodligen är ett spel från 3-års ålder. Han körde senast i morse. Med andra ord; man är inte bara en moraltant från Fair Play - man är en vanlig mamma också.

P.S. Dessutom tycker lillebror alltid att storebrors tröja är lite finare...

Skulle inte kunna ha sagt det bättre själv.

Jag har arbetat både som projektledare och varit aktiv styrelsemedlem i Fair Play under flera år där vi arbetat med frågor kring datorspelande. I TV-soffor, radioprogram, tidningsintervjuer har jag talat mig hes över att datorspel är roligt, men att föräldrar aldrig får upphöra vara föräldrar och att vissa barn behöver extra stöd.

Idag skriver Magnus Björk en intressant debattartikel i DN. Var finns hjälpen? Bra rutet.

Syskonen.

Mamma 2.0.

Jag var hemmafru ett halvår. Pluggade spanska och roade mig att leka programledare på TV varannan vecka. Fast för det mesta kändes det som att dagarna bestod av att hänga tvätt, diska och torka snor. Blev vansinnigt uttråkad. Skrev en bok och sökte nya uppdrag. Nu har jag hur mycket jobb jag vill och kommer ofta hem sent på kvällarna. Mina barn är små gulliga solrosor som skiner upp när jag öppnar dörren och springer emot mig med öppna armar. Jag känner mig som en pappa.

Letterman dissar McCain.

The road to the Whitehouse has always run through me.
David Letterman

I krisens spår.

Vi har en elektriker som vi brukar anlita när vi behöver nya eluttag hemma hos oss. Jag mötte honom i trapphuset igår - för han är också portvaktens son - och då berättade han att byggkrisen i Spanien har gjort att han inte längre har möjlighet att försörja sig som elektroniker. Så istället har han anmält sig till armén för de betalar bra och nu ska han till Afganistan och kriga. Det gör mig illa till mods.

Man kanske kan kalla det kvalitetstid.

Maken jobbade förra veckan i Sverige, i helgen var han på workshop i de katalanska bergen och imorse for han till England.

Han mellanlandade i Barcelona några timmar på söndagen för att mysa med familjen. Tror ni vi vilade? Nä, självklart inte. Tivoli med barnen. Souvenirbild från Tibidabo med maken, storebror och Lenas dotter Lily bifogas.

Men jag ska verkligen inte klaga. Numera har jag lika många resdagar som honom varje månad. Enda skillnaden är att jag för det mesta roar mig på mina resor, medan han har jobbmöten inbokat från morgon till kväll.

Nu är det 9 dagar kvar till min långhelg med Hudiktjejerna i Miami...

Vad gör 7-åringar på helgen i Sverige?

Vår 7-åring springer inte över till grannen och leker själv. Någon som vet; gör barnen det i Stockholm?

Max var 3 år när vi flyttade till Barcelona och då hängde han ju alltid med oss överallt. Dessutom bodde vi mitt i stan, så jag skulle inte släppa ut honom där nu heller och när jag själv var liten bodde jag i en norrländsk stad - på den tiden när man inte visste att det fanns pedofiler - och i hans ålder lekte jag ofta utomhus med grannarna. Men det sägs ju att tiderna förändras…

Antar att det är individuellt och beroende på hur man bor, men om man ska försöka generalisera: lämnar en 7-åring huset själv för att springa över till en kompis och leka i Stockholm år 2008?

När blev jag ett lejon?

Maken kom hem efter några dagars jobbresa och fixar käk för kvällen. Det här är min portion. Förstår om en vegan skulle bli äcklad av så mycket kött. Själv åt jag upp allt på 5 minuter.

Ett par godiskalsonger.

Det kom ett oväntat paket med posten idag. Till min man. Avsändare: En brunett.

Eller för att vara mer exakt; snygga M tackade för att hon och alla andra blev bjudna av maken på Gondolen när jag fyllde år.

Fast flickor ska man ju inte locka med karameller eller hur är det nu?

Ja, jag gillar inte godis, så jag antar att maken istället borde ta med sig presenten på någon av sina tjänsteresor - men det vore kanske en dålig idé.

Hur som helst borde ju frugan definitivt inte uppmuntra till ekivoka utomäktenskapliga beteendemönster i alla fall.

Fast roligt var det. Riktigt galen grej. Så knäppt.

P.S. Hoppas inte kollegorna på kommunen surfar in på min blogg.

Man måste tydligen jobba på jobben här i Spanien...

På mina två olika jobbkontor i Barcelona har jag spanska tangentbord utan å, ä och ö framför min datorskärm. Det innebär att jag varken kan sitta och blogga på dagarna eller skicka rara privata mail till mina svenska vänner. Jag kan helt enkelt inte göra mycket annat än att koncentrera mig på jobbet. Det är väl orättvist.

Om makens diagnostikcenter i Dagens Medicin.

Maria hjärta Javier är lika med sant.

Alltså, jag är ingen starfucker, men jag inte så gammal att jag inte kan ändra mig ;)

Senaste skvallret bland grannfruarna är att själva spanska Hollywood hunken och Oscarsvinnaren Javier Bardem ska flytta in i huset bredvid mig. Han har redan varit där 3 gånger och tittat på penthouse våningen och undersökt alla nödutgångar där han kan smita undan paparazzis.

Min kompis är kompis med portvakten och då får man veta allt.

Killarna kommer väl att dregla efter hans flickvän Penelope. Medan vi andra kommer att stå där och låtsas om att vi inte har några barnvagnar framför oss när portvakten ringer och berättar att han är på väg ner i hissen.

Kontorsråttan på kommunalkontoret.

Sedan i juni är jag strategisk konsult på Barcelona Stads nya innovations-distrikt 22@ en dag i veckan.

Jag är ansvarig för det internationella programmet. Alla på kontoret talar katalanska - utom jag då förstås. Har eget skrivbord, telefon, kommunal e-postadress, dator och allting. Uppdraget pågår fram till december.

Det känns overkligt på något sätt, så vuxet och integrerat.

Har nu skaffat bildbevis så jag tror mig själv när jag pratar om det.

Min kompis på kontoret.

Jag gillar Cristina. Hon är min indirekta uppdrags-givare och kollega. Och kanske blivande vän?

Vi pratade om att hon och hennes man skulle komma hem till oss på middag, men sedan kom vi fram till att det inte skulle gå så bra. Hennes man vill bara prata katalanska och kan inte engelska alls. Han talar till och med spanska med katalansk brytning och har dessutom svårt att förstå den spanska som talas av latinamerikaner. Min man pratar varken spanska eller katalanska och min spanska förstår bara de som är van att undervisa dagisbarn.

Så vi bokade en lunch istället...

Aj.

Mitt högra knä bara fortsätter värka. Aj aj. Har knäskydd och äter värktabletter. Det känns som det hjälper. Försöker cykla med ett ben till jobbet. Det går sådär. Någon sa att smärtan beror på åldern. Och vad kan göras åt det? Fast jag vet, jag borde verkligen gå till doktorn. Eller jo, ja, jag gjorde ju det. I maj. Och fick en remiss till röntgen. Fast dit har jag inte hunnit gå ännu. Hur ska man hinna det nu när man jobbar på kontor hela dagarna?

Megaröj.

Ni som följt min blogg vet att jag är lite mer av en hemmatjej än min man. Igår när han reste till Sverige fick jag en chans att verkligen blomma ut i mitt cooconande. Så vad hittar jag då på med mina rara barn en solig helgdag i Barcelona.

Ja, vi badade ju i havet dagen innan när livsnjutande maken styrde upp dagen. Jag däremot sätter istället igång projekt megaröj i barnens rum.

Eftersom storebror bara leker med lego, fotbollar, nintendo, ritar, skriver eller läser Bamse och lillebror bara vill leka med bollar, bilar, tennisracketar eller saker som han inte får leka med som mammas dator och alla fjärrkontroller, så är det ju bara onödigt att halva hemmet består av halvtrasiga leksaker som samlar damm.

