Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Med min bok Los Hombres på Fotografiska 2012. Titta på bilden för att köpa.
Klicka på bilden för att se TV-reportaget för Expressen RES
Min bok "Totalt ointegrerad" som blev utnämnd ÅRETS BLOK 2008.
Illustratör: Eva Ramirez
Ted, Henrik, Max & Maria
7500 inlägg om att vara svensk invandrare i Katalonien av Maria Agrell under åren 2006-2011. Ersatt blogg med Instagram: mariaagrell.
Los Hombres
Med min bok Los Hombres på Fotografiska 2012. Titta på bilden för att köpa.
Sök denna blogg
Mina fotoutställningar
Mitt Barcelona
Klicka på bilden för att se TV-reportaget för Expressen RES
My life online
Min bok
Min bok "Totalt ointegrerad" som blev utnämnd ÅRETS BLOK 2008.
Press
OM ÅRETS BLOK 2008
Bildspel.
Random Rendezvous Barcelona from Maria Agrell on Vimeo.
Pressklipp
Maria
- Maria Agrell, Barcelona
- Barcelona, Spain
- Född i Norrland. Hemma i Stockholm. Bor i Barcelona sedan 2005.
The Agrell Family
Vem är jag
Sedan 2005 bor jag med min familj i Barcelona.
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Föreläser gärna roligt med allvar om krocken glassig utlandssvensk i Barcelona kontra missanpassade vardagslivet som invandrare i Katalonien under temat: Integration vs Assimilation.
Arbetar som kommunikationschef på Telemedicine Clinic och driver det egna konsultbolaget Barcelona Stockholm Connections. Är stolt Goodwill ambassadör för innovationsdistriktet 22@Barcelona.
Privat är jag gift med Henrik och pussig mamma till Max & Ted.
Nära mig.
Bloggarkiv
-
►
2013
(1)
- ► september 2013 (1)
-
►
2011
(1523)
- ► december 2011 (3)
- ► oktober 2011 (1)
- ► september 2011 (43)
- ► augusti 2011 (165)
- ► april 2011 (144)
- ► februari 2011 (239)
- ► januari 2011 (230)
-
►
2010
(2453)
- ► december 2010 (216)
- ► november 2010 (231)
- ► oktober 2010 (241)
- ► september 2010 (230)
- ► augusti 2010 (237)
- ► april 2010 (187)
- ► februari 2010 (158)
- ► januari 2010 (117)
-
►
2009
(1535)
- ► december 2009 (118)
- ► november 2009 (141)
- ► oktober 2009 (159)
- ► september 2009 (195)
- ► augusti 2009 (91)
- ► april 2009 (74)
- ► februari 2009 (99)
- ► januari 2009 (109)
-
▼
2008
(808)
- ► december 2008 (109)
- ► november 2008 (89)
- ► oktober 2008 (72)
-
▼
september 2008
(49)
- Linda - min nya kompis
- Stockholm.
- Två duktiga entreprenörer.
- Lite väl tajt.
- Karl cracks me up - always.
- Solsken i London.
- Fredag - när Patricia precis landat.
- Köket på Deep mitt i natten.
- Turist + Big Ben
- Utsikt från Tate Modern.
- Vi gillar Nicks hus med blommiga trädgården i Kens...
- Mina två dejter denna kväll.
- Vår värd Nick dansar charmant.
- Retro hair party - London.
- I väntan på taxi.
- Så här såg Patricia ut under peruken.
- Vykort 3.
- Vykort 2
- Vykort
- Det här med att blogga...
- Bloggen är kanske till för att göra reklam.
- Fler anledningar att hata mig...
- Undras om det är min terapeut som har kommenterat ...
- Om äktenskap, snygga karlar, smutsiga kalsonger, b...
- La Mercè
- P.S.
- Jag har alltid tid att blogga om komplimanger.
- Välkommen.
- Legoland - en succé
- Fotobok år 2007 snart klar.
- Här händer det visst grejer.
- 50 % av familjen i Danmark.
- Intensivt yrkesliv = passiv blogg
- Martina och jag.
- Hemmafrulivet finns inte mer.
- Jag tigger om stryk.
- Igår kväll tog jag på en OS-medalj från Kina.
- Barcelona
- 21st of September - The Peace Day
- Bättre.
- Stockholm.
- Mera höga klackar.
- Född att gå i högklackat...
- Teds dagis mailade en bild när han ritar på svarta...
- Upp som en sol...
- Världsproblem i min bubbla.
- Om att leva över sina tillgångar.
- Så ja, nu kan jag dö.
- 24 timmar Stockholm.
- ► augusti 2008 (27)
- ► april 2008 (59)
- ► februari 2008 (57)
- ► januari 2008 (76)
-
►
2007
(634)
- ► december 2007 (82)
- ► november 2007 (39)
- ► oktober 2007 (58)
- ► september 2007 (39)
- ► augusti 2007 (52)
- ► april 2007 (50)
- ► februari 2007 (27)
- ► januari 2007 (25)
-
►
2006
(180)
- ► december 2006 (25)
- ► november 2006 (19)
- ► oktober 2006 (21)
- ► september 2006 (19)
- ► augusti 2006 (14)
Barcelona
Stockholm
Mina taggar
✯
(42)
Att vara jag
(3)
Avis
(1)
Barcelona
(1)
Barcelona International Network
(7)
Barnen
(4)
Bloggande
(7)
Bloggkommentar
(10)
Bok
(34)
Borne
(1)
Bröllop
(1)
Bus
(1)
Condé Nast Traveller
(3)
Designer Henrik Agrell
(1)
Designer Lisa Wixell
(28)
Du
(1)
Ego
(20)
Eva Ramirez
(1)
Fair Play
(12)
Film
(3)
Flickr
(1)
Flygrädd
(1)
Fotboll
(8)
Fotograferande
(4)
Gräset_är_inte_grönare_däremot_är_regnet_ihärdigare
(1)
Humor
(8)
Humör
(2)
Husletande
(13)
Högtid
(1)
Impad av Sverige.
