Hallon, blåbär och sorbet till dessert. Lovely.

Tack Charlotte för din traditionsenliga kräftskiva i sjöboden.

Kräftskiva på Hölick.

Vi sitter i sjöboden och äter kräftor. Man ser fiskehamnen om man spanar ut genom dörren längst bak i bilden. Gäster från Colombia, Los Angeles och Costa Rica. Internationellt och supersvenskt.

Min vän Kiki är också hemma från Los Angeles.

Svenskt i kubik.

När det svenska blir extremt exotiskt.

Charlottes vänner från Colombia som hon lärt känna i Costa Rica landade i Europa igår och samma kväll fick de följa med på en norrländsk surströmmingsskiva. Och ikväll är det kräftskiva.

Skymning på Hölick

Min Bäckström familj.

Pappa, syrran, brorsan, Barbro, Therese samt mina barns kusiner Olle, Noah och Milo.

Sik från Hölick - en av mina favoriträtter.

Hemma hos syster Christina i Harmånger.

Delsbo Bygdegård.

Vallen i Delsbo. Genuin svensk landsbygd. Rockmusik. Knuttar. Fyllon. Hångel i busken. Raggarbilar. Exotiskt. Not really Ibiza style...I love it.

Hälsingland

Lunch med Mats och Charlotte nere vid sjöbodarna i Hudiksvall.

Mina flickor.

Charlotte, Lovisa och Ann-Sofi, underbart att träffas, som alltid. Folkets Hus i Hudiksvall, det är där det händer ;)

CH

Cool inredning (bra Mats!) och fantastiskt god mat på CH men inga gäster förutom vi. Fattar ingenting. Hur kan det inte var fullsatt?

Efterfest.

Live. Det blir alltid efterfest med Sigge Hill och hans band i Hudik. Jämt. Han har ofta roliga gästartister. Ikväll Petter, Magnus Carlson och Ebbot. Trevliga killar. Fick en oväntat fin komplimang faktiskt. Den tackar jag allra hjärtligast för. Mer live.

På väg hem.

Det är soluppgång. Jag är på väg hem efter en sen natt i min vackra barndomsstad. God natt vänner.

Happy Hudik.

Vinkade hej då till maken och mina söta söner i Stockholm imorse. Små prinsar. Tog tåget hit till Hudiksvall. Ikväll ska jag förvandlas till en partyprinsessa. Hur nu det ska gå till. Ser fram emot en helkväll med Charlotte och Lovisa på Sigge Hill. Brolin skulle också komma dit med sina killkompisar, så jag kommer att träffa några fler gamla bekanta i alla fall. Det är faktiskt alltid roligt att gå ut på krogen hemma i Hälsingland. Bättre än Barcelona. Det tror man inte. Men är man bondjänta så är man.

Mellanlandning.

Mellanlandning i Dusseldorf. Tre timmar med galet springiga barn. Varfor finns det tusen shoppingbutiker men inte ett enda lekrum eller lekplats pa en flygplats? Konsumtion ar inte avkoppling for en barnfamilj. Snart vidare norrut.

Snart redo för avfärd.

Måste packa nu. Detta ständiga orosmoment. Förstår inte att jag ska tycka det är så svårt. Någon ångestgrej jag inte lyckas bearbeta bort. Dessutom ska det bo en familj i vår våning när vi är borta så jag borde städa extra fint också. Samt lägga bort personliga föremål. Men jag hittar ingen plats. Magen är helt upp och ner. Fast jag mår lite mindre illa idag än igår. Alltid något. Om några timmar går planet via Tyskland upp till Sveriges vackra huvudstad. Nu då, var är resväskan?

Zlatan har anlänt. Välkommen till Barcelona.

Imorgon måndag är det tydligen dags för Zlatan att träffa sina Barça-supporters på Camp Nou. Jag är på väg till Sverige då och säger välkommen här istället. Bienvenidos.

Om den sociala kontrollen.

Intressant krönika i SvD om den sociala kontrollen i Sverige av Jenny Nordberg som också är utlandssvensk. Jag har glömt bort skvallret. Här i Barcelona vet jag inte riktigt vem jag skulle prata om vem med. Mina vänner tillhör olika kretsar och ingen är intresserad av någon annan. Och själv pratar jag förstås helst om mig själv. 

