Jag har nästan inga vänner i Barcelona. Bara två, kanske tre. Och ett gäng bekanta. Min bästings-Lena har ju flyttat till Schweiz och sedan har jag faktiskt inte hunnit träffa nästan någon (förutom Kristin & Martina) för jag har bara jobbat, rest och lekt med familjen.Fast i helgen fikade jag mina grannar. Första gången efter semestern. Hela gänget är hemmafruar. Plus en gravid icke-arbetande flygvärdinna. Ingen är svensk. Fick finfina födelsedagspresenter och allt. Thank you for the adventure Eva.
Eftersom jag börjat jobba hårt på kontor, har jag knappt hunnit träffa dem alls i höst. Och tidigare satt vi halva tisdagarna med en kaffe i handen.
Känner att jag saknar det. Men nu på tisdag kommer de förbi mitt kontor i Born istället och ska låtsasäta affärslunch med mig. Får se om de blir inspirerade eller avskräckta.
View Maria Agrell's profile
7 kommentarer:
Räknas jag alltså bara till granne och inte vän?...
Fast inte ens vi har ju hunnit fika någonting i höst Eva...men setts har vi ju gjort förstås. På innegården och på väg till dagis.
Vän, bekant, granne. Gränserna är suddiga och flyttar sig från tid till annan.
Hej
vill bara säga nu efter att ha läst din blog under väldigt lång tid utan att någonsin kommentera, att den varit en sådan insperation för mig speciellt då jag för en månad sedan bosatt mig i Spanien, i Malaga, håller just nu på att kämpa med spanskan, en dag ska det väll gå:)
Tack i alla fall och fortsätt utveckla din kreativitet.
Tänk om man alltid kunde ta med sig sina vänner när man flyttar (utomlands, eller till en annan stad). Och alltid ha dem standby för en långfika... ;)
Hej Annie, vad roligt :) Tack for din halsning. Du ar min dromlasare. Ett av mina framsta syften med bloggen ar att namligen att forsoka inspirera andra.
Sara: ja, helt sant. Men nàgra av mina narmsta barndomsvanner fran lilla Hudiksvall har faktiskt flytt landet sjalva. Den ena bor i Costa Rica och den andra i Los Angeles. Fast snart traffar jag dem i Miami :)
Hej, har heller aldrig kommenterat men följer din blogg sen en tid tillbaka! Är själv gift med en fransman och bor i södra Frankrike, efter att ha bott i Brasilien och Nigeria tidigare! Så jag känner igen hur du kämpar med integrationen och beundrar din energi och tuffhet! Själv lärde jag mig portugisiska när jag jobbade i Brasilien, är verkligen stolt över det!
Jag gillar verkligen din stil och det känns som att vi skulle kunna bli kompisar... om vi träffas en dag!
lycka till,
Eva
Hej Eva, vilka spännande länder du bott i.
Och duktig du är som lärde dig portugisiska! Beundrar alla som lär sig språk i vuxen ålder.
Jag själv är ju ett hopplöst fall.
Skicka en kommentar