Utgång.

När Max började dagis på Storgatan i Stockholm var jag en oerhört engagerad förskoleförälder. Jag kunde namnet på exakt alla barn i hans grupp och pratade artigt dagligen med samtliga föräldrar. Förutom Carola Häggkvist och Pernilla Wahlgren. Man vill ju inte tränga sig på kändismammor med stilettklackar och hög svansföring. Runar och Emilio däremot ville gärna prata. Dessutom var jag föräldrarepresentant, samlade in pengar till julklappar och gick på samtliga möten. Blev upprörd över födelsedagstårtor med socker. Sedan går åren. Barnet byter klass, skola och det är nya föräldrar. Man får ytterligare ett barn. Det är ännu fler föräldrar man skulle kunna investera sin tid i. Det är 2 x 25 nya föräldrapar varje höst. 100 potentiellt nya bekanta. I skolorna här byter barnen alltid lärare och klass varje år. Till slut orkar man inte riktigt engagera sig i några andra föräldrar än de som har barn som mina barn leker med på helgerna. Man känner en overload av artighetsfraser. Fast ikväll gör jag ett undantag. I Teds katalanska skolklass har det börjat en ny pojke. Han heter Jack och är från London. Jag gillar verkligen hans mamma Kika. Hon är lite crazy. Oväntad. Fick precis ett mess med frågan om vi ska gå ut i Borne ikväll. Med ett gäng andra internationella mammor från skolan. Ja, varför inte. Ingen regel utan undantag. Min första föräldradejt stundar. Förväntansfull.