Bild på mina tre grabbar - för framtida bruk.

På tisdag drar jag norrut till Hälsingland för att träffa min familj och min barndomskompis Charlotte som är hemma från Costa Rica samt Lovisa som är hemma från Trondheim. Mina tre grabbar åker istället ner till farmor och farfar och kusinerna i Skanör. Om längtan blir för stor kan jag titta på denna bild och bli glad i kroppen.

Maken drog med kidsen och mig med min onda mage på en cykeltur i kvällssolen.

Lekparksstopp

Världens starkaste lillebror.

En mellandag.

De tre senaste veckorna har jag mått illa och haft mer eller mindre uppsvullen mage. Symptomen börjar gnaga på psyke och jag tycker det räcker nu. Vet inte vad det beror på men hoppas det går över snart. Magkatarr? Någon form av matintolerans? Definitivt inte gravid. Virus? Borde vila, men när ska jag hinna det? Imorgon reser vi till Sverige.

Ovanligt bruna sommarfötter och min trogna bröllopsdress är sugna på kärleksfest.

Romantiskt bröllop i Sitges.

Vackra lyckliga brudparet Pilar och Martin. som arrangerat ett helt ljuvligt bröllop för 140 gäster i Sitges.

Jag älskar kulturkrockar.

En svensk man gifter sig med en spansk flicka. Romantiskt. Fast det finns en del kulturkrockar som blir uppenbara vid t.ex. en bröllops-middag. Bara den tradition att vi svenskar håller tal anses vara konstigt, men framför allt funkar inte riktigt den svenska humorn i seriösa katolska länder. 

Den svenska pappan skämtar i sitt tal om sin tidiga oro för sonens eventuella homosexuella läggning och ger några exempel på det vilket får några av spanjorerna som kan engelska att nervöst skruva på sig. När pappan avslutar sitt tal med att säga att om han skulle gifta om sig en tredje gång så skulle sonens maka vara hans förstahandsval, men att han inte riktigt vet om känslorna är besvarade, är oförståelsen total. 

Vi svenskar skrattar hysteriskt och när sedan talet översätts till spanska för att verkligen samtliga ska förstå blir det knäpptyst i lokalen.

Bakifrån.

De lyckliga tu.

Maken gratulerar brudparet Martin & Pilar.

Entrén till vigseln på Palau Maricel.

Vigselringen förevigas med ett fotografi.

Spanska solfjädrar svalkar både maken, andra män och eleganta kvinnor.

Sagolik bröllopsfest på Finca Mas Solers.

Tjusiga klänningar på dansgolvet.

Det luktar klorin här hemma nu.

Jag ber maken titta på en klänning jag funderar på att ha på mig på bröllopet idag. Det är tydligen 10 minuter för länge utan att ha uppsikt över lillen. Under tiden bestämmer han sig nämligen för att starta sin egen potträning. 

Glad som är lärka kommer han in till oss utan blöja och ropar CACA (bajs på spanska). 

Vi går in till vardagsrummet och märker att blöjan ligger kastad på golvet medan resten av golvet är fullt med bajs som några små fossingar har trampat runt runt runt i överallt.

Och där står jag bröllopsklädd och fin.

Thank you for the lovely dinner evening.

German, Francois, Eva, Caroline och deras vackra franska son.

Hemmagjord sushi hos våra franska grannar.

Mercí.

Utsikt från grannens hus.

Notera reklamskylten om lägenheter till salu fastklistrad på husfasaden. Detta är alltså ett hus där varje lägenhet kostar 10 miljoner SEK och de hänger upp vepor på fasaden. Så spanskt. 

Storebror får en pokal efter fotbollslägret och gratuleras av lillen.

Barcamoppen är en favorit.

Lurendrejare - försvinn.

Varje dag spammas min spanska mobil med SMS från telefonnummer 55050. Hatar det. Upptäcker precis att jag dessutom faktureras för dessa reklammeddelande på min mobilräkning. 30 cent styck och i snitt tre per dag. 10 spänn per dag för att ta emot reklam. Dag ut och dag in. Vilken skit. Förskingrare. Nu ringer jag till Vodafone för att se om jag kan spärra detta nummer. 

Paus.

De svarade att om 24 timmar ska tjänsten vara borttagen. Håll tummarna.

