söndag 31 maj 2009

Kanske världens näst godaste kaka.


Näst efter makens chokladkaka. (Vågar inte säga annat)

TACK.

God mat. Gott vin. Skön terrass. Ni bjöd på det ultimata söndagshänget. Tack Jessica & Henrik.

Vet inte vem som lekte med vem. Egentligen.


Värden Henrik spöade skiten ur min äldsta son i FIFA 08 på Playstation. Tackar allra hjärtligast för att ni roar mina barn och jag hoppas att lillebror inte förstörde något (värdefullt...).

Lite småtrött.

Inte ligga här och ha ont i huvudet nu fröken lilla. Upp och hoppa. Frukost till barnen. På med bikinin. Bada med barnen i poolen och sedan iväg med tunnelbanan till några vänner i Gracia. Ser framför mig en lång härlig söndagslunch.

Ikväll är det party. Skål.


Åsa, Helena, Ann, Frida och jag. Sköna tjejer från Stockholm som är i Barcelona över helgen. Nu taxi till Borne. Ciao.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

>

Jennifer och pojkarna.


Vilken tur att barnen verkar så otroligt lugna...särskilt lillen.

lördag 30 maj 2009

Inblick i barnfamiljen.

På väg ner till poolen. Ungarna är rastlösa. Noterar att det luktar bajs. Borde byta blöja. På lillen. Ingen annan. Förutom det så känns det som att det blir fest ikväll. Jag har det på känn.

fredag 29 maj 2009

En kvinnas liv - den cyniska vinkeln.

Planerar makens 40-års fest och drabbas av akut ålderskris.

Tänk om det är så att först är man ung och vacker, men fattar det inte själv för det är alltid någon som är snyggare. Gamla kärringar är naturligtvis inte ens med i tävlingen. Dessutom är man olyckligt kär och oroar sig för framtiden, så att man är ändå aldrig nöjd.

Sedan träffar man äntligen den rätta. Livet är på topp. Lyckan totalt. Man gifter sig och får friska fina barn. Sedan kommer år av kaos. Allt går ultrasnabbt. Centrifugåren kan vi kalla denna tid. Man jobbar, pusslar, oroar sig, betalar lån, hämtar på dagis, tjafsar om jämnställdhet, är hemma med sjuka barn och virrar runt så mycket att man inte kvicknar till förrän barnen blivit stora och man själv blivit gammal och ful. Och sur och bitter också för att man varken hunnit med att satsa på karriären eller ta hand om sig själv och ändå inte njutit tillräckligt av barnen när de var små. Tjock har man också blivit för man har inte hunnit träna någonting som inte gör ont i knäna.

Eftersom man blivit en sur, bitter och ful kärring, så orkar naturligtvis inte maken vara gift med en sådan tråkmåns.

Då sitter man där och pimplar alldeles för mycket vin och drömmer sig tillbaka till när barnen var små och livet var perfekt.

Ja, det måste väl vara nu det. Lika bra att passa på att skratta lite. Träna också kanske.

"Vår" Cornelia på BTV.

Jag arbetar inte längre som nyhetsuppläsare vid Svenska Nyheter på Barcelona Television, men det gör däremot vår barnflicka Cornelia. Titta här på hennes debutprogram. Hon är toppen.

Nu har jag tagit årets första pooldopp på vår innegård.

Teds dagis är stängt idag. Det blir nog en jobbig intensiv dag tänkte jag.

Men det här är ju en oväntat fantastisk dag.

Så tokigt är det faktiskt inte att vara ledig.

Ted upptäcker sin egen skugga.

La Crisis.

När jag pratar med mina vänner i Stockholm upplever jag att ingen egentligen oroar sig för den ekonomiska krisen. Ingen är drabbad, räntan är låg, folk köper hus, medan tidningarna förstås skriver vidare om nedläggningar som sker "någon annanstans".  

I Barcelona pratar man om La Crisis varje dag. Flera jag känner är oroade och några är drabbade; män som försörjer sin familj och som betalar barnens privatskola. Män med höga välbetalda positioner - fast utan fallskärm. Några har företag som går i konkurs och andra riskerar eller har fått sparken från sina jobb.  Det slår riktigt hårt. Inte alls samma skyddsnät som jag är van. I Spanien är man mer personligt ansvarig vid en konkurs och en hel "anställda" har uppdragskontrakt, som inte ger rätt till A-kassa.

När jag diskuterar med vänner säger det; ja, den typ av jobb vi söker finns inte i Barcelona, här är marknaden stendöd, så vi funderar på att flytta; till USA, Latinamerika, Mellanöstern eller någonstans i Europa. Vi har några rekryteringsfirmor som uppdaterar oss och flyttar dit vi får jobb.

Så minns jag inte att jag tänkte på den tiden jag bodde i Norrland och folk blev arbetslösa.

torsdag 28 maj 2009

Max med sin trevliga lärare Patrick och en annan elev.


Varje torsdag mellan kl. 17.00-18.00 har Max en lektion i svenska enligt den svenska läroplanen. Det är Skandinaviska klubben i Barcelona som bedriver undervisningen och vi är nöjda.

Däremot blir det lite väl långa dagar för min lille prins som börjar dagen med simning vilket gör honom rätt trött resten av dagen. När sedan den vanliga skolan slutar kl. 16.00 sitter han kvar och väntar en timme på att hans svenska lektion ska börja.

Därför är han heller inte helt sugen på att flina upp sig på bilden.

Update: Patrick intervjuades om fotbollen i sportradion här.

Dagens lunch.


På dagens Svensk-Spanska Handelskammarens lunch på restaurang Primario vid Plaza Doctor Letamend träffade jag bl.a. Carin, Frida, Sara & Annika.

EU valet.

Nu har jag fått två röstsedlar till EU-valet för att välja en representant både från Spanien och Sverige. Mina tidigare universitetsstudier i statsvetenskap har gjort mig medveten om varje medborgares betydelse. Det är bara att plugga på. Tänkte börja på Europaparlamentets sajt för jag är av uppfattningen att i en demokrati är det min förbaskade skyldighet att sätta mig in i frågorna och ta ställning genom att rösta.

Idag kommer en skön tjej från förr till stan :)

Ann Söderlund, välkommen till Barcelona - roligaste flickan som gjorde världens finaste film (med Kiki) till vårt bröllop. Ser fram emot party i helgen. Puss.

Adrenalinet flödar.

Jag har varit trött senaste dagarna. Tror det är allergi. Pollen och sånt. Men tänk, i morse fick jag ett dunderpiller från makens gigantiska medicinskåp och vips är jag på gång igen. Något kraftfullt som hjälper mot både allergi och förkylning som kickar igång systemet. Gult långt piller. Som tidigare var rött och litet. Lagligt också. Bra, för jag gillar inte knark. Tack.

Singel i stan.

Kysste precis maken hej då. Han reser till Hong Kong och blir borta i över en vecka. Funderar om jag ska gråta eller boka barnvakt och partaja lite?

I like.

Pep Guardiola. Visca el Barça! ♥

onsdag 27 maj 2009

Tack för segern FC Barcelona.


Nu ska barnen sova. Och jag ska titta på raketer och fira natten lång.

Copa, Liga y Champions, Champions!

Inget snack om vilka kläder barnen ville ha på sig.


Visca el Barça!

Max är helt inne i matchen.


Helt olikt mig att inte lägga märke till den snygga killen som står alldeles bakom oss. Det ser jag först nu. Jag börjar helt uppenbart tappa greppet. Kanske lika bra det.

Mamma har också matchdräkt dagen till ära.


Ted dricker juice, inte öl.

Barça är bäst, ingen protest!


Här ser vi matchen.

Força Barça.

Hela stan är i väntants tider. Matchen ikväll ska ALLA se. Har fått kanske fyra, fem inbjudningar om olika fotbollsfester med storbildsskärm. Det är värre än svensk Midsommar. Alla laddar. 

Barcelona by night.

Tisdagsmys med maken. Middag på Gran Foc på Roger de Llúria. Jag åt fisk, han käkade en T-Bone stek. Inte helt oväntat. Vi har påbörjat beach 2010 träningen, så vi promenerade hem. Fnittriga och på g. 

Efter en timmes promenad hamnade vi på hotel ME. Grym design. Lite Miami Delano känsla. Fast utan folket. Alla barer/klubbar utan människor ser sorgsna ut. Baren med aluminium poolen på 6:e våningen skulle kunna hosta värsta Hollywood partyt. Men som sagt, utan folk, helt B. 

Måste testa att gå dit en helg. 

tisdag 26 maj 2009

Dagens klänning.

Dagens armband.

Dagens skor.

Dagens undersökning.


Nästa vecka kommer resultatet och då får jag förhoppningsvis reda på varför mina knän gör ont. Det var verkligen inte helt lätt att ligga helt stilla i en timme medan magnetkameran gjorde sin undersökning.

Dagens lunchdate.


Eva och jag käkar på dagens meny för 8 Euro på restaurang Tras Paso som ligger på C/ Fluvia.

Sverige 2009.

Har varit dum i huvudet och inte bokat vår Sverige semester i tid, så nu är flygpriserna helt sjukt dyra och biltåget är i stort sett fullt. Så jag sitter och funderar. Ska vi flyga upp för 20 000 SEK och sedan hyra bil en månad för 18 000 SEK eller finns det något bättre alternativ?

Diskuterar med maken. "Äh, vi kör bara", säger han. Bensinen kostar några tusen och hotellnätter några till. Sen är vi framme.

Nu sitter jag och funderar på hur mycket jag kommer att vilja betala 38 000 SEK för att slippa höra ungarna skrika där bak: "Är vi framme snart" i typ 25 timmar eller vad det tar att komma till Skåne?

Sedan pratade vi vidare och kom fram till att det är ju i alla fall bättre än sommaren 1996 (och 1997) då vi liftade runt i Europa och man inte visste när man skulle komma vidare. Då tog tummen oss ner till Geneve, Nice, Barcelona och vidare till San Sebastian och Paris.

Så vi kanske kör förbi bensinmacken utanför Hamburg där vi satt och sov vid bensinpumpen en natt den sommaren och säger: "Äh, vadå, skrikiga ungar, nu har vi i alla fall råd att köra bil själva.

Eller ja, egentligen hade vi väl råd med flyg på den tiden, men man ville ju uppleva Det stora Äventyret.

Bilden är från sommaren 1997 och jag försöker få lift utanför Grenoble.

måndag 25 maj 2009

Matchlokal.


Nu har jag bokat bord här till onsdagens Champions League match. Storbildsskärm vid havet. Kan bli bra. Gör mig något lättare till sinnet, även om jag är fortfarande på dåligt humör.

Mitt bolag.

När jag inte surar jobbar jag med att utveckla mitt egna bolag. Funderar på nytt bolagsnamn. I Stockholm ägde jag bolaget JUMP Stockholm, men jag vill inte fortsätta med det namnet.

Vad tror ni om "Barcelona Stockholm Connections"? Köpte domänen www.barcelonastockholm.com igår, och om några månader tänkte jag börja marknadsföra mitt egna bolag mer aktivt. En egen företagssajt är väl typ default läge och nu ska jag kravla mig dit upp.

Off.

Jag är inte bara sen till bilverkstan. Det verkar till och med som att jag missar min tid helt och hållet. Skulle ha varit där klockan 11.00. Och nu är klockan 15.00. Det verkar som att jag inte ens bryr mig. Inte ens Schyfferts 90's show kunde muntra upp mig.

Maken åker till Hong Kong denna vecka. Blir borta över en vecka. Barnflickan drar till Sverige och kommer tillbaka om alldeles för länge. Jag borde be dem buckra upp käk. Annars kommer jag och barnen att svälta ihjäl. Jag kan inte laga mat. Speciellt inte nu när det verkar som att jag gått in i någon form av komastadie. 

Funderar på att ta mig samman och åka till bilverkstan och låtsats som att det är helt normalt att komma fem timmar för sent. Eller, jag vet inte om jag orkar.

Ted levde rövare på segelklubben igår.

Bildbevis.

Vilken tråkig dag.

Det är molnigt. Och dimma över hela stan. Lågtryck. Usch. Är redan sen till bilverkstan. Bilen ska på årlig revision och jag ska be dem kolla stötdämparna (los amortiguadores). Känns som att jag skulle vilja snabbspola den här dagen.

Min dagliga dos.


Japp, jag kickar igen på choklad. Vilken tur. Nu slipper jag tyngre droger.

söndag 24 maj 2009

En slö söndag på stranden.


Perfekt väder för oss "locals": molnigt och varmt.

Käkade argentiskt kött på segelklubbens BBQ.

Hur jag än fotograferar havet hamnar det alltid en snopp på bilden.


Segelklubben ligger bredvid nudiststranden och jag såg både långa, korta, tjocka och smala snoppar idag.

Diskuterade onsdagens fotbollsmatch med våra katalanska vänner Joaquim & Ana.

En av våra trasiga hissar.


Alla som tror att den här hissen kommer att bli lagad inom kort räcker upp en hand.

Vi laddar.


Barça har vunnit Copa del Rey, La Liga och vi hoppas förstås på vinst i Champions League. På onsdag är det finalmatch mot Manchester United och här är vår hejaramsa.

P.S. För er som undrar om Max suger på tummen eller vad han håller på med kan jag meddela att han pillar på en tand som håller på att lossna.

Vi är turister och vi älskar det nästan hela tiden.


På Port Aventura står folk och dansar och sjunger med när en robot-papegoja sjunger "Born to be wild". Föräldrarna vickar på höfterna med ciggen i munnen och lönnfettet dallrande samtidigt som de nynnar "Born to be willldddd. Yeeh. " mot sina barn. Barnen stirrar. Jag också. Själv kan jag inte riktigt släppa kontrollen på det sättet.

P.S. Fast egentligen är det ju jag som är fånig. Vem har roligast? Den som nojar eller den som inte bryr sig?

Titta grabbar, nu kommer den där äckligt läbbiga karusellen igen, "säger" Ted och pekar.


Fast i verkligheten skriker Ted bara: Mira mira! (Mira betyder Titta på spanska)

Nöjesparken Port Aventura.


Träffade våra kära grannar German & Eva.

Ett barndomsminne.

Jo, jag minns tillbaka när jag var liten. Flyttade från en småstad till en annan kring juletid. Kom till en ny stad i januari. Jag var 6 år och den enda nya eleven i lekisklassen. Minns att ingen ville leka med mig. Det kändes så i alla fall. Den flicka som förbarmade sig var Veronica. Hon blev min vän. Hon var också det enda barnet som började i särskolan när vi började ettan. De sa att hon hade något fel i huvudet och fattade inte så mycket. Fast det märkte inte jag. Jag var bara glad att hon var snäll. Sedan började jag på en annan skola och såg henne aldrig mer.

Det som gör mig mest lycklig är när jag ser att mina barn leker med sina vänner.


Som nu, eller ja, igår på Port Aventura. Lyssnade när de pratade ibland. De sa bland annat: "Somos como hermanos hoy" = Vi är som bröder idag. Och sedan snackade de om fotboll, Club Penguin, vem som var deras bästa vän och om det fanns hajar eller inte i sjön där inne på nöjesfältet.

Avdelningen relevanta referenser.

Vi sitter i bilen och maken lägger fram följande argument:

"Du Maria, till och med Bamse bor bland kullarna. Det är bara sjöbusarna och Reinard Räv som bor i stan."

Avs. Maria "Brummelisa" Agrell

fredag 22 maj 2009

Offline.

Nu är barnen hemma. Maken blir galen när jag sitter framför datorn istället för att leka. Så nu blir det helg och fokus på familjen. Än en gång stort tack för er fantastiska respons! Puss.

Letar ny drog också.

Jag kickar inte längre på choklad. En bit om dagen och jag brukar bli glad och nöjd. Men jag är inte ens sugen. Undras om belöningscentrum i hjärnan har börjat få en automatisk koppling till min spegel alternativt min våg. Jag är sugen på morötter.

Statusupdate.

Letar skola till min yngsta son. Letar vad det är för fel på mina knän. Letar nya uppdragsgivare. Letar billiga resor. Letar en bra kompromisslösning mellan min makes och mina bostadsdrömmar. Letar ett intressant liv utanför datorn ;)

Har snälla bloggläsare.

Vardagsknut nummer 2 som måste lösas.

Ted börjar skolan i höst. Galet, jag vet. Men man börjar skolan vid 3 års ålder. Inte obligatoriskt, men om man inte kommer in då tar alla platser slut. Well, vi ansökte om en kommunal skola i närheten av vårt nuvarande hem, men kom inte in. Tänkte att det är onödigt att betala 10 000 SEK i månaden för en sådan liten kille och dessutom vill jag inte att han ska behöva sitta på en skolbuss i tre timmar varje dag som storebror gör (Nintendo DS är lösningen). Pedagogiken känns sekundär i den åldern. Närhetsprincipen viktigare. När vi sedan anmälde oss till den amerikanska skolan där storebror går, så var det redan fullt.

Så nu har vi ingen barnomsorg alls i höst. Och jag vet inte var vi kommer att bo så det är svårt att leta upp alternativ.

Skulle vilja beema mig till min blogg i oktober 2009 för att se hur vi kommer att lösa det här, så jag slipper oroa mig nu.

Mitt nya liv - om maken får bestämma.

Maken ältar vidare om "våra" planer med livet på landet. Han sa senast att han såg framför sig att jag skulle gå omkring som Catherine Zeta Jones och klippa pelargonier i den grönskande trädgården. Tror han nämnde snickarbyxor också.

Undras vem som ska tala om för honom att det finns absoluta inga som helst likheter mellan henne och mig? Jag har varken stora bröst, brunt svallande hår, putande läppar och jag hatar att påta med växter.

Blommor och bin får mig att tänka på helt annat än trädgårdar. När ska han sluta tjata?

Kate visar upp lilla Lily för en annan av våra cafékompisar.


Nu när jag inte är på kontoret hela dagarna kan jag dricka kaffe med mina grannar på vårt kvartersfik: Firenze. 

Om jag fått en dotter skulle hon ha hetat Lily eller Zoe.


Funderar på att låna Kates lilla Lily på helgerna och leka mamma, pappa, dotter. Visst är hon helt gudomligt söt?

Titta vilka små söta fötter - och vilken stor manlig hand jag har!

Min väninna Kate och hennes nyfödda Lily


Hennes make Ron är kvarterets stiligaste man. Tyvärr flyttar de tillbaka till London efter sommaren. 

I rörelse.

Nämnde jag förresten att jag slutat på mitt heltidsuppdrag? Nä, kanske inte. Det har jag i alla fall. 

Så nu ska jag jobba med ett eget projekt och samtidigt leta nya uppdragsgivare, så jag har råd att betala barnens skola i höst. Era varma ord ger mig kraft att sträva vidare. 

Återigen stort tack för er kärleksfulla feedback. Känns otroligt roligt att ha samlat er alla i min egen lilla bloggvärld, både vänner och okända.

Jag älskar er! Stort tack. Nu är jag full av energi att blogga mera.

Vem är du som läser min blogg, varför läser du den och vad tycker du är viktigt i livet?

Anne-Marie, Varberg, mamma till 4 barn och mormor till 2 barnbarn, gift med våra barns pappa. Jag tycker du skriver bra och roligt om hur det är att bo i Spanien. Vi har varit i Spanien 1 månad varje år de senaste 5 åren, så när du skriver om hur spanjorerna är, så sitter jag här och ler och känner igen mig. Jag hamnade här när jag letade efter info. hur man tar sig från flygplatsen till tågstationen (massa år sen), mailade dig och du svarade så snällt på mina frågor:) Det här tycker jag är viktigt i livet: Så klart att min familj får vara friska och krya. 

Aferdita Selmani, El Borne, Barcelona, singel. Därför läser jag bloggen: För jag tycker du är riktigt rolig, skriver mycket bra, och tycker det är kul att läsa om saker man kan känna igen. Som inlägget när du nästan cyklade på en katalan och han bad dig att åka hem till ditt hemland. Katalaner är ju lite speciella :) Det här tycker jag är viktigt i livet: Att våga ta chanser, och vara lycklig.

Malin Andersson, Hudiksvall. Därför läser jag bloggen: Jag läser också din blogg sen en tid tillbax, vet inte hur jag hittade den men jag sökte på någon bild på google (som jag ej kommer ihåg idag vad det var) å då dök din blogg upp, jag tyckte jag kände igen adressnamnet =) Vi fick ju eran mail adress när min flicka Célie fann eran Max på Hölik i somras =) Hon pratar faktiskt än idag ofta om honom =) Jag tyckte det var så fantasktisk att hitta din blogg bara så där, å sen har jag inte kunnat sluta läsa den!!! Du står högt uppe på min lista av människor jag beundrar! Som jag läste om, en supermorsa tex ;o) 

Jenny, Södermalm, Stockholm, mamma till en liten plopp på 1 år. Gift. Jag gillar att du bjussar så mycket på dig själv. Det är ju själva vitsen med bloggeriet. Eller en sida av det i alla fall. Viktigt i livet: "I've learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel."
 
Ellen. Kommer fra og bor i Oslo. Gift, mamma til en jente på snart 2 år. Leser din blogg fordi det var den første bloggen jeg kom over faktiskt! Mener å huske at du var intervjuet i et blad for lenge siden, og at bloggadr din stod der, men jeg husker faktisk ikke helt. Du byr på deg selv og din families liv, og jeg liker å lese om livet i Spania. Etter at jeg ble mor selv er det aller viktigste i livet min lille datter og min mann. Det er viktig at vi får hverdagen til å fungere, at vi setter pris på hverandre og husker på å nyte livet og kjærligheten.  Skjønner godt at lurer på hvem som leser hos deg. Har kommentert noen få ganger, men det er veldig lenge siden nå. Ønsker deg en fortsatt deilig uke!! Jo,nå kom jeg på det! Du var intervjuet i et mammablad, da Max var nyfødt, kan det stemme?

Annelie heter jag, bor i Haninge som ligger i södra Stockholm. Är gift och har tre barn i åldrarna 19,14 och 5 år. Jag började läsa din blogg när jag började planera min första tripp till Barcelona. Tycker den är bra och intressant sedan så verkar du vara en intressant människa. Du svarar när jag ställer frågor och jag har fått bra tips inför den resa jag gjorde till Barcelona :-) För mig är barnen det viktigaste jag har, men också min man såklart. Jag tycker det är viktigt med kärlek, ärlighet och vänskap. Jag tycker det är viktigt att fylla sitt liv med sådant som man mår bra av :-)

P-O, Karlskrona, Gift med 2 barn, en kille på 6 år och en tjej på 3 år. Har en dröm om att en gång bo och jobba utomlands. Barcelona är absolut en av de städer jag skulle kunna tänka mig att bo i. Gillade stan starkt när jag och min fru var på en långhelg där för 2 år sen och såg på fotboll. Intressant att läsa om hur det är att bo och jobba i Barcelona, särskilt om man har barn. Hittade hit via en artikel i Aftonbladet för, kan det ha varit ett halvår sen, med länkar till svenska bloggar utomlands. Det här tycker jag är viktigt i livet: Ha kul; själv, med familj och med andra. Nåt ditåt.

Eva-Lena. Bor i Sundsvall med min man och våra två små pojkar 4 och 6 år. Tycker din blogg är jättehärlig...blir inpirerad och glad! Mina grabbar är viktigast för mig att de har en trygg uppväxt och får vara barn så länge det bara går!

Carin, Málaga, journalist, singel utan barn, tyvärr... men ger inte upp hoppet :-) Läser din blogg sedan jag träffade dig på SWEA i Barcelona i höstas. Följer flera andra utlandssvenskars bloggar, särskilt i Spanien då jag är det själv och gillar att följa andras reaktioner och reflexioner kring livet som utlandssvensk. Din blogg är varierad, rakt på sak, ärlig med mycket bilder, det tycker jag är kul. Viktigt för mig är öppenhet inför olikheter, att inte döma utan ständigt försöka lära och lyssna, våga omvärdera sina ståndpunkter. Jag hade betydligt mer fasta åsikter när jag var 25 än nu nästan tio år senare. I början var det lite förvirrande, som att tappa sina egna konturer, men nu inser jag att jag trivs bättre så.

Therese. Granne med dig, typ.. bor i Poble Nou i Barcelona. Singel. Jag började läsa den strax innan jag flyttade till Barcelona för ganska exakt 3 år sedan, jag tycker du är cool, frispråkig och säger vad du tycker, jag känner igen mig själv i rätt många av dina karaktärsdrag så därför tycker jag det är roligt att läsa om dig och allt du tar dig för, och lyckas med, du blir en inspirationskälla och så tänker jag att "ha ha precis så skulle jag också gjort eller sagt och se det funkar ju att vara sån och ha familj och spännande karriär, jag klagar inte på min egen, jobbar också inom kommunikation, just sådant är jag intresserad av. Jag ger kurser i interkulturell kommunikation så allt sånt intresserar mig. Skrattar igenkännande ofta och får tips på saker att göra och se här där vi bor! Viktigt för mig är att alltid, alltid utvecklas, att vara nyfiken!

Eva heter jag. Jag bor i Stockholm (just nu). Har en grekiska fästman och vi ska snart gifta oss. Jag läser bloggen för att det är kul att följa andra utlandssvenskar. Jag bodde i Sevilla en tid, när jag var yngre. Kan också tillägga att jag ganska precis har hittat din blogg, har följt den i cirka en månad. Jag gillar den! Viktigt i livet är familjen, vännerna, arbetet (karriären) och alla möjliga goda ting. Resor och upplevelser, erfarenheter.

Pernilla, jag är 35 och bor i Söderköping, kommer från Hudiksvall (vi känner inte varandra). Gift och två pojkar på 4 och 7. Min och min mans dröm är att bo utomlands någon gång och du är en inspiration att det fungerar att bo, jobba och att det är ordnat för barnen. Så stort tack för att du skriver.

Elisabeth Anderberg och jag bor i Göteborg med min pojkvän. I två år har jag bott här nu och innan dess i Barcelona. Älskar Barcelona och Spanien med dess härliga kultur. För ca ett år sedan googlade jag bloggar från Barcelona. Då dök din blogg upp. Sedan dess är det i stort sett den enda blogg jag läser. Dels för att leva i Barcelona genom dig, dels för dina reflektioner, dels för att du skriver bra, dels för alla fina bilder och dels för att du ger av dig själv men inte för mycket. Min dröm är att bli läkare och har sökt till läkar linjen i Barcelona och en massa andra platser i Spanien till hösten. Längtar efter att komma tillbaka en dag. Viktigt i livet är att ta ansvar för sitt eget liv och sin rätt till lycka. Att vara sann mot sig själv. Tack för finfin blogg.

Jenny från Västerås här, barn på 17 & 19 år. Bor själv med den yngsta, så jag är nog både mamma och halvpappa. Bodde på Gran Canaria -06 och älskar Barcelona. Så det är inspiration att läsa din blogg! Planen är att flytta tillbaka till Spanien igen, så snart som det är möjligt. Ha det finfint!

Gabriella (Bella) heter jag, bor i Göteborg (hemflyttad efter 8 år i Spanien), är särbo med min spanska pojkvän. Jag läser din blogg mycket för att du bor i Barcelona, är utlandssvenska, bor i mitt drömhus (hi hi), för att se hur svenska barn växer upp i Spanien ja, och självklart för att du skriver öppet o glatt om allt här i livet... Viktigast i livet, för mig, är att göra något du trivs med, följa dina drömmar och försöka finna lyckan! Skulle gärna läsa mer om hur du uppfattar Spanien, spanjorerna, katalanerna...ja, lite allmänt om varför Barcelona, Spanien är valet...

Johanna. Bor i Eixample i Barcelona. Katalansk pojkvän sedan 2 år tillbaka. Tror att jag har läst din blogg ända sedan jag flyttade ner (3,5 år sedan) därför att jag är ett STORT fan av dig! Du är en inpirationskalla och en stor förebild. Mitt nuvarande jobb tillfredställer mig kanske inte så mycket som jag hade önskat sa därför läser jag för att få fortsatt energi. Viktigt i livet tycker jag är att umgås med dem man håller kär, sköta om sig själv och njuta av det man har. Tack for en bra blogg!

Jeanette, bor i Marbella, Spanien med make och två barn. Har läst din blogg ganska länge, ett par år i alla fall, min syster som bor i USA tipsade mig om den av ngn anledning som jag inte kommer ihåg. Jag gillar att du är öppen, rak, mamma (framför allt) och att du uppdaterar bloggen ofta. Viktigt i livet?? Friska och lyckliga barn givetvis, och (lite egoistiskt) kanske översta steget på Maslows behovstrappa = självförverkligande :-) Tack för en trevlig blogg! Kram.

Stockholmska som bott snart 10 år i Málaga. Min sambo och blivande man är spanjor, vi har inga barn och jag arbetar som revisor. Jag började läsa din blogg för länge sedan, när du började skriva, då jag sökte pa bloggar skrivna av svenskar i Spanien. Nu är det bara din och Victorias som jag följer då Carin och Anna (Nytt under solen) inte skriver längre och jag inte hittat någon annan jag fastnat för. Jag förvånas av dig och din professionella karriär i Spanien och internationellt och tycker det ar intressant att läsa om hur du lyckats så bra. Vänskap är väldigt viktigt for mig när familjen bor i Sverige, och något jag funderat mycket på den sista tiden . Jag har väldigt många spanska vänner men saknar den "svenska vänskapen". Kram fran Málaga

Mats, Göteborg, Sambo med en son på 3,5 år, försökte leta reda på en giltig emailadress till min andra syster Christina, att få bejaka mitt materiella Jag med nya fräcka musikprylar. ;-) Tjolahopp /broder Mats

Rickard heter jag. Jag bor i en liten by strax utanför Prag. Lyckligt gift och pappa till en tokig Tjeck/Svensk son (det har han nog efter modern sin). Jag återkommer då och då till din blogg av ren nyfikenhet. Viktigast i mitt liv är min fru och min son- resten kommer liksom på andra plats. Hälsningar från ett soligt Prag

Martina, bor i Barcelona sedan 2 år med min man o 2 barn. Just nu är jag mammaledig, tar hem om barn o hem. Jag började läsa din blogg innan vi flyttade genom en gemensam bekant som känner dig. sedan träffades vi:) jag gillar din blogg för att du skriver ganska personligt, har roliga, spydiga intressanta åsikter o du skriver ofta vilket jag gillar så jag kan följa dig varje dag:) Viktigt i livet är såklart att familj o vänner mår bra, att man försöker göra det man vill, kunskap och att jag får skratta mycket:)

Paula heter jag och bor i Stockholm nu med min man. Själv är jag katalansk, från Barcelona och har flyttat till Stockholm för snart ett år sedan. Innan vi gifte oss (min man är svensk) hade vi bott i Linköping (nästan 2 år) och sedan flytade vi till Barcelona, vi bodde i Marina, nära Vila Olimpica och jag jobbade i Marina Village (blue Bilding bredvid Hotel Arts) :) Jag sökte Svenska skolor i Barcelona och stötade jag på ditt blogg, och här är jag, läser dig då och då för att den påminer mig mitt liv i min älskade hemstad BCN. Din blogg är verkligen intressant! Jag skrattar ganska mycket och tänker, haha!! Markus skulle ha gjort exakt samma sak :) Nu har vi flyttat och är jag den som tänker annorlunda och undrar varför svenskarna gör så och så :)) Verkligen, Stockholm är underbar!

Gabriel som bor i Uppsala med två sköna killar och en sambo som är het! läser din blogg efter att jag googlade på mig och så vidare.......Blev kompis med dig igen som jag uppskattar och måste säga att du är en varm och ärlig typ, det är inte många som gör avtryck på mig men du kvalar in......läser för att veta vad du håller på med i livet. Och det viktigaste är väl att utnyttja livet och inte sitta på en stol och ha tråkigt som min son sa härom dan.

Agnes (en vän som jag tvingade skriva) Jo du Maria, visst läser jag din blogg! Kollar min mail, fejan, hemnet och blocket. Och så din blogg. Lite tvångsmässigt faktiskt. Kollar hur ni har det, ser dina fina bilder. Om du har skrivit nåt är det som att ha fått ett roligt brev bland alla fönsterkuvert typ. Kram Kram hälsa hem/ Agnes

Eva. Granne. Fortfarande sambo och har ett barn. Läser din blogg för att du skriver roligt och för att du är min granne. Jag tycker det är viktigt att ha kul och må bra fysiskt och psykiskt.

Malin. Bodde tidigare i Barcelona (Mataro) under 4 år. Bor nu i Göteborg. Ramon är fortfarande mannen i mitt liv och vi har tillsammans två prinsessor. Läser din blogg för att det är roligt att följa dig och din vardag och för att du skriver så bra och har många fina bilder. Det här tycker jag är viktigt i livet: Att uppleva roliga saker med man och barn, att få tid till att odla sina vänskapsrelationer. Att trivas i vardagen, hitta balansen i livet..vilket är utmaningen. Puss på dig! 

Lillasyster. Bor i Harmånger med sambo och två pojkar, 2 år och en på 6 månader. Jag läser bloggen för att jag träffar er så sällan så de är roligt med alla kort på barnen och se vad ni gör. Saknar er alla. Många saker som är viktiga men viktigast är mina barn, familj och vänner såklart. kram.

Evergirl. Följer din blogg via RSS varje dag, men som du vet gillar jag att vara lite halvanonym så jag säger väl att jag heter Evergirl. Bor i en mellanstor stad i mitten av Sverige, bor tillsammans med min kille och våra tre katter i ett hus på landet. Läser din blogg för att du dels inspirerar och dels för att jag drömmer om att flytta till Barcelona någon gång i framtiden. Viktigt i livet för mig är glädje, kärlek och frihet (ojoj, vad klyschigt det lät...) Hoppas få fortsätta läsa din blogg länge till, tycker om att läsa om allt du har för dig!

Malin, Costa Brava, 35. Gift, 2 kids. Gillar inspirerande bloggar av drivande människor med många järn i elden, därför läser jag bl a dig. Därför att jag har själv svårt att bara sitta på röven, har många drömmar bl a om att bli en seriös humorinriktad skribent samt illustratör(som jag bl a visar på sajten www.malinrocaahlgren.wordpress.com). Ta gärna en titt och sprid den! Tack, och lycka till med dina nya planer, det ordnar sig. Det gör det alltid för dig! ;)

Charlotte, Costa Rica. Jag läser din blogg för att du är min vän och jag är intresserad av att veta vad som händer i ditt liv. Tycker dessutom att du skriver bra. Kram!

Mattias. Bor i Kuala Lumpur, Malaysia, tillsammans med min lilla familj, Hanna och Emil 1,5 år. Varför din blogg/familjesituation: Jobbade med dig under den hysteriska interneteran då vi jobbade på ett av Telias internetbolag, redan då var du jävligt kul. Ramlade över din blogg via Shortcut nätverket som vi båda är med i, klart man var tvungen att kolla in den. Innan dess läste jag inte bloggar. Nu sitter jag och glor på minst 4 olika bloggar emellanåt. Din är klart roligast, främst kombinationen att du är öppen med dina åsikter och verkligen kan skriva kul. Sände info om din blogg till några vänner, några blev riktigt irriterade, vilket jag tycker är väldigt skoj. Jag läser din blogg för att du skriver bra, säger fuck you till jante, är en roliga människa och verkar försöka Carpe Diem i vardagen. Viktigt i livet: Carpe Diem i vardagen, livet blir inte roligare/intressantare än vi gör det. (hälsa och välmående till släkt och vänner är en självklar önskan).

torsdag 21 maj 2009

Vem är du?

Nu är jag less på att vara helt ego och bara sitta här och prata om mig själv. Jag vet ju att det finns några som läser min blogg, även om kommentarerna inte är så många. Kan inte du berätta några ord om dig själv istället:

* Vad heter du?
* Var bor du?
* Är du singel, mamma, pappa, barn etc?
* Varför läser du min blogg?
* Vad tycker du är viktigt i livet?

TACK.

Jag och min fd. kollega Marc från 22@ äter lunch på SIME Barcelona idag.

P.S.

För de som inte bloggar måste det upplevas som en helt sjuk grej att det finns de som helt frivilligt blottar sig för vem som helst. För oss som bloggar känns det självklart. I alla fall för mig. Jag får så mycket tillbaka. På olika sätt. 

Är helt överrumplad av alla er som svarat på min fråga "Vem är du?". Smickrad och tacksam. Det är ju för er jag skriver. Varje dag. Återkommer med mer feedback för alla era fina inlägg. Fast inte riktigt ännu. Jag är uppenbarligen girig. Mycket vill ha mer. Jag undrar vilka alla ni övriga är. Jag har ju 200 besökare varje dag. 6000 varje månad.

Ni förstår, jag skriver ju för jag vill ha en kommunikation. Interaktion. Inte bara sitta och prata ut i tomma luften. Så jag ska vara lite svår en stund och invänta några av er andra. Er som jag känner eller inte känner, fatta pennan (tangentbordet) och skriv några rader. Jag vill samla ihop er alla - på ett och samma ställe. Som mitt eget lilla bloggcommunity.

Man behöver lite feedback emellanåt för att orka ge av sig själv. Så ni som inte svarat på frågan, gör det. Jag ändrar datumet så inlägget med frågan kommer överst.

Stort tack.

Som Stockholm för 10 år sedan.


När SIME var nytt i Stockholm hängde jag alltid där. År efter år. Alltid bra. Idag kom SIME till Barcelona. Satt i publiken bredvid Johan Staël von Holstein som flugit hem till Europa från Shanghai. Ola Halvarsson var moderator, men hela förmiddagen såg jag bara hans rumpa. Han måste lära sig att inte tala med ryggen till publiken.

SIME roligaste komponent är kafferasten. Ha ha. Eller för att tala fackspråk: sektionen då nätverket aktiveras och affärsmöjligheter skapas.

Hann prata med investerarna Ricard Söderberg och Christopher Pommerening, min vän Salomon Mir och hans nya unga snygga manliga kollega, Magnus Jern från Golden Gekko, Karen Reith från Gild International, vår vän Joaquim de Toca Andreu, som startade Muji i Spanien, Theresa Zanatta, författare, mina fd. kollegor Cristina Gil, Marc Sanmartí och Montse Charlie från 22@Barcelona, Ollivier JACQ, grundare av Paradizo.com, som uttryckte sin tacksamhet över att jag bjudit in honom till nätverket ASMALLWORLD, där han nu tjänar sina pengar, Rudy De Waele, Mobile Monday Barcelona och så träffade jag en ny bekantskap också; Farhaan Mir från Bearing Consulting som jag ska introducera för en vän i Umeå i samband med deras ansökan om kulturhuvudstadsår. 

Jag älskar business mingel.

SIME Barcelonas lunchrestaurang.

Mitt twitter hamnade tydligen på SIME:s sajt.


Denna interaktiva integrerade digitala värld.