La Crisis.

När jag pratar med mina vänner i Stockholm upplever jag att ingen egentligen oroar sig för den ekonomiska krisen. Ingen är drabbad, räntan är låg, folk köper hus, medan tidningarna förstås skriver vidare om nedläggningar som sker "någon annanstans".  

I Barcelona pratar man om La Crisis varje dag. Flera jag känner är oroade och några är drabbade; män som försörjer sin familj och som betalar barnens privatskola. Män med höga välbetalda positioner - fast utan fallskärm. Några har företag som går i konkurs och andra riskerar eller har fått sparken från sina jobb.  Det slår riktigt hårt. Inte alls samma skyddsnät som jag är van. I Spanien är man mer personligt ansvarig vid en konkurs och en hel "anställda" har uppdragskontrakt, som inte ger rätt till A-kassa.

När jag diskuterar med vänner säger det; ja, den typ av jobb vi söker finns inte i Barcelona, här är marknaden stendöd, så vi funderar på att flytta; till USA, Latinamerika, Mellanöstern eller någonstans i Europa. Vi har några rekryteringsfirmor som uppdaterar oss och flyttar dit vi får jobb.

Så minns jag inte att jag tänkte på den tiden jag bodde i Norrland och folk blev arbetslösa.