Hemma hos Eva & German.

lördag 13 november 2010

Hemma hos Eva & German.

5 kommentarer:

Anonym sa...: I say it again.
You are a VERY rich lady.
With so many wonderful friends.

Whereabouts are you in Zurich?

Happy bunny.

xxx; 10:20 em
Anonym sa...: Maria! Först och främst har du en underbar blogg som jag från och med att jag flyttade hit till Barcelona i mitten av augusti tittar in till minst en gång om dagen. Du verkar vara en mycket intressant människa! Jag är en 20 årig tjej från Göteborg, som blivit helt frälst av denna stad. Femte gången jag är här, men första då jag bestämt mig att stanna en längre tid. Nu tänkte jag höra om du kunde ge mig lite tips... jag är i akutbehov av ett frisörbesök men jag när det gäller mitt hår är jag väldigt, väldigt nojig då jag tidigare allid gått till samma frisör hemma i Sverige. Har du något bra tips på frisör för klipp och sling? Det måste inte kosta skjortan :P Tack på förhand! Keep up the good work!
Kram Nina
ninamalmstrom@hotmail.com; 10:35 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Anonym: Yes, I am. But unfortunately I don´t know where in Zurich I am... they just drive me around.

Nina: Tack Nina. Min svenska bra frisör heter Carina: http://mariaagrell.blogspot.com/2010/05/carina.html
tel. 661 072 747; 1:53 fm
Anonym sa...: Zürichsjön heter den... inte Genèvesjön... ju.; 11:00 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Helt rätt. Jag kom på det så fort jag stängt av kameran...

Men tydligen bara du som märkte det.; 11:14 em

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

lördag 13 november 2010