Aj.

Jag tror det blir bebis idag.

Kroppen är mör.

Nej, ingen bebis har kommit ännu. Trots att jag redan för en vecka sedan var öppen 1 centimeter och processen borde ha börjat.

Igår fick jag panik av allt stök i lägenheten, så när alla andra var på stranden med Max som följde sin upphittade sjörövarkarta för att leta den nergrävda skatten (som farmor i hemlighet hade gömt), så var jag kvar hemma och fick värsta tokrycket. Slet ut min mans alla flyttkartonger ur tvättrummet och bar ut dem i trapphuset. Plockade upp Max urväxta kläder ur flyttkartongerna och la dem fint i Teds blivande skötbordsbyrå. La mig under sinken för att försöka fixa det droppande röret. Torkade golv och sorterade leksaker.

Idag är min kropp helt slut. Jag har ont i höften, i ryggen, i benen och måste nog ta en Alvedon. Kanske var det inte så särskilt klokt att bära runt sådär, men tydligen är det hormonernas fel. Det sägs att även djur vill göra fint i sitt bo innan avkomman föds/kläcks. Skyller på min genetiska instikt - och gläds åt att man kan vanka omkring någorlunda fritt utan att ramla på skräp här hemma idag.

Borde börja "boa".

Vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Kanske vänjer sig kroppen vid nattliga amningsbestyr. Läser i Gravid-tidningen att väntande mödrar "boar" ordentligt, fixar i hemmet, bakar bröd, förbereder för den lille. Det borde jag ha gjort.

Visst, vår lägenhet är fantastisk med mycket fönster och utsikt över både staden och Medelhavet. Den passar perfekt till galna festen då discobollen snurrar och det är också vackert när åskar går.

Men...vi har ju inte tillräckligt med förvaringsutrymmen. Det är saker och kläder ÖVERALLT. Tvättrummet är ett enda kaos och där får inte den blöta rena tvätten plats, så den hänger här i sovrummet. Och nu när jag tagit hem barnvagnen så känner jag att det blir så trångt så trångt när lille Ted ska sova här intill - bredvid skrivbordet, tvättställningen, och vår dubbelsäng.

Det här är nog väldigt icke - feng shui.

Min man har dessutom fräckheten att påstå att jag snarkar och bredvid mig sover istället en 5-åring tvärs över hela sängen. Jag måste ha vaknat av Max sparkar. Eller av Ted, som buffar mig inifrån.

Måste komma på någon smart lösning snart.

P.S. För hemfridens skull: Blixtfotograf: Henrik Agrell.

Idag är dagen, men inget händer.

Äntligen ringer de från butiken. Barnvagnen och bilbarnstolen har anlänt. Känns skönt att hämta dessa grejer innan bebisen föds - när det nu blir...

Tidningen Vi Föräldrar Gravid hörde av sig igår och frågade om jag kunde berätta om skillnaderna mellan svensk och spansk mödravård för ett reportage som publiceras i tidningen under nästa år. Och så ville de ha några bilder och dagboksanteckningar från min graviditet. Linslus som jag är ringde jag genast min man för att fotografera mig med magen på stranden och satt uppe till långt efter midnatt för att skriva klart texten. Är det vad man brukar kalla mediakåt? Tror det. Erkänner. Och så ska jag exploatera min nyfödde son också. Det blir ett 2-sidigt uppslag med helkroppsbild på Ted i naturlig storlek.

Tack snälla Bibi och Björn.

Farmor och farfar har anlänt. Och aldrig har vi haft sådan ordning och reda här hemma.

De kom redan i lördags och samma dag kom skötbordet på rätt plats i rätt rum. Källaren städades. De små söta bebiskläderna blev helt magiskt strukna.

Varje kväll står middagsmaten färdiglagad på det vackert dukade bordet och morgonen därpå är alla tallrikar diskade och står prydligt tillbakaställda i skåpet - fastän varken jag eller min man har handlat någon mat. Mannen behöver inte längre stryka sina skjortor själv och någon bäddar alla sängar varje dag.

Tanken är att de ska ta hand om storebror när det är dags för oss att åka in till BB, men eftersom Ted inte verkar vilja titta fram än på ett tag, så blir vi vuxna och vår förstfödda bortskämda ordentligt istället.

Tack snälla för att jag får en chans att vila upp mig och för att ni fixar med allt så att Mannen hinner jobba undan ordentligt och för att ni pysslar om Max med sagor, mat, mys och lekar.

Lyckos oss!

Spanska kontra svenska matvanor.

Läser Martina Haags nya bok; Martina-koden och reagerade på krönikan "Fredagsmys". Kvällsmaten är klar 17.00! Och det verkar inte vara något konstigt med det.

Vi var förspanskade redan när vi bodde i Sverige - för jag gillar verkligen sena mattider.

Eftersom jag är morgontrött, så är jag sällan på kontoret före 9.00. Vid ett-tiden börjar magen kurra och när jag brukade komma till den svenska lunchrestaurangen vid halvtvå tiden var alla bord smutsiga och gästerna hade lämnat lokalen.

Här är jag först om jag anländer halv två. Folk kommer vid 14.00 och tar nästan alltid en trerätters lunch med kunder, familj eller kollegor, dricker vin och drar därifrån några timmar senare. Världens skönaste businessluncher, istället för att som i Sverige, oftast stressa iväg tillbaka efter 45 minuter och ett glas mineralvatten.

Jag minns speciellt ett lunchmöte. Jag skulle äta med Barcelona Stads informationsdirektör och fick boka tid med hans sekreterare fyra månader i förväg, för att han är så otroligt uppbokad. Var supernervös när jag väntade på den tjusiga restaurangen. Hade förberett mig noga. Och så kom han... började prata litteratur, beställde in vin, diskuterade familjen och bjöd mig på trerätterslunch. Så otroligt trevligt. Det kändes som vi känt varandra hur länge som helst. I Sverige är det pang på business direkt. Effektivt.

Visst, problemet är att de flesta jobbar sent. Men som i vårt fall, när vi ändå slutar arbetet vid sextiden är det helt perfekt. Och middagen äter vi vid åtta, niotiden på kvällen, som alla andra grannar. Fast äter vi ute, så går det ju inte att boka bord förrän tidigast kl. 21.00, eftersom restaurangerna inte öppnar förrän dess.

Nackdelen är att man inte alltid äter tillsammans hela familjen. Vi brukar laga mat till sonen någon timme tidigare, och det är ju lite tråkigt. I andra familjer får barnen ett mellanmål när de kommer hem från skolan vid halvsex tiden och äter med familjen sent på kvällen, men vi är fortfarande lite svenska och tycker inte att barn ska äta så himla sent. Eftersom eleverna fortfarande sover siesta på skolan i några timmar per dag, så är inte sonen trött förrän vid nio, tio på kvällen. Det är mysigt för vi hinner verkligen umgås hela familjen på vardagarna och göra saker tillsammans på kvällen.

Fast jag brukar fortfarande reagera när vi blir bortbjudna på middag. Nu senast kl. 22.00 en lördagskväll. Först fördrink och snacks. Vi satte oss till bords först vid halv tolv och åt till framåt 2.00. Det kändes lite too much även för mig.

Lyxsjukhus är inte alltid lika bra som svensk landstingsvård.

Har sett fram emot att föda på det privata lyxsjukhuset Teknon (bilden) där t.om. prinsessan födde sina barn och en portier tar emot när man kommer. Förväntningarna var såklart höga, men jag blev grymt besviken när vi tittade på den sk. BB sviten.

Här betalar vi HUR MYCKET SOM HELST för graviditetsvård och förlossning, även om vi får tillbaka det mesta av pengarna via försäkringsbolaget.

Vi går upp till BB-avdelningen med tindrande ögon och tittar in.

Rummet består av en smal, kort typiskt sjukhussäng där varken man eller bebis får plats. Utsikt genom fönstret rakt in i en annan vägg. På natten är det tänkt att mannen ska sova på en liten soffa i galon. Utan vare sig lakan eller kudde. Gråa fula väggar. Och skötbord? Non exciting. Man byter på bebisen i sängen. Fräscht... Man får ta med allt själv om man vill få det att funka; täcke, kudde, blöjor, våtservetter, skötbord etc. Och jag har hört från andra att de serverar äcklig katalansk mat.

Och så jämför jag med den svenska skattefinansierade vården...

Max föddes på Danderyds sjukhus och efter förlossningen låg vi på deras Hotell-BB som var helt ljuvligt underbart med härliga vita lakan, dubbelsäng, vacker utsikt mot ett grönområdet, egen TV på rummet, pastellfärgade väggar, skötbord, blöjor, våtservetter och god mat. Heja Landstinget!!

Nåväl, jag tror att själva vården är bra här också - tryggt och säkert - och det känns bra. Men varför måste allt vara så medicinskt? Kan man inte få ha det lite mysigt hemtrevligt efteråt med den lille?

Ingen väska är tillräckligt stor.

Nu är det dags att packa den sk. BB-väskan.

Jag går igenom mina gamla papper från Sverige. På min svenska "medtag till förlossningen-lista" finns följande saker: Energidryck till mor, min födelseplan, patientbricka, ID-kort, telefonkort, journalen, mat till far, mössa till barnet, musik och kamera.

Och på BB-listan står: Kläder till bebis + något att bära hem bebisen i, exempelvis bilbarnstol.

Sedan så har vi nu den spanska varianten och här har jag fått ordentlig listor från min gynekolog på saker vi måste ta med när vi åker in till förlossningen:

Nödvändiga artiklar till den nyfödda:

• 6 tunna tröjor, som knäpps från sidan, korta, så att navelsträngen inte är täckt. Kortärmade på sommaren, långärmade på vintern.
• 4 stickade bomulls- eller ulltröjor
• 4 par byxor eller kjolar
• 4 par sockor
• 3 bebishanddukar
• 1 flaska bebisparfym (frivilligt)
• 1 flaska baby tvål eller schampo
• 1 flaska bebishudkräm
• bebis hårborste
• bebis tvättlappar

Tänk att jag redan har en 5 årig son. Han har inte ens haft 4 stickade tröjor i hela sitt liv. Termen overkill känns adekvat i sammanhanget. För att inte tala om parfymen. Det var ju för vänligt att det åtminstone var frivilligt. Allergi någon?

Nödvändiga artiklar för Mamman:

• 3-4 nattlinnen
• 2 BH:s
• Många trosor
• Tofflor
• Morgonrock
• Necessär

Och jag som inte ens äger ett nattlinne.

För att registrera ditt barn, ta med:

• Ert vigselbevis i original samt en kopia
• Modern och faderns pass samt kopior på dessa

Vigselbevis???? Jaha. Antar att det borde översättas till spanska också eller?

För det medicinska behövs också:

• Blodtestresultat
• Graviditetsjournalen

Dessutom står att barnmorskan kommer fram efter förlossningen med ett formulär där man ska fylla i föräldrarnas namn och den nyfödda bebisen namn. Det står: Var noga med att lämna korrekta detaljer och kolla att barnmorskan stavat barnets namn rätt. Nu vet vi att det ska bli en kille och vi har bestämt oss för namnet Ted, men tänk på alla andra, som kanske inte ens vet om det ska bli en flicka eller pojke. Efter ett dygns värkarbete ska familjen snabbt enas om ett passande namn där och då. Tjena.

Welcome to Spain.

Ja, jo, ja, jag vet, man får ta seden dit man kommer. Men jag undrar ändå vad som hände med mañana mañana?

Undras när det är dags?

Man borde ju förstått. Det är redan nu det börjar. Som förälder får man nästan jämt kämpa för att barnen ska göra som man säger. Man försöker sätta upp tydliga regler och ramar, för att barnen ska blir trygga som vuxna. Men barn förstår inte sitt eget bästa. Barn vill bestämma själva. Punkt. Och det börjar redan i magen. När de har lust så kommer de ut. Varken förr eller senare. Så det är bara att avvakta. Lyssna inåt och vara någorlunda förberedd på när Ted har lust att kika fram.

Hrm...det var just det. Förberedd? Nja. Varken barnvagnen eller bilbarnstolen som jag har beställt har kommit till butiken ännu. Och Max urväxta bebiskläder ligger fortfarande i kartonger. Jag borde nog börja packa BB-väskan snart. Fast jag kommer nog att stryka några saker från den spanska ta-med-till-BB-listan som bebishårborste, bebishudlotion, bebisparfym (!) och kanske behövs inte hela 6 olika uppsättningar av ombyten till den lille och hur ska jag hinna handla 4 nattlinnen till mig själv? Äh, jag tar med några t-thirts, en CD-spelare och kameran istället.

Borde, måste, borde, måste...men just nu vill jag bara vila. Ted rör sig som en galning där inne, och jag blir helt matt. Hoppas på en lugn natt och planerar att packa upp och ner imorgon. Det är ju trots allt inte förrän på lördag som han beräknas födas och det kan man väl lita på, eller?

Thank you girls!

Stort TACK för att jag fick en sådan mysig Baby Shower med helt fantastiskt söta och fina bebispresenter.

Så roligt att ni kom; Josefine, Monica, Madeleine och Lena. Beatrice, Åsa, Sara och superfixartjejen Kristin.

Och också Ylva, Eva och Helena som hann gå före gruppfotot. Varmt jättetack. Jag är rörd över all er omtanke.

Baby Shower tonight.

Hi hi, vad roligt roligt roligt. Min kompis Kristin ska fixa en Baby Shower för mig ikväll. Hurra hurra hurra, vad jag är glad för det.

Visst, det är en amerikansk sed, men när man helt plötsligt ska fira Sant Jordi och Sant Joan, så kan man ju även haka på några andra glada traditioner. En Baby Shower är som en minimöhippa för en gravid. Nästan. Inte lika mycket förstås. Men man träffar sina tjejkompisar, pratar och fikar tillsammans innan bebisen föds...

Jag vet inte vilka som kommer, utan ska bara dyka upp hemma hos Kristin vid sextiden ikväll. Är så nyfiken och superjätteglad att hon fixar detta för mig.

Om nu bara lilla Ted kan sluta sparka på min lever, så att jag mår lite bättre, då blir allt helt perfekt.

Puss och tack på förhand Kristin!

Var får de allt ifrån?

Vardagssituation i soffan igår kväll hemma hos barnfamiljen Agrell:

Pappa:
- Jag har ont i huvudet, var snäll och sänk TV:n.

Barn:
- Men då hör jag ju inte vad Bamse säger.

Pappa:
- Snälla Max, kan du inte tänka lite på mig också. Jag får ju ännu ondare i huvudet om du inte sänker. Du kan väl sätta dig något närmare TV:n så hör du jättebra.

Barn:
- Nej.

Pappan sänker.
Barnet skriker och slagsmål om fjärrkontrollen utbryter.
Pappan vinner. Barnet börjar gråta.

När lugnet lagt sig:

Pappa:
- Men Max, det är viktigt att man försöker visa hänsyn mot varandra, så att alla i familjen ska kunna må bra. Att vi är snälla mot varandra. Etc. etc.

Barn:
- Men pappa, då är jag ju inte artig mot mig själv!

Måste skärpa mig.

Hur svårt kan det vara?

Internettelefonitjänsten Skype gör det ju betydligt billigare för oss utlandssvenskar att hålla kontakt med vänner över hela världen.

Ni kanske minns att bolaget som startades av svenske Niklas Zennström köptes för ungefär ett år sedan av den Nasdaqnoterade auktionsjätten Ebay för drygt 20 miljarder kronor. Det är ganska mycket pengar för ett litet privatägt bolag med 200 anställda och som inte tjänar några pengar. Värderingen var 43 gånger deras prognostiserade omsättning.

Nu i veckan gjordes en liknande affär när Internetgiganten Google köpte videouppstickaren You Tube. Köpet betalas med Googleaktier för motsvarande 12 miljarder kronor. YouTube har över 100 miljoner filmer online och lika många nedladdningar i månaden. Bolaget har endast 67 anställda och de båda grundarna Chad Hurley och Steve Chen som båda är under 30 år lanserade sajten för mindre än ett år sedan.

Kort efter miljardförsäljningen la killarna ut en film på You Tube där de berättar om affären. På med videomobilen och filma ute på parkeringen bara, där de två flamsiga, fnissiga datanördarna ser ut som man bara kan se ut om man just fått varsin handfull miljarder för sitt livsverk (som tog knappt ett år att utveckla...).

Hur svårt kan det vara att utveckla nästa generations killer app?
Kan Niklas, Chad och Steve, så kan väl jag. Eller?

Värst vad hjulen snurrar.

Drygt en vecka kvar till beräknad förlossning. Jag borde ligga i sängen, vila och äta praliner med bebisrummet fixat och BB-väskan packad.

Men jag har nog inte fattat någonting.

Vi har varken bilbarnstol eller barnvagn. Skötbordet står i gästrummet. Max gamla bebiskläder ligger i kartonger. Och listan på 30 saker man ska packa med till BB kan jag inte hitta.

Jag jobbar istället; i 180. Ska skriva offert till min första spanska potentiella kund; Barcelona Stad. Ett superspännande uppdrag, som jag bara inte kan tacka nej till. Måste hitta rätt prisbild bara. Aldrig för billig. Men inte heller oförskämt dyr. Ser långsiktigt på relationen.

Imorgon ska jag producera Svenska Nyheter på Barcelona TV igen och idag kämpar jag med manus. Gör samtidigt en överlämning av mina arbetsuppgifter på mitt svenska uppdrag till min kollega. Borde helst försöka fixa klart fotoalbumet innan bebisen kommer också. För år 2005 alltså. Och jag har tagit på mig ett arbete i SWEA:s styrelse, som jag helst vill hinna göra klart denna vecka. Det är mycket nu.

Hemmet är en katastrof. Max leksaker överallt. Pappershögar på skrivbordet. Kläder på alla golv. Jag förstår inte varför det aldrig finns plats för alla kläder i garderoben samtidigt. Normalt ligger ju hälften på golvet eller resten i tvättkorgen och då räcker galgarna. Men när man ska hänga in nyinköpta klänningar får de inte plats. Hur gör tjejer som Paris Hilton???? Köper en ny garderob varje vecka??? Eller kanske slänger de plaggen direkt efter en fest?

När ska jag öva att förlossningsandas? Aj, vad det kommer att göra ont.

Har sammandragningar som vanligt. Varje dag. Och jag har känt förvärkar. Hrm. Håller Ted på att skruva ner sig i rätt position tro? Ska träffa lilla bebisen idag igen. Alltid ultraljud hos min spanskamerikanska gynekolog.

Älskar allra mest.

Igår var jag arg kanske 10 gånger. Minst. Min son tycker inte om att göra som vi säger, så det blir ständiga bråk där vi sätter gränser som han inte vill acceptera. Försöker förklara att vi inte bara kan göra barnsaker. Att mamma och pappa också måste fixa grejer emellanåt. Att man inte bara kan tänka på sig själv. Förklarar ord som hänsyn.

Men han tycker att VI borde lyda honom och att HAN alltid är viktigast och att ordet NEJ bör förbjudas.

På kvällen när han lugnat ner sig, så frågade vi honom pedagogiskt: Hur ska vi göra för att du inte ska göra så... när det gällde en specifik busgrej. Då svarar han: Ni kan väl bli lite mer arga så förstår jag att det är viktigt!!!! Ja ha ja. När man för en gång skull ska tala lugnt och sansat istället för att skrika hysteriskt???? Och så får man ett sånt svar??!

Idag var jag inställd på ytterligare kamper. Men vad händer? Han är snäll, gullig och alldeles underbar HELA DAGEN. Kanske insåg han själv att han gått för mycket över gränsen. Vad vet jag. Allting bara funkade. Vi myste på stranden, käkade tonfiskmackor vi tagit med och kunde t.o.m. läsa en vuxenbok.

En till bebis - en dag som denna - inga problem.

Träffar min vän Marc från Sydney.

År 1989 bodde jag i Australien och blev bästis med Conrad. 1990 flög Con med sin tvillingbror Marc till Europa och liftade upp till min trygga norrländska hemstad Hudiksvall två somrar i rad. 1994 bodde jag hos Marc och hans pojkvän i Sydney en vecka under Mardi Gras och följde med på helt galna klubbar nätterna igenom. Nu i januari 2006 träffades vi i Byron Bay och Surfers Paradise i Australien igen. Och idag, Las Ramblas i Barcelona. Han är fortfarande en partyprins och jag bara gapar när han berättar om sitt extravaganta singelliv med för mycket av allt.

Roligt med möten som började för över 15 år sedan.

Klart man tar ut segern i förskott. Roligare så.

Det blev en intensiv och riktigt trevlig helg med styrelsen. Solsken, havsbad, brunch på Tibidabo, middag på terrassen, strandgrillning, dagsutflykt till Sitges, tapas i Bornekvarteren, kräftskiva, vinprovning, poolbad, skratt, framtidsplanering och spännande samtal. Upplever att det finns 25-åriga tanter och 60-åriga ungdomar. Det bådar gott inför framtiden. Tror det gäller att välja den roliga vägen i livet, så att man behåller livsenergin sprakande.

Idag hade jag ett kanonmöte med 22@ som vill att jag hjälper dem med två olika uppdrag för Barcelona Stad!!!!!!!!!!!!!! Hurra hurra hurra. Nu är det ju bara det att jag inte kommer att kunna arbeta så jättemycket när jag har lillbebisen, men det fixar jag på något sätt. Får anlita någon duktig underkonsult. Helt galet att jag har en potentiell uppdragsgivare i form av Barcelona Stad itself, fastän jag varken kan prata katalanska eller spanska...ännu. Lika bra att glädjas i förväg.

Hittade länk till min och andra utlandssvenskars bloggar i en artikel på Sydkustens hemsida. Min bloggs första pressklipp. Alltid något.

Låt solen skina i helgen.

Ikväll kommer styrelsen för mitt svenska uppdrag hit ner till Barcelona.

Snälla, låt solen skina, så att de får en underbar helg. Hoppas hoppas. Det ser rätt lovande ut just nu i alla fall. 20 grader och inte ett moln. Men i förrgår kväll regnade det, så man vet aldrig.

Styrelsemöte har vi först imorgon. Ikväll blir det kräftskiva med Svensk-Spanska Handelskammaren. Men först måste jag iväg till min revisor och lämna in kvittona för det senaste kvartalet. Och träffa SWEA:s programgrupp för att spika höstprogrammet.

Tur att jag har starka ben nu när min mage väger 15 kilo mer än vanligt. Bara drygt tre veckor kvar...

Busy life today.

MORGON kl. 8.30:
Frukostseminarium i Torre Agbar (bilden) med 22@ och Fundació Barcelona Digital inför 3GSM World Congress den 12-15 februari 2007. Blev inbjudan av Barcelona Stad, som jag etablerat en bra relation med. Nätverka, nätverka, nätverka; en medfödd talang.

Nu återstår bara att ta itu med min svaga sida där jag totalt saknar naturlig begåvning; språkstudier. Morgonens förbaskade seminariet var ju dessutom på KATALANSKA! Jag kämpar och kämpar för att lära mig spanska. Och det går ju riktigt dåligt. Kanske beroende på att jag varken tar några lektioner eller någonsin sitter ner och pluggar. Verb gör mig trött. Hoppas naivt att språket ska komma till mig genom att bara gå omkring och prata vitt och brett med alla jag möter. Borde lära mig katalanska också - eller flytta till London. Nej, nej, nej, får inte ge upp!

