lördag 31 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Happy Hudik.
Nu är jag i den stad som jag har vuxit upp i. Här bodde jag under hela min skoltid. Min familj flyttade hit en jul och jag kom in i en lekisklass där jag fick en endaste kompis, men hon hamnade på särskolan sen för hon var tydligen utvecklingsstörd.
Jag började alltså inte som poppisbruden precis, det blev jag faktiskt aldrig, men framåt högstadiet började det sociala livet bli riktigt roligt här i stan.
Eller förresten, partylivet började tidigare än så...
Minns tydligt hångel på höjdhoppsmadrasserna i gympasalen på mellanstadiedisco. Inget konstigt med det. Tafs på bröst som icke existerade. Jo förresten, jag hade fått ett bröst. Så jag försökte ligga på rätt sida så att vem det nu var (fast jag minns vem det var) kunde ta på det största bröstet; det som var lika stort som ett bromsbett ungefär. Man ville ju bjussa lite.
Eller förresten, partylivet började tidigare än så...
Minns tydligt hångel på höjdhoppsmadrasserna i gympasalen på mellanstadiedisco. Inget konstigt med det. Tafs på bröst som icke existerade. Jo förresten, jag hade fått ett bröst. Så jag försökte ligga på rätt sida så att vem det nu var (fast jag minns vem det var) kunde ta på det största bröstet; det som var lika stort som ett bromsbett ungefär. Man ville ju bjussa lite.
Sedan lekte vi mörka rummet hemma hos Furren. Då släckte man lamporna och gick runt i ett mörkt rum och kysstes med tungan och ålade med kropparna med den man mötte. Och låtsades inte veta vem det var. Öh.... Det blev i snitt 7 hångel på en kväll. Nästan alla killar i klassen. Vi var väl 12 år typ. Nu snackar vi Norrland. Underbara Norrland.
På högstadiet... vi drack oss fulla i backen upp till 15-års discot på Högliden. Det gjorde alla. Hemkört och spyor i handfaten var standard. Och så smugglade vi in sprit i hårspraysflaskor. Under sista dansen hånglades det. Nästan alltid. Eller också grät man. För den man hånglade med sist hånglade med någon annan. Samtliga tonåringar i lokalen var naturligtvis påtagligt onyktra.
På högstadiet... vi drack oss fulla i backen upp till 15-års discot på Högliden. Det gjorde alla. Hemkört och spyor i handfaten var standard. Och så smugglade vi in sprit i hårspraysflaskor. Under sista dansen hånglades det. Nästan alltid. Eller också grät man. För den man hånglade med sist hånglade med någon annan. Samtliga tonåringar i lokalen var naturligtvis påtagligt onyktra.
Numera har pingstvänner köpt hela dansanläggningen och gjort om det till en kyrka. Vi saknar naturligtvis vårt gamla nöjespalats och kan inte förstå att det sågs som syndens näste.
Jag flyttade från Hudik efter studenten för att börja plugga vid universitetet. Numera blir jag nästan aldrig onykter och hånglar alltid med samma man. Det var uppenbarligen mer crazy förr.
Jag flyttade från Hudik efter studenten för att börja plugga vid universitetet. Numera blir jag nästan aldrig onykter och hånglar alltid med samma man. Det var uppenbarligen mer crazy förr.
Körde förbi en joggare...
Tittade till på vägen... nämen var det inte... vände bilen....och så var det Mia Westin, min gamla badmintonkompis från Umeåtiden. Fast vi lärde känna varandra på scenen. Vi spelade teater ihop i Muttrarna i Hudiksvall och hon har fortsatt på den banan. Numera är Mia teaterregissör. Vi sågs senast på nyårsafton i Umeå i fjol.
Snart drar jag till Hälsingland igen.
Strax reser jag vidare. Söderut. I farfar och farmors bil. De är snälla som låter mig köra det blå fartvidundret.... lugnt och fint förstås.
Tack rara mormor för fantastiska dagar.
Tack rara mormor för fantastiska dagar.
torsdag 29 juli 2010
Jon-Karl & jag.
Min goda vän Jon-Karl som seglade med Henrik häromveckan firar somrarna utanför Ö-vik. Vilken tur för mig.
I Foppaland bryter man inte jantelagen. Inte ens Foppa själv.
Foppas stuga ligger runt hörnet. Enda tecknet på att han är rikare än alla andra är de 4 Jet Ski som ligger vid bryggan. I övrigt låg profil. Bra Foppa.
Som snart 40-årig tant måste man våga testa nya grejer...
Jag åker på EN vattenskida. Första gången i livet. Klarade det på första försöket. Började på två. Sparkade av den ena. Vinglade en stund innan jag hittade balansen och satte foten bakom den andra. Är helt sjukt galet stolt! Fick en megakick. Tack Jon-Karl.
onsdag 28 juli 2010
Minigolf på Varvsberget.
Ted spelar minigolf med min pussiga mamma och jag undrar hur hon kan ha mindre rynkor än jag? Eftersom jag en gång i tiden fått plats inne i hennes mage så borde alla kroppens ålderstecken i rimlighetens namn först komma på henne! Min lilla B-kupa känns också ynklig i jämförelse med hennes F. Jag ser nog mer ut som pappa. Däremot har jag ärvt flera av hennes egenskaper tror jag; hetsiga temperament, intensiva närvaro och eldiga hjärta. Vi är jättetajta hon och jag, fastän vi bara har bott ihop fram till att jag var 7 år. Sedan dess har vi talat i telefon nästan varje dag... 30 år x 365 dagar.
Min mamma är toppen!
Nyheter från Katalonien.
Katalonien kan efter många turer förbjuda tjurfäktning på onsdag. Omröstningen i parlamentet skulle egentligen ha skett i juni, men försenades av konservativa Partido Popular som först bett konstitutionsrådet granska förslaget.
Mer info: SvD och Aftonbladet.
Mer info: SvD och Aftonbladet.
tisdag 27 juli 2010
måndag 26 juli 2010
Örnsköldsvik.
Nu har jag kommit fram till Höga Kustens största tätort. Här känner jag en person. Min mamma. Nu ska vi umgås. Det brukar bli intensivt, kärleksfullt och alltid innehålla en eller flera smällda dörrar. Vi är alltför lika hon och jag...
Min syrra.
Ted upp och ned i Fredriks armar hemma hos min syster i Harmånger, strax norr om Hudiksvall. Min syster och jag ser olika ut för vi har olika mammor. I övrigt är väl den största skillnaden mellan oss att hon har blivit vuxen på riktigt. Kicki har skaffat stort fint hus, medan jag som är ungefär 10 år äldre fortfarande fantiserar om partysomrar på Ibiza och varken vet var jag vill bo eller göra resten av mitt liv.
Harmånger.
Jag vet att min man drömmer om hus med stor trädgård där han kan gå omkring och snickra och hålla på. Även fast jag är uppvuxen i en småstad så känner jag mig numera som en citytjej och mitt främsta krav på boende är att det får inte vara längre än 10 minuters promenad från ett schysst 7-dagar-i-veckan-öppet fik. Min syster å andra sidan lever husdrömmen och deras trädgård är en litet paradis. Kanske man skulle gå maken till mötes ändå. Det verkar harmoniskt.
Röda vinbär i trädgården.
Precis som hemma hos farmor och farfar när jag var liten och bodde i Härnsösand har blivande familjen Friberg röda vinbär intill husknuten. Vuxet på ett mycket bra sätt!
I mina gener...
Pratade med pappa igår kväll. Berättade om min halvnya passion med boxningsträning. Då fick jag veta att pappa tävlade när han var ung och att farfar var Norrlandsmästare i boxning på sin tid. Pappa hade tydligen som junior gått förmatch till Ingemar Johansson när han tävlade Sverige runt som nybliven världsmästare. Där ser man.
Som utlandssvensk blir jag nostalgisk över det allra mest vanliga från min norrländska barndom.
Så ospanskt och så typiskt svenskt. En timmerbil på E4.
Stockholm - Hudiksvall - Norrland.
Igår natt sov jag i Stockholm. Imorse vaknade jag och Ted i Hudiksvall. Snart kör vi vidare.
Snabbis med Lovisa.
Skulle ta en snabbfika på söndagkväll någonstans i Hudiksvall med Lovisa, men alla caféer i stan var stängda... eftersom det var söndag! Vi träffades istället hemma hos min kompis Pär som bjöd på kaffe. Det var faktiskt roligare. Då fick jag också läsa igenom första scenen i filmen "Hur många lingon finns det i världen" som de ska börja spela in idag. I den filmen heter Pär Alex.
Apropå packning.
Alltså, jag har inga problem med om jag ska välja en blå eller röd tröja. Det handlar snarare om att jag hunnit göra allt hemma innan jag reser iväg och eventuellt dör. Inte en helt logisk tanke, jag vet, men jag vill vara färdig med mina to-dos innan jag lämnar hemmet. Då kan jag byta fokus och koncentrera mig på nästa grej.
T.ex. hittade jag anmälningsblanketten till Max skolbuss som bara MÅSTE vara ifylld och inskickad för annars kommer inte rutten i höst att passera vårt hus. Sedan vill jag vara säker på att jag fixat allt administrativt som; bokföring i ordning, EU-patientbricka uthämtad, nyckeln till portvakten etc. Kläder kan man köpa nya, men inte en nyckel till ett källarförråd i Stockholm (som jag kom ihåg att ta med). Typ så.
Det enda jag glömde var loggboken. I sommar ska vi ut i Stockholms skärgård en vecka och då hade jag velat haft med vår gamla loggbok för att knyta an till tidigare båtsemestrar. Jag får använda lösa blad och klistra in!
T.ex. hittade jag anmälningsblanketten till Max skolbuss som bara MÅSTE vara ifylld och inskickad för annars kommer inte rutten i höst att passera vårt hus. Sedan vill jag vara säker på att jag fixat allt administrativt som; bokföring i ordning, EU-patientbricka uthämtad, nyckeln till portvakten etc. Kläder kan man köpa nya, men inte en nyckel till ett källarförråd i Stockholm (som jag kom ihåg att ta med). Typ så.
Det enda jag glömde var loggboken. I sommar ska vi ut i Stockholms skärgård en vecka och då hade jag velat haft med vår gamla loggbok för att knyta an till tidigare båtsemestrar. Jag får använda lösa blad och klistra in!
lördag 24 juli 2010
Det tog bara nio timmar med ångestpackningen...
...men ändå är jag osäker på om jag packat rätt: 10 klänningar + 0 byxor. + flip flops.
P.S. Svar ja, jag har något fel i huvudet när det gäller packning. Det är min värsta gren. Blir bara värre för varje gång dessutom.
fredag 23 juli 2010
Se Lisas fina klänningar och kolla samtidigt in var jag hängde idag.
Rodrigo har filmat denna reklamfilm med Lisas klänningar. Bra eller hur?
Jag var faktiskt här idag också. I Rodrigos studio. Så jag gick in genom samma port, åkte samma industrihiss som denna modell, men såg inte alls lika snygg ut i fotostudion förstås.
Var där för att redigera program ett av Yunkers, Roney & Agrell tillsammans med Bruno. Min förhoppning var att pigga upp mig efter min i övrigt förnedrande jobbdag. Men tyvärr, det blev en sådär upplevelse. Jag kan konstatera att jag är skitdålig, töntig och ful i rörligt media. Måste allvarligt fundera på att hoppa. Eller också är det min PMS som talar... för just nu känns det som att jag passar bäst i en garderob.
Jesus, vad duktig jag är på PR också.
Boxning is the shit.
Idag har jag haft ett pissigt nederlag på ett av mina jobb och tyvärr sammanfaller det med ett molnigt Barcelona och PMS, så jag får kämpa för att hålla humöret uppe. Bokade boxning och shit vad hårt jag slog. Jabb, jabb, rak höger, vänster krok, höger krok, upper cut och en fet jäkla höger. Samma kombination om och om igen. Ville inte sluta slå när träningen var över. Hade hur mycket energi kvar som helst efter en timme. Tjatade mig till 50 sits ups till. När jag är förbannad tränar jag som bäst.
Måste ta med handskarna till Sverige.
Måste ta med handskarna till Sverige.
Tack Patricia.
Min kära älskade vän Patricia. Jag saknar dig redan. Ser fram emot att vi ses i Stockholm i augusti. Kram.
Tack Jocke.
Hurtiga Jocke cyklade upp till berget när vi skulle käka picknick middag med utsikt över milsvida dalar. Fast vi hittade inte fram, så han hämtade upp oss och liftade lite på bilen den sista kilometern.
P.S. Jocke är för övrigt en grymt skön snubbe. Jag gillar honom skarpt! Puss.
Sammanfattning.
Förutom att Ted blev biten i handen av en hund och det blödde en del, så har vi haft fyra helt fantastiska semesterdagar på vita kusten i Spanien.
torsdag 22 juli 2010
Spansk kostcirkel.
På baksidan av nachoschips finns det spanska förslaget på hur man bör äta. Notera chips och godis högst upp! I basen kolhydrater. (Klicka på bilden för förstoring)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
View Maria Agrell's profile
