Det finns bara en bloggare som jag följt dagligen under en längre tid. Han heter Silverfisken och bor i Australien. Fast det senaste året har jag tyvärr varken hunnit läsa honom eller knappt någon annans blogg heller. Bara min egen. Ha ha.
I alla fall, Silverfiskens blogg var den första jag någonsin läste och det var samma dag som jag började skriva min egen blogg. Det var i maj 2006. Sedan dess var jag fast. Varje morgon gick jag in och kollade vad min "vän" tänkte och gjorde. Han öppnade sig verkligen och det kändes som att vi läsare fick veta allt.
Ett år senare la han upp denna vackra film på sin blogg. Vi förstod ingenting. Va? Han som skrev om brustet hjärta, osäkerhet och längtan. Hade han tjej? Och va, hade hon varit gravid? Hallå, är han pappa nu? Ingen förstod någonting. Vi var i chock.
Och jag var full av beundran.
Man kan aldrig veta vad en bloggare egentligen känner och upplever. Även om sanningar skrivs och man inte ljuger så berättas inte alltid allt.
Och jag var full av beundran.
Man kan aldrig veta vad en bloggare egentligen känner och upplever. Även om sanningar skrivs och man inte ljuger så berättas inte alltid allt.
View Maria Agrell's profile
2 kommentarer:
Vilket sammanträffande! Silverfisken är en gammal "vän" till mig också. Det var den första bloggen jag började läsa regelbundet och som jag hållit fast vid i alla år. Började också blogga efter att jag läst hans blogg. En riktigt inspirierande och härlig människa. Nu njuter jag av att hitta på hans vackra bröllopsbilder!
Så sant så sant. Tänkte på det senast igår faktiskt, att jisses vad man kan hålla ihop olika bitar, lyfta fram, dra undan, belysa, gömma...alles.
Vissa försöker säkert skriva allt de går igenom eller känner men då är det väl mer som fenomen "öppen dagbok" och dessa bloggar raderas av deras egna skribenter med jämna mellanrum.
Skicka en kommentar