Beachgym.

Hans starka muskler och tuffa tatueringar hindrar mig icke från att våga gå nära. Jag vill ju dokumentera min morgonpromenad. Sedan gjorde jag faktiskt själv några armuppdragningar. Bara för att. Enda bruden på gymmet. Den stora svarta killen applåderade och log brett. Jo, lite cred måste man ju få för sin boxningsträning.

5 mot en.

Vaknar i ett hem med 5 killar. Fredrik, Henrik, Max, Ted och Emil. Det saknas en plats i bilen. Jag tar bussen. Allt enligt gällande könsnormer. Fast först ska jag tvätta en tvättmaskin och diska en diskmaskin. Måste ha en kaffe omedelbart. Ni hör ju hur sur jag låter. Tar gärna på mig martyrskap. Utåt sett. Inåt är jag egentligen rätt nöjd med att få en soft stund på verandan helt själv och höra hushållsmaskinerna surra. Vi kallar verandan the porch istället och leker amerikanskt 60-tal. Jag är naturligtvis Mad Men snygg - och det här är livet utanför kontorstid.

Medan maken käkar på restaurang.

Planen var att värma lasagnen. Om jag vetat att ugnen skulle gå sönder hade jag icke bjudit hem barn att sova över. Vi äger inte micro. Ute störtregnar det. Det finns ingen annan mat. Hungriga barn somnar aldrig. Jag skär frukter till förbannelse medan jag själv knaprar hårdbröd.

iPhone har på eget bevåg lagt på ögonskuggan.

Sagolandet i öronen idag.

Barfota.

Tack.

Bara för att Anonym påminde mig, så plåtade jag lite okända idag. Fortfarande en kick.

Ett av mina stammiscaféer.

Barceloneta.

Vid katedralen.

Semesterfotografen.

Semesterfotografen pekar åt mig att dra, så att han kan plåta frugan i fred. Osäker på vem den andra tanten är. En tjuv? Hon tar den svarta väskan och går.

En liten duva.

Ute på piren.

På dagens molniga playa.

Väderprat.

När jag för första gången på hela sommaren bokat en kompisdejt på stranden efter jobbet, så är det moln på himlen. Ska dansa vädersamba för att försöka blidka gudarna. Fast först ett besök hos min revisor. Kvitton ska lämnas in. Undras om jag ska ta med paraply på min promenad genom stan, eller klarar jag mig tro?

Sådärja.

Hittade 100-åringen i bokhyllan på kontoret. Det blir hemlån på den. Så i sommar tänkte jag att barnen skulle leka fint för sig själva några veckor, så att jag kan få plöja den litteratur jag måste. Bra, det bestämmer vi! Inget tjat om roliga aktiviteter, mat eller stojigt syskonbråk. Basta. Mamma ska läsa.

Tips om man ska ljuga.

Vi har middag. Vi pratar om en icke närvarande person. Denna person är mytoman. Han har skrytit om att han har skrivit manus till den och den filmen, hollywoodproduktioner naturligtvis, träffat si och så, jobbat där och där. När min kompis ifrågasatte honom; undrade varför man inte hittar absolut NÅGONTING av det han berättar om man söker på Internet, så svarar han bara: nä, men du förstår, jag är så inflytelserik att jag är av de få i världen som har begärt och fått godkänt att bli "de-googlized". 

Dagens tråkigaste stund.

Har gruvat mig sedan i torsdags. Då när jag sa att jag skulle göra det. Men icke. Det blev annat. Idag satte jag mig således ned med mina kvitton. Med Spotify i lurarna. I en hotellobby. Ignorerar frågande blickar. Blandar gärna glammig miljö med administrativt tråk. Känns pyttelite bättre.

Dagens satellitkontor.

Jag gillar hotellobbys. Idag satt jag här och jobbade.

Ny titel på min måste läsa lista.

