Lorenzo är några månader äldre, snackar mycket mer, är nästan lika stark, är exakt lika busig, slåss lika gärna och är några centimeter kortare än tysta långa svensken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Med min bok Los Hombres på Fotografiska 2012. Titta på bilden för att köpa.
Klicka på bilden för att se TV-reportaget för Expressen RES
Min bok "Totalt ointegrerad" som blev utnämnd ÅRETS BLOK 2008.
Illustratör: Eva Ramirez
Ted, Henrik, Max & Maria
7500 inlägg om att vara svensk invandrare i Katalonien av Maria Agrell under åren 2006-2011. Ersatt blogg med Instagram: mariaagrell.
Los Hombres
Med min bok Los Hombres på Fotografiska 2012. Titta på bilden för att köpa.
Sök denna blogg
Mina fotoutställningar
Mitt Barcelona
Klicka på bilden för att se TV-reportaget för Expressen RES
My life online
Min bok
Min bok "Totalt ointegrerad" som blev utnämnd ÅRETS BLOK 2008.
Press
OM ÅRETS BLOK 2008
Bildspel.
Random Rendezvous Barcelona from Maria Agrell on Vimeo.
Pressklipp
Maria
- Maria Agrell, Barcelona
- Barcelona, Spain
- Född i Norrland. Hemma i Stockholm. Bor i Barcelona sedan 2005.
The Agrell Family
Vem är jag
Sedan 2005 bor jag med min familj i Barcelona.
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Nära mig.
Bloggarkiv
-
►
2013
(1)
- ► september 2013 (1)
-
►
2011
(1523)
- ► december 2011 (3)
- ► oktober 2011 (1)
- ► september 2011 (43)
- ► augusti 2011 (165)
- ► april 2011 (144)
- ► februari 2011 (239)
- ► januari 2011 (230)
-
►
2010
(2453)
- ► december 2010 (216)
- ► november 2010 (231)
- ► oktober 2010 (241)
- ► september 2010 (230)
- ► augusti 2010 (237)
- ► april 2010 (187)
- ► februari 2010 (158)
- ► januari 2010 (117)
-
▼
2009
(1535)
- ► december 2009 (118)
- ► november 2009 (141)
- ► oktober 2009 (159)
- ► september 2009 (195)
- ► augusti 2009 (91)
-
▼
juli 2009
(163)
- Hallon, blåbär och sorbet till dessert. Lovely.
- Kräftskiva på Hölick.
- Min vän Kiki är också hemma från Los Angeles.
- Svenskt i kubik.
- När det svenska blir extremt exotiskt.
- Skymning på Hölick
- Min Bäckström familj.
- Sik från Hölick - en av mina favoriträtter.
- Delsbo Bygdegård.
- Hälsingland
- Lunch med Mats och Charlotte nere vid sjöbodarna i...
- Mina flickor.
- CH
- Efterfest.
- På väg hem.
- Happy Hudik.
- Mellanlandning.
- Snart redo för avfärd.
- Zlatan har anlänt. Välkommen till Barcelona.
- Om den sociala kontrollen.
- Bild på mina tre grabbar - för framtida bruk.
- Maken drog med kidsen och mig med min onda mage på...
- Lekparksstopp
- Världens starkaste lillebror.
- En mellandag.
- Ovanligt bruna sommarfötter och min trogna bröllop...
- Romantiskt bröllop i Sitges.
- Jag älskar kulturkrockar.
- Bakifrån.
- De lyckliga tu.
- Maken gratulerar brudparet Martin & Pilar.
- Entrén till vigseln på Palau Maricel.
- Vigselringen förevigas med ett fotografi.
- Spanska solfjädrar svalkar både maken, andra män o...
- Sagolik bröllopsfest på Finca Mas Solers.
- Tjusiga klänningar på dansgolvet.
- Det luktar klorin här hemma nu.
- Thank you for the lovely dinner evening.
- Hemmagjord sushi hos våra franska grannar.
- Utsikt från grannens hus.
- Storebror får en pokal efter fotbollslägret och gr...
- Barcamoppen är en favorit.
- Lurendrejare - försvinn.
- Man är liksom utanför loopen.
- Väderprat.
- To do efter semestern: laga magen och laga bilen.
- Laddar inför Sverige.
- I huvudet på Madonna.
- Hur hamnade jag i detta ekorrhjul?
- Min typ av humor.
- Update diskmaskin.
- Roliga nyheter får mig att läsa spanska tidningar.
- Eftersnack.
- Give it to me.
- En förebild.
- Vi väntar på Madonna...
- Mamma Maria ska käka värktabletterna, så att mina ...
- En av mina fem knä-rehab övningar.
- Guccis varumärke känns lite felplacerat inne i vår...
- Behöver mindre ägodelar för jämt är det något som ...
- Madonna-buss.
- Botten i London vs toppen i Alicante.
- Aqualandia.
- Här skulle jag vilja stoppa tiden.
- Eftermiddagarna som varade en evighet.
- När jag blev hjältinna.
- Hur förvånad är min man på en skala?
- Polarna Max & Elliot försöker köra high five i luf...
- Hej då huset.
- Helstekt bebisgris, horhus, giftspindel, poolbad, ...
- Agost vid Alicante.
- På väg söderut.
- Tack.
- Kanske kanske.
- För 8 år sedan föddes vår förstfödda son på Dander...
- Nähä.
- Redo för en roadtrip söderut?
- Snart minisemester.
- Spikmatta för early adopters.
- Nej.
- En alldeles lagom slapp familjedag helt i min smak.