Man är liksom utanför loopen.

Hittade en ny svensk sångerska på Spotify: Veronica Maggio. I like. Påminner om Lisa Ekdahl. Jag ser varken Idol eller några löpsedlar och har inte koll på nya svenska stjärnskott.  Är detta någon alla vet vem det är? 

Väderprat.

Det sägs att det är 37 grader utomhus. Det märker inte jag. Tog AC-taxi till AC-sjukhuset för min knä-rehab och sedan AC-taxi hem till AC-våningen. Vågar mig inte ut förrän efter fyra på eftermiddagen. Man är väl ingen turist som hänger i solen på dagarna precis. 

To do efter semestern: laga magen och laga bilen.

Har en oro i magen. Tyvärr verkar den inte gå över. Jag har oro över själva magen faktiskt. Det är något fel på den. Vill egentligen inte veta vad. Tror att det innebär att jag måste ändra min kost. Tror jag är intolerant mot gluten, laktos eller något annat. Var och varannan dag efter att jag ätit sväller den upp som en ballong och jag mår illa. Allt började när jag var gravid. Det är snart tre år sedan. Och det blir värre och värre. Sätter upp doktorsutredning som en av mina höstprojekt. När förhoppningsvis knäna mår bättre. 

Är det så att krämpor kommer med åldern? Är jag krämpgammal nu? Men Madonna är ju 13 år äldre än jag. Hon verkar pigg. Borde anlita hennes kock och personliga tränare för att få fart mitt gamla paket till kropp.

Laddar inför Sverige.

Nästa vecka börjar vår semester i Sverige. Inleder med solotime i Hälsingland sedan Skanör/Fasterbo i Skåne en vecka, därefter Västkusten följt av Stockholms Skärgård och förhoppningsvis Hölick och Höga kusten efter det. Måste vila upp mig nu för att orka kånka runt på detta sätt i fyra veckor. Är redan skeptisk. Vår minisemester i Alicante med familjen Kempff gav mig mersmak på att man bara kan hänga på ett enda ställe och uppleva nuet och lugnet flera veckor i rad för att vila ut ordentligt. Men nu är ju alla släktingar utspridda överallt i Sverige och vi vill träffa dem och gillar omväxlingen, så vad kan en liten utlandssvensk flicka göra?

I huvudet på Madonna.

Undras vad man tänker på när man står på en scen och showar inför hur många tusen människor som helst.

Nästa danssteg? Nästa sång? 

Oj då, jag adopterade visst en till dotter förra månaden, undras om någon kramar henne? Shit, vad synd att två scenarbetare dog i Marseille? Undras om jag ska ha sex med någon av dansarna? Synd att mitt äktenskap tog slut? Se mig, älska mig? Har min brorsa slutat knarka? Michael Jackson, trist att han dog? Ser mina ben sexiga ut nu? F-n vad coolt att jag står här och bara levererar, år efter år? Hur går den där texten nu igen? 

F-ck Jante. Jag är 50 och jag rockar fortfarande fett!

Hur hamnade jag i detta ekorrhjul?

Sätter mig i bilen för att åka till min dagliga knärehab. Vrider om startnyckeln, men inget händer. För första gången vägrar bilen starta. Det låter som att den skrattar åt mig. Jaha. Hur ska jag släpa den till verkstan tro? Från en knölig plats i garaget. Maken är i England på jobb resten av veckan. Jag kan ju inte riktigt hoppa till sjukhuset. Det får bli taxi till Teknon varje dag. Betalar och blundar. Får ta tag i detta efter semestern. Orkar inte nu.

Min typ av humor.

Läser lokala katalanska tidningen om vårt distrikt Sant Martí och en artikel beskriver hur att dessa handelsmän lagt fram en plan för att öka turismen i området. Blir ni sugna på att resa hit? Man kan inte tro det är Barcelona de försöker sälja, eller hur?

Update diskmaskin.

Hittade vårt kvitto på diskmaskinen i en pärm och garantin gäller ytterligare 2 månader. Yes. Tjejen har koll :)

För två år pajade vår första diskmaskin, men då hade garantin precis gått ut, den skulle bli dyr att laga och jag fick köpa en ny :( 

Problemet nu var att vår Bosch diskade och diskade men aldrig slutade. Fem timmar senare fortfarande igång men inte rent. Idag kom reparatören och lagade diskmaskinen. Tror jag.

Nu har det gått 1 timme sedan jag startade den efter lagningen. Avvaktar fortfarande resultatet.

Roliga nyheter får mig att läsa spanska tidningar.

Tjatade till mig denna tidning av vår portvakt. Tack för att du förbättrar min spanska Zlatan.

Eftersnack.

Förresten såg min Eva en superfet båt i hamnen med brittisk flagg anlända igår när hon stod på sin terrass på 16:e våningen. Med livvakter. Och helikopter på taket. Very Madonna-like, så vi misstänker att hon åkt hit från Marseille och bodde där i natt. Dessutom åkte vi bredvid en vit megalimo som kom från Forum ett par timmar före konserten. Kanske our lady.

Förstår inte varför det måste vara sådan hiskelig skillnad på mitt och Madonnas liv. Jag skulle kunna stå ut med 50 000 skrikande fans jag också. Är det för sent att börja ta sånglektioner nu tror ni?

Give it to me.

Eva & jag kommer förmodligen att ha ont i knäna imorgon. Våra kroppar pallar inte att dansa så här mycket.

En förebild.

Världens coolaste morsa. 4 kids. 50 år.

Rik som ett troll + tjänat alla pengar själv. Snygg. Begåvad. Återuppfinner sig själv gång på gång. Utvecklas kontinuerligt musikaliskt. Ett driv som saknar motsvarighet.

Och hon vägrar klä på sig, fastän exmannen påpekat att det är patetiskt med halvnakna gamla tanter på scenen.

Så länge det finns Madonna inbillar jag mig att jag fortfarande kan göra allt jag vill i livet.

Dessutom dansar jag när hon sjunger. Visserligen fult men helt utan att skämmas. Kvällens största allsång: Like a prayer. Min lugna favorit: Miles away. Alla dansade till: Give it to me.

Vi väntar på Madonna...

Klockan 22.25 börjar Madonna sjunga Candy Shop. 45 000 förväntansfulla människor på Estadio Olímpico Lluís Companys de Barcelona. 2 timmar senare har både hon och jag dansat klart.

Mamma Maria ska käka värktabletterna, så att mina knän pallar att dansa hårt i natt.

Vår barnflicka jobbar på nattklubb också och ikväll hålls Madonnas officiella efterfest just där, så nu är tant Maria (+2) uppskriven på gästlistan. Yes. Förr hade man coola polare att tacka för alla hippa inbjudningar, nu är det tydligen barnen. TACK Cornelia.

En av mina fem knä-rehab övningar.

Denna vecka stenhård rehab på Teknon. Varje dag. Vill inte ha ont mer.

Guccis varumärke känns lite felplacerat inne i vårt soprum, eller?

Behöver mindre ägodelar för jämt är det något som måste lagas.

Fick precis klart att försäkringsbolaget betalar bilreparationen. Bra. Därefter ringde jag till diskmaskinsförsäljaren och beklagade mig att Bosch vägrar diska. Om några dagar ska det förhoppningsvis dyka upp en reparatör. Tills dess får jag handdiska.

Madonna-buss.

Ikväll ska jag se Madonna på Olympiastadion. I Sverige såldes biljetterna slut på 4 timmar. I Barcelona ser jag en buss tapetserad i Madonna reklam. Betyder det att biljetterna inte ens är slutsålda och de pushar reklam sista dagen? Eller är det för att få lite skön feeling i stan?

Botten i London vs toppen i Alicante.

Min kära väninna Patricia är en skön tjej att hänga med. Hennes kids leker med mina och maken Jocke hittar på bus med Henrik, så det kanske inte är så konstigt att den här minisemestern innehöll några av de bästa familjedagar jag haft sedan lillen föddes.

Det finns mer bilder här om du orkar titta.

Aqualandia.

Noel & Jocke på Aqualandia. Jocke kan inte uthärda en enda dag utan att träna och jag blir så inspirerad. Nästa år ska jag försöka haka på hans bergspass och inte bara imponeras. Aqualandia är en äventyrsbad i spanskamerikansk anda. Extra allt. Kidsen diggade alla konstiga rides och jag gillade att jollra med lillen i den salta vågbassängen.