Lyssnade i helgen på sommarpratare Jonas Jonasson, författare till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Blev glad i hela kroppen. Gillar verkligen folk som går hela vägen. Satsar allt. Tänker utanför boxen. Tar risker. Kör i botten. Och hamnar rakt upp på toppen. Humor. Hjärta. Mod. Bra kombo.

Ebba Witt-Brattström sa häromdagen på radion att hon är en ”cerebral erotiker”. Samma här. Jag går också igång på människor med en intressant hjärna.

Lyssna här.

Mitten av juli.

Sista veckan före semester. Innebär att medan barnen kickar fotboll måste jag bli klar med det viktigaste på min jobb-to-do-lista och hinna träffa mina vänner här ordentligt innan jag reser iväg. Å icke att förglömma, min kära Patsy kommer hit några dagar innan resan går vidare till Alicante. Då blir det röj.

Utsikt från köket på mitt kontor.

God morgon.

Springer omkring naken i huset. Passar på nu när barnen är borta. De skriker högt om jag inte är påklädd. Mina söner tillåter icke att moder visar kön. De är säkert mer normala än jag. Familjen Ahlfors har åkt hem. Alla utom Fredrik, som bor kvar för att jobba några dagar till. Fast inte här hemma dock. Då vore jag ju väldigt pinsam. Maken har skjutsat in honom till kontoret.

Idag blir det motorbåt. Med katalanska vänner. Uppe på Costa Brava kusten. Längs klippväggar. Nu ska jag bara plocka fram våra flytvästar. Förra gången var vi ensamma om att ha sånt "trygghetstrams" enligt kaptenens devis: Behövs inte, vi kör ju rätt sakta när barnen är med...

Barcelonas svenska vintage-drottning.

Guiselle med sin make Harvey.

Invigning av Blow - Le Swings systerbutik.

Bonaire 6.

Natt i Sant Just.

Sitter på verandan. Det är mörkt. Barnen sover på en soffa hos vänner i stan. Jag drack kaffe på maten och är inte sovasugen. Idag en festlig social dag. Ett 5-års kalas. En butiksinvigning. En fördrink på takterrass och avslutningsvis blev vi bjudna på en fyratimmarsmiddag på baskisk restaurang av bekanta från Stockholm. En toppendag helt enkelt.

Borne från ovan.

Fördrink hemma hos O & L.

Hammock på taket.

Louise, Cornelia & Christina.

Vid tio börjar det kurra i magen.

Baskisk krog i Borne.

Alla vi sex vid bordet blev kära i servitrisen/restaurangchefen Idoia. Hon var sagolik. Kanske den bästa jag mött. En av oss i gänget driver krog i Stockholm och ville rekrytera henne på stubinen.

Teds klasskompis Pau fyller 5.

Ted & Pau.

Kenza & Kika.

Vi är på katalanskt barnkalas.

Min son är kanske världens nöjdaste ballongfångare.

Varm afton.

Havana Mambo – Mi Mojito

Las Ramblas.

Måndag eftermiddag. Ellen får en henna-tatuering på Las Ramblas. Stunden efteråt kommer polisen. "Tatueraren" springer. Tio minuter senare kommer en annan "tatuerare" tillbaka och slutför konstverket. En vanligt turistdag i Barcelona mao.

Ellen bor hos oss denna vecka. Spelar monopol med Max på kvällarna. På lördag tillbaka med familjen till trygga Göteborg igen.

Samtidigt i en annan del av Katalonien.

Medan jag såsade omkring (jobbade) i stan idag reste min familj med Ahlforsarna till AquaLeon. Tydligen en höjdare.

Kvällens to-do.

Dags att lämna in bokföringen för kvartal två. Borde ha sorterat kvitton ikväll. Avvaktar med ett glas Jean Leon. Inväntar inspiration.

Tack för boken.

Fick David Eberhards bok "I trygghetsnarkomanernas land" av Patrick. Blir påmind om hur bra det är att vi flyttat utomlands och vant våra barn vid stora förändringar. Det tror jag skapar trygghet för framtiden.

Lägg ner fler, tack!

En bajsblaska mindre. Bra. Ingen ska behöva känna som Gudrun.

Hemmalunch i Poble Sec.

Blivande Stockholmare.

Kan inte du också flytta hem snart Maria? Bra inledningsfråga för en velig utlandssvensk. Jag har känt Patrick sedan han flyttade hit till Barcelona för tre år sedan. Idag berättade han att han flyttar om en månad. Till sin Lisa i Stockholm. Det känns bra att prata om sitt vel med någon som kan förstå. En svensk som också bor i Barcelona. Som vet för- och nackdelar. Som tampats med utmaningar. Och som precis som jag också är rädd för hemflytt. Fast medan han tar sina kläder i en resväska och flyttar hem till sin tjej, måste jag packa ihop ett hus, en familj, fixa skola, dagis, jobb och bostad innan det är dags...

Patricks innegård en månad till.

Likadan klubbdräkt.

Vila Olympica. 

Max och de andra.

Nere vid Marbella spelar sönerna fotboll från 9.00-17.30 varje dag. (Utom idag). De badar i havet också. Bra läger. Nästa vecka kör de vidare.

Powerlunch med yogalärare Sandra.

Dagens dessert på Shoko.

Mammografiresultatet ska firas.

Knölarna i mina bröst som gör ont var inte cancer. Det var ju väldigt bra.

Grattis doktor Jessica.

Idag disputerade Jessika i kemi. En avhandling om seratonin. Jag är mycket imponerad.

Middag på Sal Café.

Disputationsfest på stranden.

Malin, nyblivna Dr Jessica, Leyla, Maija och jag. Eva var också med! Och en massa andra som det var kul att hälsa på.

Verandan.

Jag har legat så här flera timmar idag. Helt själv. Min familj och Ahlfors familj hälsade på en annan familj i Castelldefels. Fyra läkare och en mammaledig. Gamla kursare till min man. Plus barnen.

Jag stannade hemma. Behöver vila. Lyssnat till Judy Garland – Over The Rainbow.

Om jag fick önska fritt skulle jag ligga kvar så här i ett par veckor till... fast imorgon är det jobb igen.

En av de fyra böcker jag fick av Fredrik och Frida.

Min kamp av Karl Ove Knausgård är tydligen provocerande utelämnande. Inleds med en beskrivning av döden. Förutom att Fredrik arbetar som läkare så är han författare och driver ett bokförlag. Han har mao koll på böcker. Den här ska vara bra. Testar.

Sport.

Björn Borg såg nöjd ut i publiken. Och ovanligt stilig. Inte samma look som de gånger jag träffat honom i Stockholms (och Hudiksvalls...) nattliv.

Förutom att beundra sportmänniskors vinnarvilja och briljans inom sitt område älskar jag att se vinnaren vinna. Glädjen. Tårarna. Gjorde inget att Nadal förlorade. Djokovics mamma och pappa och flickvän såg så lyckliga ut att jag blir alldeles varm inombords. Djokovic såg förstås också salig ut och åt dessutom en bit av gräset. Bara en sån sak. Ny världspelare. En serb.

Salladen smakar bra.

Bra där.

Nadal knep tredje set. Sitt första. Nu 2-1. You go Rafael. Vilket psyke. #Wimbledon.

Gillar.

Tupplurfärdig, tonfisksalladfixar och tennistittar.

Intresseklubben anteckna, tack.

Avdelningen rabbla tråkiga vad-jag-har-gjort-fast-vem-bryr-sig-inlägg.

Sedan senaste inlägget: Sovit fyra timmar. Pratat med poliskonstapel på polisstation. Dammsugit glas. Tvättat kläder som ett barn har bajsat i. Nu morgonkaffe och anläggning av gladare ansikte.

På plussidan: Mina söner blir kolugna av flicksällskap. De spelar monopol och lägger pussel. Vårt hem med ytterligare fem personer boende här har aldrig varit mer stillsamt.

