Ligger i Emils säng. Tänk det visste jag inte imorse. När man bor i förorten kan allt möjligt hända. Man blir helt spontan och crazy. Fast Emil är inte här. Han sover mellan sin mamma och pappa.
Jag har på mig ett lyxigt nattlinne. Frun i huset har designat och sytt det själv. Heja Lisa Wixell.
Maken kom ju hem 1,5 timmar senare än utlovat så han var ytterst samarbetsvillig. Gud vet hur han ska rådda morgonen med två ungar med skola på varsin sida om stan. Utan bil. Den tog visst jag.
Well. Jag är inte mer än människa och just nu är jag trött, glad och tacksam.
Tack Nina, Nunu och Lisa för en rolig kväll. Nu vet jag exakt hur Nepalska elefantmän tillfredställer en kvinna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar