Spanska kontra svenska matvanor.

Läser Martina Haags nya bok; Martina-koden och reagerade på krönikan "Fredagsmys". Kvällsmaten är klar 17.00! Och det verkar inte vara något konstigt med det.

Vi var förspanskade redan när vi bodde i Sverige - för jag gillar verkligen sena mattider.

Eftersom jag är morgontrött, så är jag sällan på kontoret före 9.00. Vid ett-tiden börjar magen kurra och när jag brukade komma till den svenska lunchrestaurangen vid halvtvå tiden var alla bord smutsiga och gästerna hade lämnat lokalen.

Här är jag först om jag anländer halv två. Folk kommer vid 14.00 och tar nästan alltid en trerätters lunch med kunder, familj eller kollegor, dricker vin och drar därifrån några timmar senare. Världens skönaste businessluncher, istället för att som i Sverige, oftast stressa iväg tillbaka efter 45 minuter och ett glas mineralvatten.

Jag minns speciellt ett lunchmöte. Jag skulle äta med Barcelona Stads informationsdirektör och fick boka tid med hans sekreterare fyra månader i förväg, för att han är så otroligt uppbokad. Var supernervös när jag väntade på den tjusiga restaurangen. Hade förberett mig noga. Och så kom han... började prata litteratur, beställde in vin, diskuterade familjen och bjöd mig på trerätterslunch. Så otroligt trevligt. Det kändes som vi känt varandra hur länge som helst. I Sverige är det pang på business direkt. Effektivt.

Visst, problemet är att de flesta jobbar sent. Men som i vårt fall, när vi ändå slutar arbetet vid sextiden är det helt perfekt. Och middagen äter vi vid åtta, niotiden på kvällen, som alla andra grannar. Fast äter vi ute, så går det ju inte att boka bord förrän tidigast kl. 21.00, eftersom restaurangerna inte öppnar förrän dess.

Nackdelen är att man inte alltid äter tillsammans hela familjen. Vi brukar laga mat till sonen någon timme tidigare, och det är ju lite tråkigt. I andra familjer får barnen ett mellanmål när de kommer hem från skolan vid halvsex tiden och äter med familjen sent på kvällen, men vi är fortfarande lite svenska och tycker inte att barn ska äta så himla sent. Eftersom eleverna fortfarande sover siesta på skolan i några timmar per dag, så är inte sonen trött förrän vid nio, tio på kvällen. Det är mysigt för vi hinner verkligen umgås hela familjen på vardagarna och göra saker tillsammans på kvällen.

Fast jag brukar fortfarande reagera när vi blir bortbjudna på middag. Nu senast kl. 22.00 en lördagskväll. Först fördrink och snacks. Vi satte oss till bords först vid halv tolv och åt till framåt 2.00. Det kändes lite too much även för mig.