Bra frukostsamtal imorse. Jon-Karl drog sin tes om att alla har sin bästa mentala ålder någongång i livet och att man gärna stannar där. Han menar att han inte riktigt kommit till sin peak ännu. I själen är han äldre än sina 40 år. Medan jag däremot för alltid är 22 - tyckte han!
Well, 28 skulle jag säga själv. Precis innan bröllop och barn. I min mentala ålder är allt fortfarande möjligt.
Det är kanske därför vissa får värre ålderskris än andra. Man peakar vid olika åldrar. Och kan inte alltid identifiera sig med sin verkliga ålder.
Fast personligen känns det som att jag kommit över min 40-års kris nu. Den kom några år för tidigt men det tog också slut innan jag fyllt 40. Bra.
söndag 14 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar