tisdag 21 juni 2011

Krig och Facebook.

Idag kände jag oerhört starkt varför jag tycker så mycket om att bo här; Det breda umgänget.

Det är Max sista dag i skolan. Vi har ingen examensdag som i Sverige. Inga psalmer. Ingen gemensam samling. Däremot halvdag och betyg. Efter skolan for alla iväg till stranden Gava Mar. Jag satt under ett parasoll och pratade med en av de andra mammorna. Hon har bott många år i Kanada och är gift med en holländare.

Men jag började fråga lite, som vanligt, och fick höra mer om hennes bakgrund. När hon var 17 år började det bli stökigt i Bosnien, så hon och hennes syster som då var 11 år reste till sina kusiner i Kanada på sommarsemester. Det skulle åka tillbaka hem igen efter någon vecka. Sedan bröt kriget ut. Deras föräldrar fick inte visum förrän 2 år senare och innan dess kunde de knappt prata i telefon. 2 år utan föräldrar! Kusinerna kastade ut dem efter en månad. Hon var i ett främmande land utan att kunna språket och fick ta hand om sin lillasyster. Familjens hus i Bosnien brändes så småningom upp av serberna.

Det är så märkligt att höra någon berätta. Kriget på Balkan var nära oss geografiskt, men ändå overkligt långt borta. Där sitter en mamma som precis som jag är invandrare här i Spanien, vi är båda från Europa och vi har barn på samma privata amerikanska skola. Hon är glad att krigsförbrytaren Ratko Mladic gripits och minns Srebrenicamassakern, som hon inte vill prata om med sina barn för att inte hatet ska fortleva i nästa generation. Jag började gråta när hon berättade.

Detta krig är en del av vår samtidshistoria. När min vän skrev på Facebook att hon glädjs åt Mladics gripande blir en av hennes serbiska väninnor arg. Ser det som ett hån mot serber i stort och deletar henne från Facebook. Detta djupaste sår blir denna krusning i den "vanliga" världen. Absurt på något sätt. Att krig och vårt vanliga sociala (online-)liv har ett samband. Krig känns så overkligt fjärran från allt jag själv upplevt och när jag pratar med någon som känns precis som jag blir jag tacksam att jag får möjligheten att förstå. En tidningsartikel blir inte lika begriplig.

Inga kommentarer: