Vilket härligt mottagande! Köttet marinerat, färskpotatisen nykokad, jordnötssåsen tillredd och grillen varm när vi kom fram till Henriks gamla studie-kompisar. Max klappade på bebisen innan han hoppade runt på studsmattan och spelade fotboll med riktiga mål i den barnvänliga grönskande trädgården. Så lantligt och ändå så nära stan. Så vill jag också bo när jag blir stor.
Vinkväll med sköna typer. Fast ett samtalsämne blev lite för mycket för mig. Läkare är inte så finkänsliga. De är vana läskigheter. Så jag höll för öronen när de tre läkare explicit börjar prata om alla detaljer i värdens nyopererade fot. Blir svinfärdig bara jag tänker på blod. Förstår inte ens att de klarat av utbildningen. Skära i lik. Hur fräscht är det? Bara att tänka tanken ger mig sammandragningar. Tur att det finns människor som inte är lika hariga som jag.
Tack Kecke & Frida, Ellen och Meya för att vi får bo här i natt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar