Tillbaka i Barcelona. Kalla golv. Räkningar. Jobbuppgifter som jagar mig. Väckarklocka. Måsten. 2 dagar på mig att hitta en skola. Krav. Inskrivning hos kommunen (för att få skolplats). Vardag.
Tur att jag har kramiga barn. Fast den äldsta är fortfarande på skidläger. Inte ett ord sedan i söndags. De sköter sitt själva. Märklig känsla. Så osvenskt på något vis. Man får bara ringa i nödläge. Längta räknas inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar