Det här med status och vad man triggas av är intressant tycker jag. Läser United Minds undersökning "Status-navigator" om vad som är status i olika länder och allra särskilt vad som står högt i kurs hos oss svenskar. Topp 10 listan är förstås fjantig men kul. Läs gärna mer i intervjun med undersökningsansvariga Marie Söderqvist. Själv vägrar jag erkänna att tävlingen existerar. Blundar och försöker köra mitt eget race.Däremot hittar jag ingenstans det som imponerar på mig allra mest: Människor som bor eller bott en längre tid i New York. Jag sugs dit som en liten fluga. Jag vill höra allt. Lenas fem år på Manhattan har hon pratat om jag vet inte hur många gånger. Jag låtsas inte om att jag verkar fånig. Det känns som att leva mitt i en Woody Allen film eller Sex and the city. Spelar ingen roll vilket. Det är som på film hur som helst.
Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag ha bott några år i New York - innan jag fick barn. Med barn är det inte samma sak. Och om man ska leva drägligt som familj i NY måste man ha betydligt mer kapital.
Idag har min son en playdate. En familj som precis flyttat till Barcelona - direkt från NEW YORK. Intellektuella och intressanta. Jag måste försöka spela vanlig. Eller skit samma, jag ska stå där som ett fån i entrén och ställa töntiga frågor för att få en bris av den stora världen.
View Maria Agrell's profile
5 kommentarer:
Jag pratade med en kompis i förrgår om just det där med nyc. Vi bodde där samtidigt i början av 00-talet och bor nu båda i London och vi pratade om hur glada vi är att vi har bott där. Att vi gjorde hela Manhattan grejen när vi var i 20-års åldern. Men också hur vi nu, när vi åker tillbaka, inte känner samma dragning till stan. För mig, just nu, är London bättre.
Men vad är det de brukar säga:"Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern California once, but leave before it makes you soft".
Intressant! Ja, New York finns nog med på min "lista" men den blir nog aldrig verklighet, man borde som sagt ha gjort det i 20-års åldern;)
Att bo i Barcelona är väl att vara en del av den stora världen!? Töntig, du? Jag tycker du verkar så världsvan...;)
Man brukar märka att allt blir vardag och normalt så de kanske tycker du har haft ett mycket mer spännande liv...
Tack för länkningen. :) Status är mkt intressant. Det är lite som med feminismen, tänket kring status som en biologisk drift har fått mig att se världen med lite nya glasögon.
Jag har bott på Manhattan i tre omgångar, en längre och två kortare. Jag längtar tillbaka!! Jag kan inte få nog av den stan, det är min ultimata dröm att få bo där igen med min familj.
Nu har jag inte varit där sen sep 01, men så här års drömmer jag om att sparka löv och springa runt The Lake i Central Park.
Men Barcelona skulle duga fint det med :)
Ja du Maria, jag är glad att jag fick dela med mig av "mitt" New York den där helgen... Det är en underbar stad, men för att man ska kunna bo där drägligt med barn, ska man ha VÄLDIGT MYCKET pengar, som du skriver. Mina 3 flickor älskar ocksá staden, och vi tillbringar minst 2 veckor där varje sommar. För att tanka... liksom... och uppdatera mig. Det händer sá mycket sá fort där! Lát grabbarna se och känna New York när ni kan nángáng. Kram Lena
Jag blir så imponerad. Puss.
Skicka en kommentar