Är orolig i hela kroppen. För lillen och skolan. För flytt och bostad. För livet i allmänhet. Borde verkligen träna. Men jag är orolig för mina knän. Det regnar också. Kanske allt jag egentligen behöver är att sova ut.
Vad är ert bästa pepptrick?
tisdag 15 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
6 kommentarer:
Sova ut, varm macka och te. Och sen kan man börja om imorgon. Bara regnet kan ta kål på en här ju... lycka till med allt! Det ordnar sig.
Popcorn och en bok att försvinna i, träna, älta, älta, älta med en god vän, skriva ned tankarna okontrollerat tills de blir en dikt och min oro åtminstone resulterat i något kreativt, maraton med någon feel-good-serie som Vänner, och givetvis soooova, alltid bra. Utan sömn blir jag ett gnälligt barn. Viktigast när man känner oro är att lyssna inåt, det finns ofta något som skulle kunna få en att må bättre, då ska man följa den instinkten oavsett om det är en långpromenad eller kränga choklad.
Låter kanske dumt, men försök visualisera tiden när det är över. Tänk dig att det är våren 2010. Då kommer det att vara över och på ett eller annat sätt ha löst sig.
Ibland hjälper det faktiskt att bara påminna sig själv om att problemen trots allt (nästan alltid) har ett slut och att det inte kommer vara jobbigt för evigt.
Långpromend i snabbt tempo (kanske bättre för knäna än joggning) för att få igång lite endorfiner.
Annars tycker jag att ångesten lättare om jag tar tag med något som har att göra med det ångestframkallande. Börja göra listor, sortera papper, ta tag i jobb grejerna, eller vad det nu kan vara som är roten till oron.
Riktigt bra tips. Stort tack. Kram.
gå ut och gå,helena
Skicka en kommentar