Lejonfamiljen.

Jag tittar på mina söner. De brottas på vardagsrumsmattan. Kivas, kittlas, naffsas, knuffas och asgarvar. När man tror lillen ska gråta efter en volt, ställer han sig upp och hoppar på storebror tills de båda ramlar omkull och skrattar.  Som små lejonungar. 

Passar ju bra att jag är beskyddande och har humör som en lejonhona. Och maken? Ja, han är väl ute och jagar vilt antar jag.