Igår var jag arg kanske 10 gånger. Minst. Min son tycker inte om att göra som vi säger, så det blir ständiga bråk där vi sätter gränser som han inte vill acceptera. Försöker förklara att vi inte bara kan göra barnsaker. Att mamma och pappa också måste fixa grejer emellanåt. Att man inte bara kan tänka på sig själv. Förklarar ord som hänsyn.
Men han tycker att VI borde lyda honom och att HAN alltid är viktigast och att ordet NEJ bör förbjudas.
På kvällen när han lugnat ner sig, så frågade vi honom pedagogiskt: Hur ska vi göra för att du inte ska göra så... när det gällde en specifik busgrej. Då svarar han: Ni kan väl bli lite mer arga så förstår jag att det är viktigt!!!! Ja ha ja. När man för en gång skull ska tala lugnt och sansat istället för att skrika hysteriskt???? Och så får man ett sånt svar??!
Idag var jag inställd på ytterligare kamper. Men vad händer? Han är snäll, gullig och alldeles underbar HELA DAGEN. Kanske insåg han själv att han gått för mycket över gränsen. Vad vet jag. Allting bara funkade. Vi myste på stranden, käkade tonfiskmackor vi tagit med och kunde t.o.m. läsa en vuxenbok.
En till bebis - en dag som denna - inga problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag älskar din blogg! Har själv bott i Barcelona och har nu lämnat kvar min pojkvän där medan jag gör vad jag måste i Sverige. Och jag saknar det så mycket. Det är underbart att kunna läsa vad som händer därnere i staden som på något sätt är magisk, underbart att se hur er fantastiska lilla familj lever ett liv liknande det jag själv planerar att leva om några år. Tack för att du skriver, det förgyller mina mörka höstdagar i Sverige!
Tack. Det var verkligen gulligt sagt. Vi kanske möts när du flyttar ner igen.
haha, jag skrattar när jag läser vad sonen din sa. :) Bli lite mer arg! Hihi. Som föregående talare gillar jag också din blogg. Den får mig att längta utomlands extremt mycket, jag vet inte bara var jag ska och vad jag ska göra!
Skicka en kommentar