Velar om jag ska följa med till Garraf eller lägga mig i hängmattan och läsa en bok precis hela dagen.

Apor.

Ett snabbdopp i havet och så händer detta. Makens mobil och plånbok borta (ja, jag vet, dumt att ha sånt i bilen, men det stjäls lika mycket på stranden...) Och barnens hörlurar. Och navigatorn TomTom. Det märkliga är att jag stannade kvar en kvart och städade bilen medan de andra var på stranden. Brukar jag inte göra. Plockade ihop. Slängde grejer. Ja ni vet. Ordnar till. Det skulle jag förmodligen inte gjort. Bilen såg därmed rikare ut än vanligt. När vi kom tillbaka är allt huller om buller. Och någon har rökt i bilen. Så bra då har jag lite mer att göra och äntligen något kul att spendera kreditpengar på: polisstationen, försäkringsanmälan, dammsuga glas, boka tid verkstaden, lämna in bil verkstaden, hyra bil så vi kan åka till jobbet/skolläger, köpa ny TomTom, köpa nya hörlurar, spärra mobil och kontokort etc. Heja heja.

Familjen Ahlfors har anlätt :-)

Klara, Frida, Meja och Ellen. Fredrik ur bild.

Efter fåtöljsittningen blev det röj.

Det bästa med att få gäster är att man gör fint. Snart kommer en familj. Grillen är tänd.

Illustration till föregående inlägg.

Allt var perfekt! Nu skulle vi bara försöka behålla den där känslan resten av våra liv. 

Källa: Boken Ljust & fräscht.

Äter hundar korv?

Nu kommer jag förmodligen att rabbla självklarheter. Men ändå. Jag måste rensa tankarna lite. Det här med livet alltså. Jag tycker att det är svårt. Det är det förmodligen för alla. Fast jag vill bara ha lite lugn och ro. Sitta här på verandan och bara vara. Från nu och för alltid.

Men vad händer då? Jo, jag blir hungrig. Då drömmer jag om att ha en kock som bara serverar god mat. Vad händer då? Jo, jag sitter här och blir fet. Bara äter och äter. Lyfter på rumpan och tömmer emellanåt. Men säkert blir det tråkigt. Batteriet tar slut på datorn. Det blir natt. Myggorna kommer.

Sedan behöver jag pengar också. Man måste jobba. Man vill också ha ett intressant jobb. Utvecklande. Ju roligare det är desto mer jobbar man. Man blir uppslukad. Ja, och då hinner man inte med sin familj. Saknar dem. Och så jobbar man mindre. Börjar slöa för mycket på jobbet. Det är inte heller bra. Man presterar dåligt. Fast hinner kramas.

Jag vill kunna göra vad jag vill när jag vill. Det är målet. Fast då måste jag ha f-ck off pengar. Då måste jag jobba hårt först. Då har jag ingen tid att f-cka off på. Och blir jag så rik att jag inte behöver jobba, ja, då blir folk lätt avundsjuka. Då får man hugg i ryggen. Sägs det. Riktiga vänner är ju ändå viktigare än framgång. Fast både och vore trevligt.

Ju mer stoj det är runt omkring mig, desto mer ljud, desto mer vill jag bara vara helt själv; sitta i min fåtölj på verandan och få maten serverad direkt in i munnen.

Ja, ni fattar principen. Jag får inte riktigt till det. Det enda som hjälper är att boxas, promenera länge eller lyssna på musik. Då försvinner alla krav av sig själv.

Gardinerna.

Hus blir hem.

Nu har vi satt upp garderiner också. Och en tavla till. Huset börjar se ut som ett hem. Äntligen. Kanske man till och med skulle kunna hyra ut det i sommar när vi är i Sverige fem veckor i slutet av juli och augusti.

Fast flytten till landet i norr? Ja, den eviga frågan. Vi suger på den.

Omplanering.