LUNCH kl. 12.00:
Inspelning av Svenska Nyheter i Barcelona Television. Blev omsorgsfullt sminkad inför sändning. Blir ganska snygg, men jag är rätt dålig i sändning. Förmodligen t.o.m. pinsam. När jag säger hej då i slutet, så vinkar jag!!!! Har ni sett Jarl Alfredius göra det på Aktuellt någon gång???? Men vad gör det, när man är snygg i håret ;) Eller?

Nyhetsprogrammet sänds nu på lördag den 7 oktober Barcelona TV (BTV) kl. 11.45 med repris söndag kl. 11.05. Kan vara kul att se reportaget jag gjorde om SWEA, som spelades in under höstmiddagen den 21 september.

EFTERMIDDAG kl. 14.00:
Lunch med Mannen som precis kommit hem efter en veckas jobbmöten i England och Skottland. Pasta med gambas och svamp på en skön kvarterskrog på andra sidan Gran Via.

KVÄLL kl.18.00:
Föräldramöte på Max skola. För att vara snälla, så pratar de spanska istället för katalanska. Jag förstår ovanligt mycket. Lyckas t.o.m. skämta på spanska - två gånger! Alla skrattade i alla fall. Med alla verb oböjda i presens är det klart de tycker att jag är kul.

Vad jag skämtade om; Jo, efter att fröken Maribell berättat hur hon får alla barn att lyda, plocka upp efter sig och göra som hon vill i klassrummet så säger jag att:

"en Maribell borde vi också ha hemma hos oss - både till min man och min son".

Tack.

Jag älskar att ha födelsedag, även om jag inte alls förlikats med tanken på att bli äldre. Men själva dagen. Underbart. Att få vara med människor man tycker om, att bli uppvaktad av sina vänner och att alla sjunger för lilla mig. Det gillar jag.

Tack alla ni som kom förbi på vår brunch i söndags när jag firade min 35 års dag;

Kristin & Carlos, Lena & Marcelo + Lily + Scarlet + Ellen, Anna, Kristian, Elena & Diederik + Sara, Esparanza & Xavier + Claudia + Andreo, Pilar & Juanjo + Marco, Lola & Cesar och Ninnie.

Våra katalanska grannar tyckte det var en konstig matbuffé. Bacon och ägg, våfflor, blåbärssylt, hembakta tekakor, ost med osthyvel, pannkakor, grädde med rårörda lingon och smoothies. Äter man äggblandningen på pannkakan eller, undrade Xavier. Han tyckte allt såg märkligt ut.

Och amerikanen som blandade Cava med apelsinjuice... katalanerna var chockade men smakade gärna.

Det är så lustigt. Marcelo & Lena, som nu känns som våra riktigt gamla trogna vänner här i stan har vi faktiskt bara känt sedan Valborg i fjol. I Sverige skulle de ha räknats som supernya bekanta.

Och Anna, som också kom förbi, har jag känt i två veckor! I Sverige skulle det ha känts smått desperat att bjuda in så nya bekanta till din födelsedag, men nu tycker jag det är helt naturligt.

Från terrassen såg vi den årliga flygshowen med galet modiga piloter som flög stridsplan som nästan snuddade taken på husen framför oss och andra plan som skapade den katalanska flaggan med färgad rök från motorerna.

Efter maten tog vi ett dopp i poolen nere på gården. Wow, närmare 30 grader och sol. I oktober. Måste nypa mig i armen. Jag och några tappra själar fortsatte sedan firandet med en kvällsdrink på ett café nere vid stranden. Mmm, vilken underbar heldag.

Tack också alla ni som kom ihåg min födelsedag genom att ringa, skriva, maila och messa era gratulationer;

Pappa Tomas, Mamma Zanny, Barbro, broder Mats, syster Christina, Bibi & Björn, Charlotte, Cecilia, Patricia, Nicolas, Kicki, Madeleine, Agneta & Jonas, Hamid, Nina, Lisa, Lasse & Cecilia, Eva, Oliver, Maria, Ann-Sofi, Magnus & Hilde, Carin, Julian och Karl.

Jag blir såååååååå glad för att ni hör av er!!!!!!

35.

Idag är det min födelsedag. Hurra hurra hurra.
Berättar mer sen.