(1)
Istället för Spotify.
(1)
Katalonien
(2)
Konst
(1)
Livet
(8)
Mat
(2)
Moto
(6)
Nonchig
(1)
Okänd
(1)
Oscar Hedin
(1)
Party
(20)
Positivt tänkande is the shit.
(1)
Pressklipp
(14)
Robyn
(3)
Samtal
(41)
Skryt
(6)
Släkt
(2)
Snygg.
(1)
Spoilervarning.
(1)
Spotify
(104)
Stockholm
(6)
Stolt.
(1)
Streetphoto
(202)
Sydney
(1)
Tant
(60)
Tantsnusk
(2)
Telemedicine Clinic
(19)
Tips
(6)
To do
(3)
Utlandssvensk
(8)
Vardagsliv
(14)
Visitkort
(4)
Väder
(1)
Åren går
(1)
Jag och barnen
Illustratör: Eva Ramirez
Därför plåtar jag okända.
Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.
Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.
Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.
Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.
Mina engagemang o jobbprojekt
Telemedicine Clinics kontor
Om Barcelona
Mission
Med min blogg försöker jag inspirera människor att förverkliga sina drömmar.
Dessutom är min nya roll som svensk invandrare i Katalonien något jag konfronteras med varje dag. Jag har insett att "det svenska" inte alltid anses vara det normala och det vill jag gärna prata om.
Familjen
Ted, Henrik, Max & Maria
Filmklipp
Föreläsningar
Feedback efter föreläsningar
Därför bloggar jag
Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.
Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.
Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.
Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.
Mest lästa inlägg
-
Johanna Garå, Anna Brolin, Advokat-Anna och Johanna Frändén. Bra gäng!
-
Träffar Johanna Garå ikväll och hon berättar om intervjun med Zlatan som jag totalt missat fastän jag tycker jag läser allt hon skriver. ...
-
Visserligen kan jag bara prata spanska med infinitivform av de flesta verb, så jag är glad att jag jag ändå lyckas med den administrativa oc...
-
-
Dagens höjdpunkt. Molnig dag. Nästan inga människor på stranden. Vi är tydligen där nudisterna håller till i vanliga fall så jag passar på ...
-
-
Jag minns att Max hade vattkoppor när han var liten och var sjuk en vecka. Sedan opererade han bort halsmandlarna några år senare och då var...
-
Brunch på Il Caffè med Johanna Garå och Anna Brolin, som reser hit och dit i världen och tittar på sport. Vilket jobb.
-
Efva Attling, fascinerande duktig kvinna som berättade sin livshistoria i korta drag som bakgrund till de vackra smyckena. Jag pratade oc...
-
Frankrikes first lady Carla Bruni-Sarkozy har tackat ja till att medverka i Woody Allens nästa film. – När jag blir mormor så vill jag kunna...
View Maria Agrell's profile
Följ min blogg
Följ med Bloglovin
Copyright.
Om du citerar något från min blogg: ange källan. Gärna med en länk. Bilderna däremot får inte användas utan fotografens medgivande.
7 kommentarer:
Fint! Synd att det var så dyrt och att programmet hängde sig hela tiden...men fint blev det.
"Grattis" Maria. Den ser ju jättefin ut, din fotobok. Jag ska snart bli lika duktig som du och börja med min fotobok. Jag borde börja där jag slutade klistra in foton...tror det var... 1991...före bröllop och barn... psykologen säger att man ska börja med tex 2007 och om man orkar ska man gnaga sig bakát i tiden...känns kanske mindre STORT dá, projektet...? Jag väntar nog ett litet tag till...
Kram,
Lena
Tack Eva: ja, programbuggarna var frustrerande.
Hej Lena, eller börja med 2008 så ligger du före din tid :) och börjar på topp!
Själv hoppade jag över 2006. Kanske sen...nu försöker jag njuta av att ångestprojekt 1 är avklarat.
P.S. Längtar tills du kommer hit!!!!
jag måste fråga, hur lång tid tog det dig att färdigställa boken? har någon romantisk plan om att själv göra en men har påbörjat projektet två gånger och liksom insett att det nog kommer ta alldeles för lång tid... jag hoppas att du ska svara att det inte alls tog så lång tid..? ;) titta gärna in på min blogg där jag skriver om allt möjligt barcelona-relaterat.
Hej, far man fraga vilken sorts fotobok du gjorde? Har bara andvant mig av www.gordinegenbok.se men den ar inte lika fin. Maste man alltsa ladda ner ett program for att gora boken dar du gjort den?
Halsn, Therese
Hej igen, du kan ju ignorera min forra komentar da jag just rullat ner pa bloggen och sag var den var gjord. Sorry, ibland ar man lite for snabb!
Therese
Barcelonablog:
Ca. 100 timmar, dvs. ca. 4-5 timmar per dygn, varje dag/natt den senaste månaden. Fast hade inte programmet krånglat och hängt sig hade det förstås gått snabbare. Se mitt inlägg längre ned...
Skicka en kommentar