Det där biologiska.

Jag hörde talas om en kvinna som levde i en lesbisk relation, fast hon kände sig som man och beslöt sig för att byta kön. För att bli man började hon äta manliga hormoner och i samband med det, så märkte hon en skillnad i sin relation till sin kvinna. Alla deras intima intressanta diskussioner fick ett annat skimmer. Hon var inte längre road av själva pratandet utan tyckte mest att det var ett jäkla kackel på sin flickvän. Babbel om ingenting. Testosteronet. Kan det vara så enkelt? Och hur kommer det sig att vi heterosexuella ändå älskar varandra?