Jag har aldrig riktigt gillat att göra lite. Och bara "njuta" av livet. Sitta på stranden och dricka kaffe med några vänner är visserligen livets mening. Men inte när man kan göra det hela tiden. Det har inte gjort mig lycklig 24/7. Jag har trott att jag måste prestera för att känna mig nöjd och har avundas folk som bara kan njuta utan att göra någonting. Men nu har jag kommit på det. Tror jag. Det handlar inte om prestation. Det handlar om hur olika människor får utlopp för sin kreativitet.
Jag går igång på att driva intressanta projekt och hitta annorlunda lösningar på konstiga problem. Och få saker att hända. Kommunikativt. När jag jobbar med sånt jag gillar blir jag rappare, piggare och faktiskt också smartare. Hjärnan stimuleras. Jag tänker och är kreativ. Känner mig levande.
Andra får sina kickar av att vara kreativ på andra sätt. Vissa av mina vänner som inte jobbar verkar må bättre än jag gör när jag inte jobbar. Men så kom jag på varför. De får sina kreativa kickar på andra sätt. De har olika talanger. Men alla är kreativa inom något område. Någon sjunger, en annan målar, en tredje inreder sitt hem fantastiskt, en fjärde går upp i mammarollen och hittar på roliga barnlekar och den första fotograferar också.
Får man sina kreativa kickar som jag av att jobba med det jag gör, så är det bara att acceptera. Sån är jag. Tydligen. Varken bättre eller sämre än något annat uppåtjack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad bra skrivet!!
Tack Aurora.
Bra! Det kallas för känslighet och tolerans!
Skicka en kommentar