Om att arbeta på Telemedicine Clinic i Barcelona.

onsdag 2 december 2009

Om att arbeta på Telemedicine Clinic i Barcelona.

Nu har vi gjort klar filmen om mitt jobb. Syftet är att rekrytera nya radiologer.

8 kommentarer:

Anonym sa...: Snyggt!!! Kram Cecilia; 8:46 fm
Therese sa...: jag hade höga förväntningar på filmen med tanke på din review av filmarna, måste säga att tyvärr är jag besviken...bra att ni använder personalen men det låter forcerat och cliche och jag blir uttråkad efter 30 sekunder pga att de första som pratar inte låter särskilt entusiastiska. Förklarar inte heller riktigt bra hur det fungerar...eller vad fördelen skulle vara, barcelona? Att filma folk som knappar på datorer tycker jag inte är särskilt innovativt...men visst, förväntningarna var kanske för höga...det är i a f feedback från en icke radiolog, hoppas du inte tar illa upp! Ha det bra Maria!; 12:41 em
Anonym sa...: Esta muy bien realizado.Grattis!
Jag bor i Barcelona.
Jag är reklamfotograf och har realiserat ett
antal reklamfilmer; 3:23 em
Anonym sa...: Snygg men 6 postit på bildskärmen vid 2.15 går bort!
G; 5:10 em
SiempreYO Fashion & Lifestyle sa...: Hej Maria!

Roligt att folja en annan svenskas blogg har fran Barcelona. Vid sidan av mitt jobb pa Bassat Ogilvy, driver jag internationella bloggen The Fabric BCN, en typ av samlingsplats for spanskt mode, kultur och FOTBOLL.
Min mamma jobbar faktiskt inom radilogi i Sverige, sa jag ska namna ert projekt har i BCN!

Ha en harlig dag!; 10:03 fm
Anonym sa...: Hej Maria. Nu skulle jag vilja bli radiolog och flytta till Barcelona...
Kram,
Lena; 11:15 fm
Malin sa...: Hej Maria. Jag håller med Lena...vill oxå bli radiolog och jobba i dessa flashiga lokaler som ligger i fantastiska Barcelona. Jag tycker att filmen var mycket bra och verkar spegla radiologernas vardag. Kram Malin; 10:05 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Tack :-); 4:27 fm

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 2 december 2009