Avbokade kvällens middag. Känner mig svikig. Ville gärna ses, fast ibland får man helt enkelt inte ihop det. Nu ligger jag i hängmattan. Min kropp tackar mig. Max också.

One of those days. Idag igen.

Igår när jag satt i bilen med tre trötta bråkiga barn så funkade inte min mobil. Mindes att jag fått ett SMS dagen innan om en räkning som inte dragits från kontot. Vodafone kapar mobilen dagen efter. Hard core cash management. Jag vet inte hur jag ska få tag på Lisa så att hon kan möta mig och barnen. Jag vänder bilen. Kör till banken. Parkerar utanför. Ungarna kvar i bilen. Springer in. Förklarar mig desperat. Får gå före i kön. Får ringa till Lisa från banken. Betalar telefonräkningen. Telefonen funkar fortfarande inte. Kan inte heller ringa till Vodafone. Gratisnumret 123 är också avstängt. Jag kan inte heller ringa från fast telefon. Då funkar inte 123. Efter några om och men får jag låna en Vodafone mobil för att ringa och höra hur jag ska göra för att få telefonen aktiverad igen. Tydligen ska jag maila kvittot. Så igår scannar jag bankkvittot, mailar in det, men telefonen funkar inte ändå.

Idag står jag på posten. Ska skicka en massa böcker till min mans MBA-skola i London. När jag kommer fram till kassan med mina två hungriga ungar säger de att det inte fungerar att betala med kort. Jag letar reda på en bankomat ute i den 30 gradiga värmen. Barnen orkar knappt gå. Mitt kort funkar inte. Jag kan inte heller ringa. Men jo, där och då börjar telefonen fungera. Som ett mirakel. Jag ringer min man. Får inte tag på honom. Vill att han för över pengar till mitt konto. Maken ringer upp. För över pengar. Jag testar att ta ut pengar. Det går fortfarande inte. Barnen frågar mig efter vatten. Har inga mynt att handla vatten för. Makens överförda pengar slurpas upp av kontot. Tydligen mycket minus. Ringer min man igen och och ber honom föra över pengar till ett annat konto. Ställer mig i kö på banken. När jag kommer fram hittar jag inte mitt kort. Det har jag tydligen glömt i bankomaten.

Och så fortsätter dagen i ungefär samma anda. Men nu är paketet postat. Jag har handlat mat. Och det är dags att förbereda middagen. Maria & Erik är här på besök. Vi ska grilla ikväll. Imorgon kommer Fredrik och Frida med sina tre döttrar. De stannar en vecka.

Tar en värktablett mot mina onda knän. Inser att det är alltför långt till nästa lön. Nästa vecka är barnen på fotbollsläger hela dagarna. Då tänkte jag gå på Spa.

Om en timme kramas jag och kanske fäller en tår.

Idag kommer Max hem igen. Efter 4 dygn utan kontakt. Längtar. Hurra.

42-årigt födelsedagsbarn.

Henrik fyller år idag. Alltså för en timme sedan... Den sista juni.

6 år.

Emil fick blåsa ljusen först av alla. Han fyller 6 år idag. En dag senare än sin pappa. Och samma dag som Henrik.

Vi tänder ljusen och sjunger tre gånger samma kväll.

Rodrigo fyllde 42 år ett dygn före Henrik. För övrigt kom Rodrigo precis hem från Palma. Han har jobbat där i fyra dagar. Jobbet bestod i bo på femstjärnigt hotell, äta gott och plåta en 4 dygns megafest med snygga människor i en glammig bransch och han fick dessutom krama en av de fem små siberiska tigerungarna som deltog på partyt. Funderar på att ansöka om jobb som hans fotoassistent. Min man kom på att samma kväll som Rodrigo partat på Palma med 300 brudar, hans fru och jag varit på gourmetmiddag, så hade Henrik själv suttit och gormat åt deras 2 vilda kids + vår egen busunge för att ingen av barnen någonsin ville gå och lägga sig. Livet är inte alltid rättvist.

Hårtork hör tydligen ihop med grillning...