Vardagsrasism för en stackars svensk invandrare.

Igår när jag cyklade till jobbet kom en man cyklande mot mig. Han verkade velig åt vilket håll han skulle cykla när vi möttes, så jag körde in till sidan och stannade cykeln för att han skulle kunna köra förbi. Det gick inte så bra för honom. Han bromsade också, men för hårt med handbromsen och flög över styret två meter framför mig.

Oj oj oj tänkte jag. Stackars man. Och jag sa något ursäktande.

Sedan sa han åt mig att jag var en dum turist. Egoistisk turist. När jag svarade att jag faktiskt bor här skrek han att jag borde åka hem till mitt land istället, att jag var okunnig, egoistiskt och bara förstör.

Jag nämnde något att jag både jobbade och betalar skatt men han fortsatte förolämpa mig och sa att jag inte var välkommen till hans land utan att jag borde åka hem och mitt ursäktande var verkligen inte tillräckligt.

Ted med sina dagiskompisar

Blir alltid lika förvånad när fröknarna på dagis får alla barn att sitta still samtidigt. Ett barn fyller år och det vankas tårta. Ingen vågar tydligen tjafsa då.

Spansk service.

Vi (ni förstår ju vem i familjen...) har tappat det mobila internetmodemet, så även om vi betalar 30 Euro varje månad för att surfa var vi än befinner oss, så kan vi inte använda det.

Gick till Orange-butiken för att beställa ett nytt modem. Men icke, det går inte. Kan inte använda tjänsten, kan inte beställa nytt modem, kan inte heller avboka tjänsten. Abonnemanget löper på 2 år.

Jag berättar att jag har samma tjänst i Sverige och undrar om jag kan använda det modemet med ett annat SIM-kort. Då svarar Orange expediten: ja, det kan du göra. Gå bara till en av de där IT-butikerna som pakistanierna har inne i stan, så trixar de upp låsningen som oftast finns för att man inte ska kunna använda en annan operatör.

Sedan tillägger han; ja, det är ju inte lagligt förstås, men det funkar bra!

Daily Show gör en rolig grej om amerikaners rädsla för att bli som socialist-Sverige.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis First 100 Days

Inte ens jag är perfekt - bara lite mer perfekt än maken...

Klippte ut en artikel i tidningen till min man. Så att han ska förstå att han alla män har det tydligen likadant.

Mannens högsta önskan: Sluta gnälla!
Nu är det dags att sluta klaga på din sambo eller äkta hälft. Var femte svensk man över 40 år har det som högsta önskan, enligt en undersökning av tidningen Tara.

Läs artikeln här.

Min 5 bästa musikminnen.

Linda Skugge bad mig skicka mina 5 favoritlåtar med en motivering till den nya sajten "Let the music speak". Här är listan.

Nu behöver ni inte undra varför jag aldrig jobbat som DJ... Ha ha.

Ikväll åt vi GI diet.

Chuleton. Några kilo kött. Salladsblad serverades också.

10 hungriga vid bordet.

Barça spelar semifinal i Champions League mot Chelsea på Camp Nou och till desserten noterar vi slutresultatet 0-0. Vilken tur att vi inte ställde in min makes middag med kollegorna när det ändå inte blev några mål...

Kvällens dessert.

Liza Marklund om Spanien.

Liza Marklund bor stor del av sin tid i Spanien. Hon är ju dessutom en språkkmänniska. Författare till och med. Trots det har hon också svårt med spanskan.

Artiken "Jag känner mig korkad" om hennes liv som invandrare i Spanien gör att jag inte känner mig lika ensam.

Nu ska vi ut och spela fotboll - bland vattenpölarna.

Ibland är de riktigt söta tillsammans. Och skrattar ihop. Det gör mamma Maria glad.

Tid.

Sedan jag skaffade min Mac går allt så fort. Jag behöver aldrig vänta på att datorn ska tänka klart. Nu har jag istället all den här tiden jag inte vet vad jag ska göra med.

Lillebror sover eftermiddagssömn. Storebror leker med en kompis. Maken pluggar (ja, han är överambitiös).

Jag har precis tränat, hemmet har någon redan städat och jag har tröttnat på min bok.

Vad ska jag nu hitta på?

Tror att jag måste planera några roliga resor och bjuda in till fest. Vad kan man annars hitta på en söndag? Plugga spanska...njae...

Kanske kan jag äntligen börja på nästa fotoalbum. Japp, det får det bli. Ciao och tack för "pratstunden".

En av våra favoritstränder.

Nere vid Tarragona.

Självporträtt.

Familjen Agrell på lördagsutflykt till havet 10 mil söderut efter att vi varit i bergen och fikat.

Mina grabbar ser rätt lugna och snälla ut - så här på avstånd...

Inte bada nu! Det är fortfarande kallt i vattnet lillebror.

Här har du en sten brorsan, så kan vi kasta macka.

Varm choklad och bullar uppe i bergen.

Med utsikt över havsbandet.

Uppe på bergen mellan Barcelona och Sitges. Nära munkklostret.

Så enkelt och så gott.

Ha en härlig sommardag syrran!

Heja Hudiksvall!

Sanning och konsekvens.

Bloggen är riktigt bra motivations-verktyg. Inför mig själv åtminstone. Jag definierar det som är viktigt. Och peppar mig själv att göra det.

Nu i veckan gick jag på bio. Såg Slumdog Millionaire. Äntligen. Fantastiskt film. Förstås. Filmens främsta budskap för mig handlar om att vi har alla ett val. Oavsett omständigheter. Även de två fattiga hemlösa bröderna har valmöjligheter. Ryggrad eller inte.  Sanning eller lögn. Kärlek eller flykt. Moral eller inte. Och de valen leder olika vägar och får konsekvenser.

Dessutom kunde jag inte släppa tanken på vilka möjligheter vi själva har fått och kanske framför allt det vi ger våra egna barn. Oavsett om vi föräldrar skriker ibland, jobbar mycket eller slarvar med lördagsgodiset, så får våra barn ofantliga möjligheter för framtiden. Bara att vi föräldrar finns där och älskar dem känns good enough. 

Mera blommor - det går verkligen utför med min partylifestyle.

Fotograferade blommande träd i vår park här utanför häromdagen.

För den trädgårdsintresserade läsekretsen.

Rododendron blommar.

P.S. Om jag fortsätter med mitt blom-orerande känns min framtida Madonna/Grace Jones livsstil ofantligt långt borta! Och att bangade en superherofest häromkvällen för gud vet vilken anledning, gör att jag funderar på om jag helt tappat stinget.

För rättvisans skull.

En bild på storebror Max också. Och hans bästa kompis i klassen, Pedro, eller Peter som han numera kallas. Han kommer från Argentina och har den finaste hårfärg man kan ha, enligt min son.

Fortsättning på Sant Jordi.

Lillebror hade också med sig en bok hem som han hade skapat typ nästan själv på dagis. En bok helt utan ord. Den ville han läsa själv.

Sant Jordi.

Igår firade vi Sant Jordi i Barcelona. Tjejerna får enligt traditionen en röd ros och man ger varandra böcker. Lillebror Ted hade med sig en röd ros till mig från dagis. Blev alldeles tårögd. Så rart. Tur att jag hann fotografera den, för sedan rev han sönder den!

Nystart på "en kvart om dagen".

För några månader sedan körde jag 15 minuters styrkepass om dagen. På en yogamatta hemma framför TV:n. 3 x 10 armhävningar + 3 x 30 situps. Verkligen patetiskt lite träning, tänkte jag och slutade.  

Istället gjorde jag ingenting åt mina muskler i väntan på den STORA träningen (förutom att jag alltid cyklar en timme om dagen fram och tillbaka till kontoret).

Idag börjar jag igen. Lite måste ju vara bättre än inget. 

Men jag tänkte inte på att lillen prompt ska klättra på ryggen samtidigt, alternativt krypa under magen när jag räknar 8, 9, 10, så jag måste stå kvar för att inte falla ner rakt på honom.  

Bifogar en gammal goding från vårt familjeträningspass för några år sedan. 

Vardagslyx.

Gick en halvtimme tidigare från jobbet igår och drack en kaffe på stranden på väg hem från jobbet. Min chiringuitos säsong är nu alltså officiellt invigd.

Mitt after work fik

Grace är så jäkla cool!

Någonting sånt här ser jag min framtid. Undras om jag måste byta karriär först eller helt enkelt brejkar likt en upphottad kysst Susan Boyle om tio år.

P.S. Grace Jones är 61 år.

Min granne är snygg men jag är glad att han inte är min man.

I mitt hus bor en sexig man. Musklig, reslig, svallande hår, hyfsat rik, intressant jobb och brunbränd. Grannfruarna brukar alltid snegla på honom vid poolen för han är den snyggaste mannen där.

Frun däremot ser jag alltid släpande på matkassar och hon måste laga tre olika rätter varje kväll för maken äter inte samma mat som barnen och minstingen får alltid speciell mat. Och eftersom hon ändå är hemmafru, så går 2-åringen inte på dagis. När jag träffar henne klagar hon alltid på att maken inte hjälper till överhuvudtaget. Hon kan aldrig gå ut en kväll om inte hennes egen mor ställer upp som barnvakt. Maken klarar inte av att ta hand om sina egna barn själv. Och nu senast berättade hon att hon börjat käka antidepressiva tabletter för att orka.

Deras 8-åring är lika vacker som pappan men kan fortfarande inte cykla. Pappan har inte tid att lära ut sånt och mamman klarar inte av att både hålla i cykeln och springa efter 2-åringen, säger hon.

Historier som denna gör mig så vansinnigt arg. Jag blir rabiat feminist, fast egentligen vet jag inte vem jag blir mest arg på. Mannen som prioriterar sin kropp framför familjen. Eller kvinnan som låter det ske.

Jag har många goda vänner som är hemmafruar. Kanske de allra flesta flerbarnsmammor jag känner utanför Sverige faktiskt. Det ger tid att fokusera på barnen under en viktig period i deras liv och det är i många fall ett riktigt klokt val. Det finns gott om tid att satsa på yrkeslivet senare i livet om man vill det. Om jag har hemhjälp som sköter markservicen skulle jag också kunna tänka mig att vara hemmafru och ägna mig åt skrivande, träning, spanskastudier, fotografering och barnen.

Men med fel make och utan hemhjälp, som i min grannes fall, känns det ödestigert och hon riskerar inte bara sin frihet i nuet utan i värsta fall förlorar hon sina valmöjligheter för resten av livet.

Även om jag är gift med en någorlunda jämnställd man, så är det nog den rädslan som driver mig att slita hårt - även om det kostar. Jag älskar min frihet som jag trots många jobbtimmar känner att en egen yrkeskarriär ger.

I helgen ska jag ta med min grannes son till strandpromenaden och försöka lära honom att cykla!

Ytterligare vårtecken.

När jag cyklar till jobbet ser jag att flera chiringuitos har öppnat längst stranden. Måste ta årets första kaffe nere vid havet snart.

P.S. Bild från tidigare. Och just här är det nakenstrand.

Uppdatering: Om snopparna.

Jo, som sagt, när jag cyklar till jobbet har ofta nakenbadarna börjat anlända till stranden. Så numera ser jag alltid en snopp eller två när jag cyklar till jobbet. Vissa hängdon ser lite konstiga ut. Men ägarna verkar inte blyga alls, så kanske är det bara jag som har för dålig koll på olika varianter.

Jag förvånas just nu när jag skriver att jag faktiskt tycker att det är så normalt att titta på olika nakna män varje morgon.

Vårtecken.

Det kliar i näsan.

Film.

Ser alla dessa fantastiska trailers på filmer och allt jag vill är att se dem. Men jag är sådan där tråkig laglig person som inte laddar ner och då måste jag till biografen. Fast först måste jag boka barnvakt fast nu när solen skiner känns det samtidigt lite tokigt att gå till en mörk biograf. Och de svenska filmerna måste jag se i Sverige. Men jag vill jag vill jag vill se mer film!

Barcelona. Söndag kl. 21.00.

En timme efter att jag landade på Barcelona flygplats skålade jag i bubbel på vår terrass med Malin & Ramon och Katarina & Magnus från Göteborg samt min rara vän Jens som alla flugit ner till Barcelona över helgen.

På spanskt vis.

Maken har lagat lamm. Ingen tvekan.

Dop i Hälsningtuna kyrka.

Pappa Fredrik och hans bror med Noah i famnen. Min gudson Milo. Min syster Christina och jag. Lördagen den 18 april.

Och så dopet.

Min syster och jag.

Två av mina kärlekar: Min pappa och min gudson Milo.

Gudmor Maria.

Jo, jag förstår att en bild på gudmor inte är det viktigaste vid ett dop. Men ikväll har jag suttit vid en motsträvig PC och när jag efter två timmar äntligen fick allt att fungera, så skulle min skjuts åka hem från dopfesten och endast en bild hann ladda över till min virtuella hårddisk. Och konstigt nog var den inte på mitt söta gudbarn - utan på mig. Tänka sig!

Det blir förhoppningsvis fler bilder imorgon. För alla ni som jag förstår är sjukt dopintresserade.

P.S. Jag saknar min Mac.

Jag funderar på att ge maken dessa nya förslag på träningsövningar.

Förutom det ska jag läsa en dikt om Jesus i kyrkan idag. Bra combo.

Mot Sverige.

Dop. Gudmor. Norrland.

EU-valet

Jag fick ett brev för några månader sedan på katalanska. Inte spanska. Inte engelska. Lyckades förstå att det handlade om EU-valet och att det var en förfrågan om jag var intresserad av att använda min demokratiska rättighet att rösta fram lämpliga ledamöter.

Jag googlade översättning för att kunna fylla i blanketten för att registrera mig och maken som aktiva röstberättigade i valet. Imorse kom min röstsedel.

Det står mitt namn och adress och att jag ska gå till bord U i sektion 080 i en vallokal som heter CEIP Joaquim Ruyra. Däremot finns ingen adress där denna vallokal ska finnas. Det finns heller inget utgivet datum när själva valet äger rum.

Googlar för att se var jag ska rösta. Hittar en skola i närheten med samma namn. Det måste vara den. Googlar också för att se vilket datum jag ska rösta. Wiki hjälper mig. Någon dag i början av juni mellan den 4 och 7:e.

Och så undrar de varför det är så få som går och röstar.,,

Bloggen alla pratar om.

Stuff White People Like

Har man så här knäppa jämngamla vänner är det ju inte jobbigt att fylla vuxen.

Vin och vackra vänner lättar alltid upp hjärtat.  Mina älsklingar Lena & Marcelo från Zürich borde vara här oftare och pigga upp vårt liv.  Patricia & Christophe är också roliga. Tack för en galen kväll.

Kvällens sämsta citat:
- Maria, gör du aldrig någonting i köket?

Göra mina "ta-tag-i-projekt" eller tänka mig nöjd, det är frågan.

Dagarna går och jag gör så gott jag kan med heltidsjobb, två barn, resande make och boende i främmande land.

Fast jag tycker inte riktigt att jag hinner med det jag egentligen borde. Jag tänker sällan på det jag är duktig på och hinner med och desto mer på det jag borde. Det är väl dumt. Luther jagar mig i hasorna fastän jag hävdar att han är ute ur mitt liv.

Några projekt som lyser i mitt inre rum och förblindar mina tankar är:

* Spanska. Lär dig språket nu för f-n. Satt precis med min spanska lärare och jag skrattade inombords åt min egen dumhet när hon försökte banka in subjunktiv i min ynkliga lilla språkhjärna.

* Kroppen. Den förfaller långsamt. Jag måste verkligen undersöka mina knän och komma igång och träna ordentligt innan ungdomens kvarlevor är totalt nedmonterade.

* Fotoalbum 2008. Ännu inte påbörjat. Letar lämpliga program till min Mac. Tidigare har jag skapat fina album hos Min fotobok, men jag är nyfiken på alternativ.

* Min kommande bok. Idén är klar. Har funderingar på distribution. Kvarstår själva skrivandet. Bara en sådan fjuttig liten sak.

* Liv. Måste bestämma mig vad jag ska bli när jag blir stor.

* Sommar 2009. Måste ta tid att styra upp sonens 8-års poolparty, hemliga långt-bort-resan, Madonna-konsert resan till Västkusten, makens 40-års fest, familj och släktträffarna i Norrland, Skåne och Stockholm samt båtveckan i Stockholms skärgård och tänka hur jag ska få plats med allt på sommarlovet. 

* Boende 2010. Vårt bostadskontrakt går ut i jul. Vart ska vi flytta då?

Nu återstår prioritering, fokusering och vägval.

Vad i mitt liv ska jag välja bort för att få plats med detta?
Sömn, jobbet, facebook, bloggande, barnen, twitter, vänner, hygien, fester, allmän vardagsångest, mat, resor, entourage, middagar eller maken?

Eller ska jag bara lunka vidare som den medelmåtta jag är och låtsats som att jag duger ändå?

Alternativt funderar jag på att köpa mig nöjd. En terapeut som säger att jag inte behöver göra någonting utan "bara vara" och/eller en personlig tränare som styr upp min kropp.

När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik, och lycklig. Och yngre.

Någon av er läste en 40-års kris artikel i DN och tänkte på mig... är det så tydligt? Ha ha. Såklart. Gunilla Bergenstens nya bok "När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik, och lycklig. Och yngre." verkar vara en bok precis för mig. Tack för tipset.

Ett referat med citat ur artikeln i DN:

Vid fyrtio börjar fertilitetens begränsning göra sig påmind för kvinnan - samtidigt som männen blir mer ”gubblika”.
– Vi kvinnor åldras mer långsamt över tiden, medan det för männen kommer som ett skov med kal hjässa och gubbmage, På så sätt är det mer brutalt för männen i 40-årsåldern.

För många av oss händer det något vid 40. Vi börjar ifrågasätta både våra liv och kroppens förändringar. För författaren Gunilla Bergensten började 40-årskrisen göra sig påmind när telefonen plötsligt började ringa hemma i radhuset i Göteborg. Gunilla var då 39 år och den ena väninnan efter den andra ställde frågan om det inte skulle vara mer än så här? Deras makar ville bygga garage, hade varit otrogna och ville skiljas.

Själv bekymrade sig Gunilla mest över rynkor i ansiktet. En ytlighet som inte fick henne att känna sig bättre till mods.

Jag undrade vad det var för fel på mig som var så ytlig och bara brydde mig om mitt utseende när mina vänner ifrågasatte sina liv på ett djupare plan. När skulle min livskris komma? Var det min tur nu? frågar sig Gunilla.

En av mina absoluta favoriter.

Numera träffar jag Patricia alldeles för sällan.

Denna underbara digitala värld jag så gärna besöker.

Fick tips via Twitter av Virren om Lisa Ekdahls nya platta och lyssnar nu på den alldeles lagligt gratis på Spotify.

Lunch nere vid havet är ju heller inte helt fel.

Första dagen på påsklovet.

Max kompis Pedro har sovit över och det är förstås hur coolt som helst. Lillebror Ted får vara med och leka ute i parken. Han är piggare nu.

Oops, bollen åker visst i vattnet mamma, ABSOLUT, inte meningen.

Splasch.

Lira lite fotboll på innegården.

Pedro & Max med en fotboll som ser lite knäpp ut genom min iPhone kamera.

Lammstek & Mercedes.

Alltid lika spännande med middagar med där en fru inte talar engelska och en man inte talar spanska. Vi övriga översätter. Speciellt jag, som talar dålig spanska själv. Det blir roligare så.

Thank you for the lovely plant.

Någon har tydligen koll på vårt nya intresse för det som växer.

Snart kanske Mago är stor nog att sitta vid vuxenbordet.

Fast det är heller inte helt fel att hon har ätit klart tidigare och kan leka med de små. Tack.

Sparris med bearnais sås

Vid 22.00 är det dags för förrätten till oss vuxna.

Många barn blir det.

Första sittningen med barnen klockan 21.00. Barnen käkar spagetti och köttfärssås. Lille Ines och Ted sitter och skålar med festis.

Ana & Joaquim & Ariel

Antibiotikan har gjort lille Ted i stort sett frisk, så nu fick vi en obokad helgkväll bara sådär och då passar vi förstås på att bjuda hem några gäster. Ikväll introducerar vi för första gången våra argentinska vänner för den katalanska familj som står oss närmast. Det var ett lyckat matchmaking. Vi har redan bokat en helgresa till bergen tillsammans.

Jag vill bli ytligare.

Funderar på botox.

En vuxen människa har byggt bo i min kropp.

Det här med blombilder är verkligen inte min grej. Jag undrar vad som hänt egentligen? Blir grönt skönt när man fyllt 35 år kanske?

I solljus ser allt så mycket trevligare ut.

Dags för kaffe på terrrassen.

En extradag är inte så dumt ändå.

Reste inte till Sverige imorse så det blev några extradagar i Barcelona istället. Och då förutom att gosa med sjuklingen blev det tid över till att liva upp terrassen med rosmarin, rododendro och några andra lilarosa plantor som jag inte vet namnet på.

Ser fram emot morgonkaffet imorgon förmiddag, när solens strålar glider in på terrassen.

Prioriteringar.

Jag och storebror skulle ha suttit på ett flygplan till Sverige nu, men jag klarade inte av att resa från den lille med feber. Vi får så lov att köpa nya biljetter till en annan dag.

Spanien verkar vara ett härligt land att bo i.

Lycka kan komma plötsligt.

Ser minstingen skratta i badkaret och blir varm i hela kroppen.

Smile, det kommer att bli en underbar dag.

Det regnar, jag har sovit för lite, maken är bortrest, sonen är sjuk, det finns inte VAB, jag mår illa, jag måste jobba och dessutom har jag möte med min revisor angående en momstvist.

Seså, iväg med sig nu. Jobba jobba. Löning på fredag.

Egoreklam i avdelningen sjukt förvridna online behov.

Jag saknar EN Twitterfollower för att nå "break-even", dvs. när jag har lika många som överhuvudtaget bryr sig om vad jag tänker på i samma utsträckning som jag snokar i andras liv.

Dagens resultat: 38 following, 37 followers. Om en av er 200 skulle följa mig på Twitter skulle min egokvot fyllas idag.

Tack på förhand.
http://twitter.com/agrell

1 april.

Jag orkar inte luras.

Avdelningen Turistguide: Montserrat.

Katalonien - mer än bara Barcelona. Läs mer om Montserrat i SvD.