Gratismat är förstås extra gott.

Först rockade jag loss framför badrumsspegeln med 80-tals beat för att piggna till.

Sedan kindpussade jag järnet med Barcelona Stad och amerikanska bolag på Hotel Me i egenskap av 22@Goodwill Ambassadör som jag är sedan några år tillbaka. 

Älskar ytliga affärsmingel nu när jag börjar känna en hel del folk i stan. Inga svenskar där ikväll. Jo, en av investerarna förstås. Han skrattade förresten och sa att det märks att Henrik är ute och reser nu. Va, säger jag? Jo, du verkar så hungrig... Ha ha. 

Jag stod och gamade vid buffén, utsvulten som en gris. Helt sant, när maken reser får jag knappt i mig mat. Jag lagar inte mat. Tycker det en manlig grej att fixa käk till sin kvinna. Helst hemlagat förstås. Det har bara blivit så. Min uppgift i hemmet är ekonomichef. Jag har dunderkoll på familjebudgeten. Å det är maken som brukar shoppa loss. Inte jag.

Denna vecka är mannen i Sverige. Förutom att jobba ska han köpa en ny Mac. På kredit förmodligen. Borde ta honom i örat. Men å andra sidan svälter jag ihjäl utan honom, så våra dåliga sidor kan man säga kompletterar varandra.