Tonårskille.

Jag tycker det är fascinerande att följa ett barns väg till att bli stor. Min snart 8-åriga son har genomgått en stor förändring senaste månaderna. 

Han har börjat googla låtar på YouTube och har fått sin första iPod. Han har upptäckt musik. Och vägen dit gick genom ett Club Penguin. Ett online spel. 

När han sökte vidare på Club Penguin på google hittade han en animerad film från spelet med musik i bakgrunden. Det blev genast en favoritlåt: Bad day med Daniel Powter. Och nu har vi gjort en playlist på Spotify (Max favoriter) med hans superfavoritlåtar (Barcas kampsång, Spaniens förra Eurovisionsbidrag, Club Penguin låtar etc.) och dansar här i vardagsrummet.

Jag minns fortfarande hur jag började intressera mig för musik. Mina föräldrar var i Västindien och jag bodde hemma hos pappas bästis Bengt och hans fru Gun. En dag fick jag följa med sonen Roger till musikaffären nere på stan. Vi lyssnade på en LP med Boppers. Jag gick i ettan och han var vuxen, i mina ögon i alla fall. Han var väl 12 år. Tekniken var annorlunda då. Men känslan densamma. Och naturligtvis var det hur stort som helst.