Stockholm känns som hemma. Det är alltid intensivt och socialt. Förutom familj och släkt har jag hunnit träffa både nära vänner och sköna bekanta den senaste veckan.
Läste precis en filmrecension: "Filmen Benjamin Buttons otroliga liv är en mycket sällsam och vacker historia om hur ingenting varar för evigt. Det vi kan hoppas på är stunder av lycka och möten som förgyller våra liv". Lite så är det.
Tack Patricia, Cecilia, Fredrik, Katerina, Martin, Lotten, Johan, Charlotta, Gabriel och storfamiljen förstås för våra fina möten i veckan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar