Fyra trappor upp.

Söndagslunch.

Lisa, Martina, Cayla & Salomon.

Glass till dessert.

Kidsen spelar fotboll på takterrassen.

Skön innegård.

Anka till barnen.

Första gången hemma hos min favoritdesigner.

Söndagslunch hemma hos Lisa Wixell och hennes man Rodrigo som är är en grymt duktig fotograf. Hans största bedrift tycker jag ändå är att han lärt sig tala perfekt skånska!

Här i Borne bor Lisa & Rodrigo.

Lördagkväll...några drinkar senare.

Jag svarade faktiskt inte på frågan på drinkunderlägget.

Mojitos.

Vi sitter vid en mysig eld.

Michaela + Eva + Ana

W

Las chicas i väntan på taxi.

Spanska Ana, franska Eva, tyska Michaela, Isabel från Argentina och så jag. 

Restaurang La Polpa.

Kom på att det är vår kompis Ramon som äger stället vi sitter på. Man börjar liksom komma in i stan ba. 

Det är fullmåne nu och då poserar jag så här ekivokt.

Förrätter.

Vi firar min underbara Eva som fyller år!!!!

Restaurang La Polpa. 

Såja.

Nyklippt och nyinsomnad. Ett perfekt barn med andra ord. Lördagen är bara min!

Det är svårt att veta var man vill bo när man blir stor.

Jag tycker ofta att det mesta är bättre i Stockholm än i Barcelona. I Sverige har jag mitt sammanhang. Där är jag inte invandrare. Fast sedan så är det ju det här med vädret. Känns som att jag inte pallar kyla längre. Har blivit för bortskämd. Så jag bor kvar i solen ett tag till.

Och så får jag fortsätta pendla till Arlanda för att känna mig som alla andra emellanåt.

Småförtjust blick.

Fredsdans. Fint. 

Igår filmade jag lite på Teds skola.

Katalansk fredssång tror jag...

Sofia ♥ Ted

De har känt varandra sedan 11 månaders ålder för då gick (kröp) de på samma dagis. Då brukade Ted och Lorenzo slåss för båda ville leka med Sofia. Fast nu går hon i samma klass som min lilla söta alfahanne (med ful frilla). 

Konstaterar att Ted måste klippas.

Tjejmiddag.

Maken har varit bortrest nästan varje vardag sedan vi kom tillbaka från jullovet i Sverige. Han brukar ringa från London, Köpenhamn eller Stockholm och säga god natt. Då är det här ett typiskt exempel på mat jag lagar till mig när barnen somnat. När maken är hemma brukar han komplettera denna rätt med åtminstone sallad. Sånt tjafs bryr jag mig inte om. 

Dagens ord.

Karisma. 

Jag gillar ett liv med känslor.

Glädje, kärlek, sorg och ilska är bra. Fast jag föredrar förstås att bara vara glad och kär. Jämt. Det är väl inte så mycket begärt av ett liv.  

Vardag hos en utlandssvensk familj.

Sitter och lyssnar på min 8-åriga son som spelar Club Penguin mot sin klasskompis från Korea här hemma. De pratar spanska med varandra via Skype samtidigt som de tävlar i snowboard online. Ibland byter de språk och snackar engelska.

Häromdagen pratade de om Gud. Max kompis är katolik och berättade var min son hamnar om han inte är troende... och sedan fick vi förstås dementera detta. 

En annan klasskompis är muslim, en tredje judinna och en tjej är med i Jehovas Vittne. Tror klassens barn har 15 olika nationaliteter och talar över 10 språk*.  En pojke har två mammor, två fransyskor från Sant Tropez. I klassrummet talar man engelska och på rasterna spanska. Gillar verkligen denna mix. Förståelsen för andra kulturer, religioner och nationaliteter blir så naturlig. 

Gemensamma nämnare: samma skola, fotboll på rasten och onlinespel/skypesnack/facebook på kvällen. 

* engelska, spanska, katalanska, svenska, franska, italienska, tyska, portugisiska, hebreiska, indonesiska, arabiska och koreanska.

Kaffe med halvtrasigt hjärta.

Två unga snyggingar och jag.

Äntligen får jag träffa Patricks sköna flickvän Lisa. Hon är typ 15 år yngre än jag och bor i Australien, där jag också bodde när jag var lika ung. Biter mig i tungan för att inte tråka ut alla med mina gamla stories. Däremot vill jag höra allt och blir supersugen bo att åka dit igen. Ska snacka med maken om att det icke blir någon charter till varmare land nästa vinter. Det måste sparas pengar till trekking med kidsen i the Aussie outback istället.

Om att välja sina strider.

Min yngsta son ville ha på sig Barça-shorts idag för han tycker att de är superfina. Det är ju lite kallt för det egentligen så jag fick honom att acceptera ett par byxor innanför. Och så vill han alltid ha fula tröjor med tryck på. Då känner han sig stolt när han går till skolan.

Hur ska vi göra med frisyren?

