Du får önska dig något.

onsdag 9 september 2009

Du får önska dig något.

Klockan är nu 9:09 den 090909. Det måste betyda tur. Och som allsmäktig bestämmare över www.agrell.com får du önska dig något.

*nyfiken

5 kommentarer:

Camilla sa...: Hamnade här av en slump efter att ha hoppat runt bland olika Barcelona bloggar. Fastnade länge för att läsa dina inlägg (inte bra för dagens tidsplan), underhållande och välskrivet! Skriver just nu en artikel om Barcelona till en tidning vi gör på Poppius journalistskola, har du lust att ställa upp på några frågor? Lämna isf gärna din mail! Kram Camilla; 10:26 fm
Stina sa...: Jag önskar att min chef ska ge mig tjänstledigt så att jag och sambon kan ge oss ut på en jorden-runt-resa. Kan du hjälpa till i förverkligandet tror du? ;); 1:04 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Camilla; Jag mailar dig.

Stina; Att formulera sina drömmar gör att man lättare når sina mål :-) Man måste bara bestämma sig vad man önskar sig. Tror jag.; 1:22 em
Pär sa...: Jag önskar att vi till slut ska få tid att käka den där lunchen. (Och att min Barcelona-guide ska bli nedladdad av 2000 personer funder närmaste året. Och att många kompisar kommer och hälsar på under hösten. Och hela min familj får möjlighet att komma hit. Och att jag får klättra mycket.); 5:03 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Ja Pär den där lunchen får vi ta snart. När mina barn är inskolade och klara ska jag först till Stockholm en sväng sedan har jag tid :-); 9:24 em

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 9 september 2009