Swedish Open, Båstad

Båstad under tennisveckan 8-16 juli. Bratsens paradis. Veckan efter partyt i Visby och veckan innan de lyxiga festerna i Saint Tropez.

Ingen ser tennis. Utom Daniel Westling och vi vuxna. Alla andra tittar på varandra istället. Kristallrummet på Pepes Bodega serverar världens dyraste champagne – Cristal - för 25 000 kronor flaskan . Ägaren Fredrik Olofson räknar med att sälja minst fyra flaskor och citeras i Aftonbladet: ”Statusmässigt finns det inget som slår det”. Vilken tönt!

Jag minns när jag besökte Båstad senast. Innan bröllop. Innan barn. I slutet av det ljuva 90-talet. Fast med samma Man och hans glada vänner. Drack bubbel och log vackert mot dörrvakterna innan vi gled förbi. Those were the days. På den tiden såg vi aldrig någon tennismatch. Det var inte poängen. Vi var där för partyt. Det är samma folk nu. Gästerna har visserligen slätare hy än jag har nu och kanske något glassigare brillor än jag hade då. Men Carola partar fortfarande, då som nu. Och Martin Dahlin. Och Fredrik Ljungberg. Same same, med den enda skillnaden att jag faktiskt tittar på tennisen numera och att jag inte fick någon VIP-inbjudan av festfixare Marcus Kollberg när jag hälsade på honom med min höggravida mage idag.

Men det är ändå alltid glamoröst i alla fall. ”Alla” är ju där. Vi käkade lunch på Sand, bordet bredvid Anders Järryd som några timmar senare skulle göra come back efter 10 år utanför ATP-touren.

Vi såg såklart dagens mest spektakulära match på centercourten i Båstad; dubbeln. Anders Järryd, 45 år i par med Robin Söderling (röda tröjor) mötte Thomas Johansson och Jonas Björkman (vita tröjor). Fullsatt stadion. 6 800 personer.

Wow, vi hade lyckats få helt perfekta sittplatser. Nära banan. Med solen i ryggen. Precis bakom Stefan Edberg. Tack AMEX Platinum Card Service som fixade biljetterna med en dags varsel.

Vår son tränar ju padel i Barcelona, så han satt imponerat och tittade på när bollen slogs över nät. Fast efter halva matchen somnade han! Och frågade några timmar senare om de röda eller vita vann. Som väntat, de vita vann, med 2-0 i set. Typiskt. Publiken hejade på den gamla tennishjälten förstås.

Båstad Beach Club hade sköna vita sängar och snygga glassiga gäster på stranden. Ingen av dem orkade upp för att titta på tennis. Folket sippade spritzers i väntan på festen.

Vi åkte till Henriks gudfar på vägen mot Torekov och beundrade deras egendesignade Skånegård på kvällen istället.

Nog med präktighet! Under nästa besök i Båstad får det bli botox, dyra brillor, barnvakt och dekadens.