Det verkar skrivas mycket om kungen i Sverige. Om hans pippande hit och dit. Kung Don Draper. Jag vet inte sanningen förstås, men en av mina äldsta vänner var en av dessa tjejer som "ringdes in" och hade självaste konungen vid sin sida på en privat sk. herrmiddag. 6 gubbar och 6 unga flickor. Inget hångel. Men ändå tyckte vi att det var rätt märkligt. Min kompis också. Hon är en reko bra norrlandstjej som numera bor i USA, men hon var lite nyfiken på att se hur det funkar i de "tjusiga" salongerna.
Sedan har jag kompisars kompisars kompisar som sägs ha "gjort det" med landets "finaste" man, men där kan det lika gärna vara vandrande osanningar precis som det där Rummet det sägs att han hyrt inne i stan i smyg.
Alla har "vetat", men nu finns tydligen flera av dessa berättelser i en bok också. Vet inte vad jag tycker om det. Synd om kungen? Eller om Silvia? Jag är inte riktigt moralens väktare och gillar inte att man jagar syndare, men samtidigt är det väl så här det funkar. Knulleriet har jag generellt inget emot; det är snarare kvinnosynen som jag anser vara förfärligt unken.
Fast tydligen hade kungen och hans kompisar varit trevliga och oflörtiga. De ville väl bara bli lite uppiggade. Inget ont i det egentligen.
P.S. Fast den enkla Ockelbopojken Daniel bara växer och växer.
Updatering: Jag gillar Sanna Lundells syn på saken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar