Jaaaaaaaaaaaaaa.

fredag 27 juni 2008

Jaaaaaaaaaaaaaa.

Ser semifinalen på restaurang PA & Co. Skriker och applåder hysteriskt när Spanien spöar Ryssland med 3-0 och går vidare till EM-final.

Idag har jag köpt rödgula matchtröjor till ungarna på Hötorget. Vi blir väl de enda som kommer att heja på Spanien i Barcelona på söndagkväll. Katalanerna verkar vägra. Ingen på mitt jobb bryr sig överhuvudet. De hejar bara på Barça. Konstigt det där.

4 kommentarer:

Inkan© sa...: haha! Här är vi i alla fall några som kommer att heja på Spanien!; 10:09 em
Monica sa...: Fast, jag tror inte generellt att länder är så extremt patriotriska som sverige (förutom andra småländer som norge, danmark, finland och kanske några nya östländer...)?

Inte vet jag om hela, hela frankrike kokar om frankrike skulle vinna fotbolls-vm? jag menar, sverige skulle vara så pösigt av otrolig stolthet att oj...; 10:38 em
Elin sa...: Nu tror jag att du generaliserar en del,min karl är fanatisk barcafan men háller även stenhárt pá La selection.Här i mitt barrio firas det en del när Spanien vinner.; 10:10 fm
Erik Wirdheim sa...: Vad katalaner retar sig på är att det spanska landslaget alltid har varit så upphaussat trots att det historiskt inte har åstadkommit särskilt mycket. Vi minns ju alla själva VM i Tyskland för två år sedan.

I år tror jag faktiskt att landslaget håller på att vinna också många katalaners intresse. Visca Espanya!; 5:14 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

fredag 27 juni 2008