Kära du som tar dig tid att läsa min blogg med mina vardagliga tankar. Här kommer en högborglig på gränsen till kristen sammanfattning av min måendestatus just nu.
Idag kan jag konstatera att livet ser rätt ljust ut. Jag är tacksam över att mitt nya uppdrag känns intressant och jag är glad över att mina redan pågående jobbprojekt fortfarande inspirerar mig. Jag är lycklig över mina friska barn och jag är nästan alltid positivt inställd till min äkta man.
Eller faktiskt, jag är riktigt nöjd med honom just denna vecka. Speciellt efter ett samtal jag hade med grannfrun nyligen. Hon är gift med en spansk snygging. En sådan man som man aldrig ens skulle kunnat få när man man ung och singel. I alla fall inte jag.
Hur som helst, grannfrun kan överhuvudtaget inte förstå att jag FÅR åka iväg till London i helgen utan barnen. Hennes man tar inte ens hand om ungarna om hon skulle gå ut på middag med sin syster en kväll. Då får mormor komma och ta hand om barnen. Tänka sig va?
Nä, jag ska sluta klaga på att jag behöver kliva över gårdagens kalsonger varje morgon och glädjas åt att jag åker med Patricia till LONDON på fest i helgen :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du din lilla partyprinsessa!
Men bara för att Maken är snäll och tar hand om dig och barnen etc , och fast grann-mannen är snygg och slö...behöver du inte acceptera kallingar pá golvet...Jag menar, Maken reser ju ocksá, och du tar ju ocksá hand om de smá ibland. Nä, kan de inte plocka upp sin skit själva, lát den bara ligga kvar, tills de inte har nágra rena kvar...som DU kan tvätta. Eller ställ en liten hink pá golvet där kallingarna brukar falla, en liten söt tvättkorg som man kan snubbla över.
Nej, inte bitter, bara filosofisk.
Ha riktigt kul i London!
Skicka en kommentar