Det här vi kallar livet.

Igår kväll somnade jag och barnen i soffan. Huller om buller. Skitiga. Utan att borsta tänderna. Före nio. Jag vaknade mitt i natten och fick styra upp situationen. Bära barnen till rätt säng och natta mig själv i sovrummet.

Idag har jag också varit helt matt. Vet inte varför, men energin har inte funnits i min kropp. Skäms som en hund när jag är slö. Men ibland funkar bara inte kroppen som den ska. Knäna bråkade och jag vägrade göra som jag sa. Dagens enda prestation: tvätta håret och åka till Ikea och köpa svensk djupfryst mat: köttbullar, lax, pyttipanna och pannkakor! Helgen är räddad.

Men denna lata sjuka onda dag vände... när jag hämtade barnen tog jag med picknick och vi for direkt till stranden, spelade fotboll och åkte skateboard. Alltså inte jag, men barnen. När vi kom hem badade barnen, tvättade håret, gjorde läxan, borstade tänderna ordentligt och satte på sig rena fina pyjamaser och somnade redan halv nio i varsin säng.

Kanske behöver man landa hårt i trötthetsbotten och bejaka den känslan, för att skrapa ihop kraft igen.

Fotograf: Ted, 4 år.