Lunch med mina kollegor.

Jag sitter med mina kollegor Martin & Peter och jag (inte de förstås) snackar skit om deras chef som är på tjänsteresa i Chicago. Det är min man vi pratar om alltså. Och jag skrattar så jag nästan gråter. Jag är som vanligt alldeles för privat och de skriker rakt ut.

Måste säga att min man får tåla mycket. Tur att han är stabil som få. Om jag inte skärper mig kanske jag blir utan både jobb och make. Oops.

Nä, jag är duktig på mitt arbete och jag är en rolig fru. Det borde räcka tycker jag.