Igår hällde jag därför ut ALLA 20 korgar med leksaker på golvet och plockade i olika högar: bilar, djur/folk, bollar, instrument respektive ge bort eller slanga. Tema: allt man inte älskar, använder eller behöver ska bort!

Innan dagen var slut hade jag 8 stora påsar med skräp och nästan lika mycket att ge bort till fattiga barn. Samt typ en kubik med kartonger till pappersinsamlingen.

Idag har jag ont i händerna, ryggen och kroppen värker. Ungarna var rätt glada att springa iväg till dagis/skola imorse - för där hemma händer i alla fall inte mycket skoj när mamma är i farten.

Min rara franska grannfru.

Jag har nästan inga vänner i Barcelona. Bara två, kanske tre. Och ett gäng bekanta. Min bästings-Lena har ju flyttat till Schweiz och sedan har jag faktiskt inte hunnit träffa nästan någon (förutom Kristin & Martina) för jag har bara jobbat, rest och lekt med familjen.

Fast i helgen fikade jag mina grannar. Första gången efter semestern. Hela gänget är hemmafruar. Plus en gravid icke-arbetande flygvärdinna. Ingen är svensk. Fick finfina födelsedagspresenter och allt. Thank you for the adventure Eva.

Eftersom jag börjat jobba hårt på kontor, har jag knappt hunnit träffa dem alls i höst. Och tidigare satt vi halva tisdagarna med en kaffe i handen.

Känner att jag saknar det. Men nu på tisdag kommer de förbi mitt kontor i Born istället och ska låtsasäta affärslunch med mig. Får se om de blir inspirerade eller avskräckta.

Senast i högen.

Jag handlar alltid pocketböcker på Arlanda. Passar på att köpa svenskt. Numera reser jag ju rätt ofta till Stockholm, så högen med olästa böcker har nu blivit högar och finns både i hallen, vid sängen och på toaletten.

Om jag inte fastnar efter några sidor så lägger jag tillbaka den. Det gjorde jag faktiskt med boken "Kicki & Lasse", en kärleksroman av Peter Kihlgård. Det blev för mycket på en gång. Knöl vid underlivet och en cigg i handen redan på andra sidan. Nä.

Däremot läste jag snabbt igenom Mitch Alboms senaste bok "Ge mig en dag till". Inte lika fantastisk som hans "Tisdagarna med Morrie" förstås, men lite rar sådär. Och den påminner en om att vara snäll mot sin mamma.

Min seriösa sida.

De senaste sex åren har jag arbetat med ett ideellt projekt tillsammans med detta gäng. Moí, Susanne, Anne, Patricia, Maria, Lars, Caj, Per Hamid, Henrik & Elisabeth. Jag kommer att sakna er/dem nu när vi är inne på slutspurten.

Puh.

Vi skulle ha gått på kräftskiva ikväll. Men barnen verkar lite snoriga, trötta och mammiga/pappiga. Dessutom har jag partajat tillräckligt på sistone. Så det blir fredagsmys med familjen i soffan istället. Känns riktigt skönt. Ciao.

Exempel på sånt som gör min lycklig.

Älskar att träffa mina vänner. Tack för att ni kom till Gondolen och firade; Oscar, Aurora, Maria T, Peter, Petra, Jacob, Patricia, Mårten, Anna, Erik, Catrin, Gabriel, Sara, Pär och Cecilia.

Födelsedag.

Jag är oerhört tacksam gentemot alla ni som gratulerat mig idag. Era mail, facebookhälsningar, telefonsamtal och varma ord på lunchen på Gondolen värmde gott.

Och tack maken för världens bästa present.

Thank you Nic from Australia!

I had a good laugh at the Shenet event last night.

Following on from this interview was one of Vulkan's authors, Maria Agrell. This zany woman was a thoroughly entertaining speaker and it was great to listen and laugh as she talked a mile a minute, describing her life and experiences as a Swedish expat in Spain. Maria is both an established and a popular blogger who used Vulkan to publish her posts in book format, thus making them available to all her admiring fans. As of last night she had sold an impressive 23 copies of her blok!

Fun, fun, fun & just what I needed.

Källa: Nic´s blog