Ted är snygg i riktigt kort hår men hatar att gå till frisören. Han gråter och försöker slita sig loss hela tiden. Vi har behövt byta salong för ingen orkar ha honom som kund. Nu tänkte vi att han ska få lite längre hår, men hans tjocka täta råttfärgade spikraka hår ligger som en hjälm på huvudet. Blir det kanske bättre om det får växa ut ännu längre? Det är det jag hoppas på.

Storebror däremot har blont vågigt hår som alltid ligger perfekt oavsett klippning. Som mammas...ha ha. Jag har aldrig nojat över hår. Det bara finns där och ser vanligtvis ok ut - bara jag orkar tvätta det ett par gånger i veckan. Men nu ska vi inte prata om mig, utan om Ted. Är det någon som har koll på svåra hår och har några tips?

Morgonpuss på bussen.

Jobbade sent igår så då myste jag med lillen lite extra länge imorse. Bra. Fast vi kom försent till skolan... Well.

Frukt.

Lillen har spanska smaklökar och älskar allt med socker, men vi försöker smyga in svenska mellanmålsvanor istället för kakor, glass och chips efter principen att frukt är godis liksom.

Dagens bästa möte.

Idag bestämde Karen Reith och jag att vi ska utföra stordåd. Denna superduperbusinesskvinna från London är grundare till Gild International som har sitt klubbhus på Barcelonas finaste semiprivata gata mitt i stan.

Söner.

Jag har hört någon berätta att det finns barn som kan sitta still och typ rita i flera minuter i sträck. Mina barn däremot gillar att röra på sig. Den yngsta är dessutom inte särskilt rädd för någonting. Det innebär att hela helgen går åt till att säkerställa att han håller sig levande. Det finns ju faror överallt. När måndagen kommer är jag oftast helt slut. Här kommer några bildexempel från idag när vi lekte hos några vänner i Castelldefels.

Klättrar så högt det bara går.

Springer alltför nära bilar med noll-koll-blick.

Samlar vapen och ammunition vilket utgör en fara för samtliga bilar.

Vägrar sätta på sig jacka fastän det är kallt.

Rymmer.

Vinglar runt på höga murar.

Klättrar uppför istället för att åka nedför i rutschkanan.

Såja, tack, nu får mamma 30 sekunder utan oro.

Dagens matchdräkt har Ted valt helt själv: Spindelmannentröja + Barçabyxor/strumpor + omaka skor

Ligger här i soffan nu när alla andra sover.

Jag drömmer bara lite grand om New York nu. Inte mycket. Men lite. Någon gång i framtiden vill jag bo i NY. Kanske när barnen flyttat hemifrån, så att man eventuellt kan ha råd med Manhattan lifestyle.

Någon sa förresten till mig att NY-drömmar är ett typiskt flyktbeteende, men i så fall är hela mitt liv en flykt och det är inte sant. Man kan ju faktiskt bo utomlands. Det går hur bra som helst. Fast jag fattar inte riktigt själv att jag bott 5 år i Barcelona nu. Då är det liksom på riktigt.

Lite nattmusik, Jay-Z - Alicia Keys - Empire State Of Mind.

Plastpengarna som Mac-lagarna hittade inuti datorn + misstänkt gärningsman.

Status.

Hemmamor vid spis, tvättmaskin och skurhink + vild lekfull unge.

Tydligen inte bara jag som är ful i munnen. I love.

Avdelningen information vi inte efterfrågat.

Note to self: Ta på dig trosor när du duschat klart människa - åtminstone under röda dagar. En 3-åring tycker nämligen att alla möjliga snören är roliga att dra i.

Lördag.

Maken ringde precis. Från en skidby i Frankrike. Max har nämligen gått med i Sant Cugats skidklubb som träffas i olika franska skidorter varje lördag, så tidigt imorse for de iväg. Min man lät salig. 2 grader plus, solsken och fantastiskt landskap. Han har ju ont i knät men skulle sätta sig och läsa en bok i någon varm utomhuskälla efter frukost på franskt bageri. 

Min skidkille har 4 timmar skidskola framför sig med sin klasskompis Raz. 

Det här är kanske det allra bästa med att bo i Barcelona. Det är nära till allt. Själv var jag för morgontrött för att haka på. Kanske nästa helg. Nu ska lillen och jag göra stan osäker. Ha ha. Världens töntigaste uttryck. Alla som skriver så är mesar. 

Precis ätit middagsmat.

Kött. Mycket fett. Gott. Kommer att somna mätt. Bra.

Fredagsmys.

Äntligen.

Dags att sluta vänstra. Min egen älskade Mac är tillbaka. Med lagad fin skärm. 

Och så hittade verkstaden 5 plastmynt i ett hål på sidan av datorn. Mitt yngsta troll är starkt misstänkt. 

Målgruppsanpassad humor.

Min 3-åring har precis upptäckt kiss och bajs humor. Allt sånt är vansinnigt kul. Så idag har jag gjort pruttljud på alla sätt jag vet hur och han har skrattat tills han ramlar ihop på golvet. Så otroligt tacksamt.

Men tyvärr vet jag inte hur man manuellt framkallar en rap. Det är tydligen det allra roligaste. Min man kan rapa på beställning - efter förmodligen år av träning... Detta gör honom till humorkung. Notera dock: för en 3-åring!

Byter kanal emellanåt.

Har jobbat hårt och twittrat lite idag men knappt bloggat. Ibland blir det så.

Väderrapport från Barcelona.

Efter dagar av bara regn skiner äntligen solen igen. Bra.

Visitkort på mitt nuvarande uppdrag.

Morgongåvan.

Fick ett brev med en bok i brevlådan. Blev jätteglad. En bekant som ätit middag hos oss i Barcelona för 3 år sedan har också givit ut sin bok på Vulkan - och hennes bok ligger nu i toppen på Vulkans försäljningslista!

Om boken: MORGONGÅVAN ÄR EN SPÄNNINGSROMAN som handlar om livsval och det vilsna sökandet efter kärlek. Flera personers öden flätas oundvikligen samman under några avgörande dygn i Stockholms innerstad. En livshemlighet har fått förödande konsekvenser och det visar sig att inget är som man tror.

Om författaren: Susanne Boll är legitimerad psykolog och journalist. Hon är född och uppvuxen i Motala men bor numera i Stockholm med sambo och två barn. Med Morgongåvan debuterar hon som författare.

Man ska vara tacksam inte rädd.

Vet inte om jag nämnt detta, förmodligen inte. Förträngning kallas det också. Men mitt emot min yngsta sons kommunala katalanska tillfälliga barackskola ligger ett kvinnofängelse. Eftersom spanska skolor också är bakom höga stängsel så syns knappt någon skillnad mellan byggnaderna, men ändå. Jag vet ju. Det finns flera perspektiv på detta ämne.

1. Varför går min ena son på en dyr privat amerikansk skola och den andra på en gratis kommunal katalansk skola?
Relevant iakttagelse. Kräver egentligen eget inlägg. Kort svar dock. Min äldsta gick också på en katalansk skola (visserligen privat men då visste vi inte hur det funkade med det kommunala) i 2 år och vi vill att barnen ska kunna katalanska för att kunna bli accepterade i Katalonien.

2. Varför höga låsta gallergrindar på skolorna?
Ja, det är väl för att skydda barnen. De kan inte springa ut till bilarna på gatan och inga obehöriga pedofiler eller föräldrar för den delen kan komma in och störa på skolgården.

3. Varför ett fängelse 10 meter intill en skola?
Ja, kvinnor är väl inte så farliga för barn. Kanske. Förmodligen inga snuskgubbar eller brutala mördare. Bara knarkare, bordellmammor och småtjuvar. Inget att oroa sig för. Säkerheten är i och för sig sådär. Det finns galler framför fönstren, men man kan öppna själva fönstret. Så varje morgon går jag förbi råbarkade pojkvänner som ropar till sina kvinnor, horkollegor och allmänt trasiga människor som vill snacka lite med sina vänner bakom lås och bom. De står och skriker till varandra.

Mitt perspektiv i allt detta?
Ja, jag gillar ju att se livet från den ljusa sidan, så jag gläds åt att jag föddes med hyfsade förutsättningar att göra någorlunda kloka val i livet, vilket gör att jag är den som går på gatan utanför med mitt friska barn istället för att sitta bakom galler.

Killar är bäst.

Förutom att jag älskar mina söner så älskar jag också det faktum att jag har just söner. Det är hur coolt som helst att helt plötsligt få inblick i hur killar egentligen tänker. Unga pojkar berättar nämligen det mesta för sina mammor. Nu vill man som mor inte återberätta allt för resten av världen. Det vore inte särskilt trevligt. Men några små citat bjussar vi på...

- Hon är inte ful. Men inte heller så söt att man vill pussa på henne.

eller

- Hon brukar inte gilla mina skämt. Fast idag var jag snäll mot henne istället. Då slutade hon att vara sådär nonchig och var snäll tillbaka.

Under bältet skämt är roligast.

Pratar med min 8-åriga son om vikten av att heja på grannarna i hissen i vårt hus. Gubbarna blir så sura annars. Men sen kom vi på att man säger ju faktiskt inte HEJ. Man säger HOLA. Då borde det försvenskade verbet rimligtvis blir HOLAR. Och alla som kan spanska vet hur det skulle uttalas.

Japp.... ollar. Man måste olla på grannarna i hissen. Ja, ni fattar ju.

Sedan skrattade vi hysteriskt och jag tänkte att jag borde försöka skärpa till mig och bli en ordentlig mamma, fast jag hakade på istället och undrade hur jag som är tjej skulle göra?

Lasagne hemma hos Eva & German.

Mina franska grannfruar Caroline & Eva.

Jag bara älskar att lyssna när de talar franska med varandra. Jag går totalt igång på det. Det är så vackert.

Med tvåan i magen.

Caroline & Francois + ofödd bebis.

Masella.

Min skidkompis Zander tittar ut över bergen i Masella.