Ketchupeffekten.

onsdag 4 juni 2008

Ketchupeffekten.

Det senaste halvåret har jag jagat nya uppdrag. Flera parallella spår och jag har verkligen ansträngt mig. Intresset har varit måttligt.

Tills nu. Helt plötsligt står företag på kö. Fem uppdragsgivare verkar vilja ha mig. Några roliga för en kort period. Andra utmanande för en längre tid. Inget uppdrag innebär fem dagar i veckan. Hinner med tre. Kanske fyra. Men jag kan omöjligt hinna leverera till samtliga. Avvaktar avtalsförslag. Måste välja. Prioritera. Och naturligtvis arbeta vidare med redan inledda uppdrag.

För mig som gillar att jobba, så ser livet rätt ljust ut.

Valet står mellan att rapportera till svenskar och/eller en tysk och/eller en katalan och/eller en engelskman.

Eller kanske det är dags för mig att börja rekrytera...

P.S. Ett företag hittade mig via denna blogg och nu ska vi skriva kontrakt för en rolig kort grej med koppling Barcelona - Stockholm :)

4 kommentarer:

Anonym sa...: maria, vet du något som inte jag vet angående deklaration härnere, eller någon som kan mycket som du kan tipsa på att man kan prata med. har fått en restskatt på 1600 euro som känns sådär kul :( och jag tänkte jag skulle kolla vad man kan göra åt den summan härnere. i sverige kan man ju dra av för det mesta... vet att man inte behöver deklarera om man tjänar upp till 22.000 eur om året, men det gäller om man bara haft EN enda arbetsgivare. några extra/andra regler för oss extranjeros du vet? :) tack!
(och vad gäller alla spännand projekt så är det bara att gratulera, superkul, men se till att skatta ordentligt på allt du gör ;); 8:52 fm
Sara sa...: Vad kul!

Själv är jag för tillfället i första fasen - jagar uppdrag. Jag kan ju bara hoppas att min jakt ger ett lika lyckat resultat som din för då kan jag ju välja och vraka om ett halvår!; 1:49 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: La Linda:
Jag är autonomo och då kan jag dra av allt som är företagets utgifter, dvs. resor, representation, telefon etc. Min revisor sköter deklarationen.

Sara:
Mitt bästa tips: ta ut så många du bara orkar och ha råd med på lunch och berätta vad du vill jobba. Alltid är det någon som känner någon som behöver det just du kan. Lycka till.; 3:36 em
Sara sa...: Det tipset tackar vi för. Att luncha är ju dessutom ganska trevligt även om det inte skulle leda till något...; 3:49 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 4 juni 2008