- Ska beställa en Clara och grillat från stans bästa...
- Tre timmars siesta i skuggan.
- Så söt och oskyldig.
- BILDKAVALKAD.
- Födelsedagskalas.
- Ja må han leva...
- 8-års kalas.
- Några ballonger och ungarna roar sig själva i näst...
- Gabriel, Lisa, Pontus & Adam.
- Barns lek har inga gränser.
- Lite moln hindrar inte poolparty för en svensk.
- Grabbarna pratar inte ens samma språk men kommunic...
- Poolbad fram till solnedgången.
- Middag hemma hos våra argentiska vänner i Valldoreix.
- Jag är avundsjuk på mig själv så här dagen efter.
- Grillen invigs för säsongen.
- Terrassen får även mig att börja drömma om ett hus.
- Ljuskronan ramlar ner från vinrankan.
- Inviger mina Nike skor.
- ► april 2009 (74)
- ► februari 2009 (99)
- ► januari 2009 (109)
-
►
2008
(808)
- ► december 2008 (109)
- ► november 2008 (89)
- ► oktober 2008 (72)
- ► september 2008 (49)
- ► augusti 2008 (27)
- ► april 2008 (59)
- ► februari 2008 (57)
- ► januari 2008 (76)
-
►
2007
(634)
- ► december 2007 (82)
- ► november 2007 (39)
- ► oktober 2007 (58)
- ► september 2007 (39)
- ► augusti 2007 (52)
- ► april 2007 (50)
- ► februari 2007 (27)
- ► januari 2007 (25)
-
►
2006
(180)
- ► december 2006 (25)
- ► november 2006 (19)
- ► oktober 2006 (21)
- ► september 2006 (19)
- ► augusti 2006 (14)
Barcelona
Stockholm
Mina taggar
✯
(42)
Att vara jag
(3)
Avis
(1)
Barcelona
(1)
Barcelona International Network
(7)
Barnen
(4)
Bloggande
(7)
Bloggkommentar
(10)
Bok
(34)
Borne
(1)
Bröllop
(1)
Bus
(1)
Condé Nast Traveller
(3)
Designer Henrik Agrell
(1)
Designer Lisa Wixell
(28)
Du
(1)
Ego
(20)
Eva Ramirez
(1)
Fair Play
(12)
Film
(3)
Flickr
(1)
Flygrädd
(1)
Fotboll
(8)
Fotograferande
(4)
Gräset_är_inte_grönare_däremot_är_regnet_ihärdigare
(1)
Humor
(8)
Humör
(2)
Husletande
(13)
Högtid
(1)
Impad av Sverige.
(1)
Istället för Spotify.
(1)
Katalonien
(2)
Konst
(1)
Livet
(8)
Mat
(2)
Moto
(6)
Nonchig
(1)
Okänd
(1)
Oscar Hedin
(1)
Party
(20)
Positivt tänkande is the shit.
(1)
Pressklipp
(14)
Robyn
(3)
Samtal
(41)
Skryt
(6)
Släkt
(2)
Snygg.
(1)
Spoilervarning.
(1)
Spotify
(104)
Stockholm
(6)
Stolt.
(1)
Streetphoto
(202)
Sydney
(1)
Tant
(60)
Tantsnusk
(2)
Telemedicine Clinic
(19)
Tips
(6)
To do
(3)
Utlandssvensk
(8)
Vardagsliv
(14)
Visitkort
(4)
Väder
(1)
Åren går
(1)
Jag och barnen
Illustratör: Eva Ramirez
Därför plåtar jag okända.
Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Mina engagemang o jobbprojekt
Telemedicine Clinics kontor
Om Barcelona
Mission
Med min blogg försöker jag inspirera människor att förverkliga sina drömmar.
Dessutom är min nya roll som svensk invandrare i Katalonien något jag konfronteras med varje dag. Jag har insett att "det svenska" inte alltid anses vara det normala och det vill jag gärna prata om.
Familjen
Ted, Henrik, Max & Maria
Filmklipp
Föreläsningar
Feedback efter föreläsningar
Därför bloggar jag
Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.
Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.
Mest lästa inlägg
-
Johanna Garå, Anna Brolin, Advokat-Anna och Johanna Frändén. Bra gäng!
-
Träffar Johanna Garå ikväll och hon berättar om intervjun med Zlatan som jag totalt missat fastän jag tycker jag läser allt hon skriver. ...
-
Visserligen kan jag bara prata spanska med infinitivform av de flesta verb, så jag är glad att jag jag ändå lyckas med den administrativa oc...
-
-
Dagens höjdpunkt. Molnig dag. Nästan inga människor på stranden. Vi är tydligen där nudisterna håller till i vanliga fall så jag passar på ...
-
-
Jag minns att Max hade vattkoppor när han var liten och var sjuk en vecka. Sedan opererade han bort halsmandlarna några år senare och då var...
-
Brunch på Il Caffè med Johanna Garå och Anna Brolin, som reser hit och dit i världen och tittar på sport. Vilket jobb.
-
Efva Attling, fascinerande duktig kvinna som berättade sin livshistoria i korta drag som bakgrund till de vackra smyckena. Jag pratade oc...
-
Frankrikes first lady Carla Bruni-Sarkozy har tackat ja till att medverka i Woody Allens nästa film. – När jag blir mormor så vill jag kunna...
View Maria Agrell's profile
Följ min blogg
Följ med Bloglovin
Copyright.
Om du citerar något från min blogg: ange källan. Gärna med en länk. Bilderna däremot får inte användas utan fotografens medgivande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar