måndag 21 februari 2011

Hemma på besök.

Jag tycker verkligen om Stockholm. Allt är så mycket enklare här. Bara en sådan sak som att jag förstår vad folk pratar om. Man greppar nyanserna. Skulle absolut kunna tänka mig att gå maken till mötes och flytta hem. Om det inte vore så förbaskat dyrt att köpa ett hus där man vill bo.

Sedan har jag möjligtvis blivit lite för trevlig för att passa in. Jag pratar med folks ungar på café och så där. Det gör man icke. Föräldrarna tittar konstigt. Jag har överhuvudtaget släppt det otrevliga. Jag ler t.o.m. mot folk som tränger sig i kön och ger komplimanger hit och dit. Det gjorde jag aldrig när jag bodde på Riddargatan. Glömmer helt bort att stå och se cool ut. Har heller ingen koll på mode. Köper alltid svart. Det matchar med alla andra svarta kläder. Ser nu att ALLA har mössar med pälstofsar högst upp. Det är visst modernt. 

För att inte tala om inredning. Det är fint i allas hem. I Barcelona är folk jämt ute och bryr sig inte om sina hem på samma sätt. Jag har t.ex. ingen koll på kuddar. Fast här dras man liksom med i drevet och jag känner mig som en udda fågel som bor i ett hem med fula kuddar, går runt i bekväma ouppdaterade kläder (som täckbyxor på Stureplan) och ett snällt leende.

Fast jag gillar mitt nöjda jag. Så länge jag bor kvar i Barcelona, så tycker folk är man är lite speschial i alla fall. 

5 kommentarer:

Anneli i Madrid sa...

Måste bara säga att jag känner sååå igen mig i det du skriver om att vara trevlig i ett otrevligt Stockholm! Bor i Madrid sedan 12 år, och när jag kommer till Stockholm så tycker jag att folk har blivit så, just otrevliga.Jag pratar och ler mot barn,tanter, busschaufförer och tjejen i glasskiosken, men det blir inte mycket gensvar, i alla fall inte positivt. Var det så när jag bodde i Stockholm för 12 år sedan?? Jag tycker det ändrats, men folk säger att jag romantiserar bilden av Sverige ..
Då måste jag säga; tacka vet jag Hudik!!!Där kan man då prata med tanterna på Åhlens och ICA Maxi, t o m ringa från Spanien och lägga undan täckbyxor på Lindex och tomtepyjamasar på Åhlens och alltid bli så trevligt bemött. Och ALLTID med slutfrågan; "hur ä vädre i Madrid, da'?"
Tror du man klarar att anpassa sig i ett Sverige som kanske ändrat sig mer än man tror, och man inte ens är speschiell, längre??
Jag ska fortsätta läsa din blogg; du skriver så trevligt!!

Kristin sa...

Hola Marion, är du i sthlm redan? Trodde du pratade om mars. Förstår att det är skönt att vara hemma, trots kylan... väl hemma härigen kan du släppa kuddfodralhetsen och modet, det stora plusset att bo utomlands:) Kram Kristin

Maria sa...

Men herregud så mycket roligare liv att vara ute än att ha de snyggaste kuddarna! Klart att man måste ha täckbyxor när det är kallt ; ) Jag skulle gärna ha det, men eftersom jag är Sverigebo på heltid kommer jag inte undan med det. I alla fall inte så länge som jag inte bor ute på landet..

Det är fint att vara trevlig, och så roligt att föräldrarna tittar konstigt när du pratar med barnen.

Heja livet!

Maria Agrell, Barcelona sa...

Tack för bra input :-)

Anonym sa...

Heja ditt Barcelona-jag!
SÅ mycket bättre & trevligare Sverige överlag skulle vara om fler log, gav komplimanger, pratade med okända och inte var så bajsnödigt rädda för att inte ha lika snyggt hemma som i nån inredningstidning eller råka ha fel djurs svansbit ovanpå mössan....

En fet big up till dig - skit i kuddarna!!
/J